Bokrecension: Staden av Camilla Sten

Beräknad lästid: 3 minuter ⏳

Titel: Staden
Författare: Camilla Sten
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1308-706-1
Språk: Svenska
Antal sidor: 408

Handling

Det har gått sextio år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. Niohundra människor spårlöst borta. Ingen vet hur det gick till. Var det en olycka, ett massjälvmord eller spelade stadens fanatiska väckelserörelse en roll i försvinnande? 

Alice en ung dokumentärfilmare som vuxit upp med sin mormors berättelser om Silvertjärn. Nu vill hon en gång för alla ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den isolerade och övergivna staden och samla in material till filmen.

Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud ch se oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också. 

Mina tankar

Det är ju som upplagt för en perfekt rysare när en grupp människor på fem tillbringar fem dagar på en helt ödelagd, övergiven och isolerad ort, långt borta från kommunikationer, ingen täckning, mitt i skogen.

Visst kan jag tycka att det är lite väl att en hel stad på 900 personer bara försvinner spårlöst och faller helt i glömska, att ingen på 50-60 år skulle ha grävt mer i detta, att det inte skulle skrivits om det alls. Lite otroligt tycker jag allt att det är.

Men om man bortser från det så är detta en riktigt nagelbitare till bok, det riktigt kryper av obehag medan jag läser den. Speciellt de avsnitt som beskriver de som handlar om filmteamet, de ger mig gåshud på riktigt och jag känner mig nästan iakttagen medans jag läser.

Som i så många andra böcker har denna en dåtid och en nutid, de vävs samman på ett smidigt sätt. Båda delarna är bra men de jag fastnade för mest är dåtiden. Berättelsen från dåtid är skriven och berättad ur Alices mormors perspektiv, riktigt intressant läsning.

Sakta får man veta vad orsaken var till att alla invånarna i Silvertjärn försvann bara sådär.

Det är en klaustrofobisk känsla genom hela boken.

Camilla gestaltar miljöerna med bravur, det kändes nästan som att jag gick omkring där själv. Karaktärerna har författaren också gestaltat mycket väl. Man vet inte riktigt vem man kan lita på och inte. Vill verkligen läsa mer av denna författare.

Inlägg senast uppdaterat: 28 februari, 2022