Svetlana Aleksijevitjs 3 bÀsta böcker pÄ svenska

BerĂ€knad lĂ€stid: 8 minuter ⏳

Svetlana Aleksandrovna Aleksijevitj, född 31 maj 1948 i Stanislav, Ukrainska SSR, Sovjetunionen, Ă€r en belarusisk, rysksprĂ„kig författare. Aleksijevitj har skrivit en serie om fem dokumentĂ€rromaner vid namn Utopins röster – Historien om den röda mĂ€nniskan, som behandlar “sovjetmĂ€nniskan”.

Det hÀr Àr vÄr lista över Svetlana Aleksijevitjs 3 bÀsta böcker du mÄste lÀsa.

1. Kriget har inget kvinnligt ansikte

Årets Nobelpristagare i litteratur.

De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med mÀnnen. De var ocksÄ sjukvÄrdarna som bar de sÄrade ut ur stridszonen. Men till skillnad frÄn mÀnnen betraktades de efter kriget inte som hjÀltar, utan bemöttes med misstÀnksamhet och inte sÀllan med förakt. SÄ de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio Är senare började söka upp dem pÄ fabrikerna och i hemmen och bad dem berÀtta sin historia.

Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger pĂ„ hundratals djup-intervjuer och ingĂ„r i författarens stora livsverk »Utopin -röster«, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrĂ„n den lilla mĂ€nniskans perspektiv. Svetlana Aleksijevitj föddes 1948 i Ukraina och vĂ€xte upp i Vitryssland. Hon betraktas som en av de viktigaste skildrarna av det postsovjetiska samhĂ€llet. Flerfaldigt prisbelönad, bl.a. Svenska PENs Tucholskypris, Triumphpriset, LeipzigbokmĂ€ssans litteraturpris och nu senaste – för just »Kriget har inget kvinnligt ansikte« – det polska Kapuscinskipriset (2011). År 2015 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur.

UR INLEDNINGEN

MĂ€nnen… De slĂ€pper ogĂ€rna in kvinnorna i sin vĂ€rld, pĂ„ sitt territorium…
PÄ traktorfabriken i Minsk sökte jag efter en kvinna, hon hade varit prickskytt. Om henne hade man Ätskilliga gÄnger skrivit i fronttidningarna. Hennes hemtelefonnummer fick jag av hennes vÀninnor i Moskva, men det var gammalt. Och efternamnet jag antecknat var hennes flicknamn.

Jag gick till fabriken dĂ€r hon arbetade, till personalavdelningen, och dĂ€r fick jag höra av mĂ€nnen (fabrikschefen och personalchefen): »Finns det verkligen inte tillrĂ€ckligt mĂ„nga mĂ€n? Varför skall ni lyssna pĂ„ dessa kvinnohistorier. Kvinnofantasier…«

Jag kom till en familj… BĂ„de mannen och hustrun hade deltagit i kriget.

De hade trÀffats vid fronten, och dÀr hade de gift sig: »Vi firade vÄrt bröllop i skyttegraven. Inför en strid. Jag sydde mig en vit klÀnning av en tysk fallskÀrm.« Han var kulspruteskytt, och hon var »sambandskvinna«. Mannen skickade genast ut kvinnan i köket: »Du kan vÀl laga till nÄgot Ät oss.«

Tevattnet hade redan kokat upp, smörgÄsarna var bredda, och hon slog sig ner hos oss, men mannen fick henne genast pÄ fötter igen: »Men var Àr jordgubbarna? Var Àr sylten vi hade med oss frÄn landet?«

Efter min entrÀgna vÀdjan lÀmnade han ovilligt ifrÄn sig sin plats med orden:

»BerÀtta nu som jag har lÀrt dig! Utan tÄrar och en massa kvinnliga detaljer: hon ville vara vacker, förstÄr ni, sÄ hon grÀt nÀr de klippte av henne flÀtan.«

Senare erkÀnde hon viskande för mig: »Hela natten har han studerat »Andra vÀrldskrigets historia« med mig. Han var orolig för mig. Och nu Àr han rÀdd för att jag skall minnas fel. Att jag inte skall berÀtta pÄ ett korrekt sÀtt.«

SÄ var det Ätskilliga gÄnger, i Ätskilliga hem.

Visst grÄter de ofta. Och skriker. NÀr jag har gÄtt tar de hjÀrtmedicin. Eller kallar pÄ ambulans.

Men ÀndÄ ber de:

»Du kan vĂ€l komma! Du mĂ„ste komma! Vi har tigit sĂ„ lĂ€nge. I fyrtio Ă„r har vi tigit…«

2. Bön för Tjernobyl

NOBELPRISET I LITTERATUR 2015
Tjernobyl. Ordet Àr synonymt med den stora kÀrnkraftsolyckan Är 1986. Men vad vet vi om mÀnniskorna som upplevde katastrofen? Om dem som lever med följderna? Eller om djuren? I tre Är reste författaren Svetlana Aleksijevitj runt i »TjernobylvÀrlden« och intervjuade hundratals mÀnniskor.

Resultatet blev en rad psykologiska portrÀtt och litterÀrt bearbetade monologer, som tillsammans bildar »en krönika över framtiden«.

– Denna utgĂ„va Ă€r den kompletta versionen frĂ„n 2005 med drygt en tredjedel mer text och ett nyskrivet förord frĂ„n 2011.

KRITIKERRÖSTER

»Aleksijevitj Äterger mÀnniskornas tankar, skriver ut deras grÄt, fÀster till och med stumheten pÄ papper. Orden trÀnger likt strÄlarna Ànda in i mÀrgen.«
– Maria Hamberg, Allehanda

»Svetlana Aleksijevitjs monumentala bokprojekt Utopins röster liknar inget annat.«
– Christian Swalander

»… jag vill ocksĂ„ att alla som sjĂ€lva skriver ska ta till sig det hĂ€r sĂ€ttet att skriva … att riva bort ovĂ€sentligheterna i en utdragen sanningsprocess och sen bygga ihop det som Ă€r kvar till ett helt annat slags sprĂ„k. DĂ€r sjĂ€lva stenarna ropar. Och dĂ€r ensamheten och tystnaden Ă€r övervĂ€ldigande.«
– John Swedenmark

»Svetlana Aleksijevitj skriver stor litteratur. Det visar den utvidgade nyutgÄvan av Bön för Tjernobyl om följderna av kÀrnkraftsolyckan.«
– Mats Granberg, NorrköpingsTidningar

»Boken Àr en del av den kulturgÀrning förlaget Ersatz gör nÀr hela den svit pÄ fem böcker som Aleksijevitj kallar Utopins röster blir tillgÀnglig pÄ svenska.«
– Gunnar Bergdahl, Helsingborgs Dagblad

3. Tiden second hand: slutet för den röda mÀnniskan

Nobelpriset i litteratur 2015»Alla talar om Sovjetunionens fall, men vad ett imperiums sammanbrott egentligen innebÀr, det förmÄr bara en författare som Svetlana Aleksijevitj skildra. Hon ger röst Ät dem som hamnade under hjulen i det postsovjetiska kaoset, och upp stiger en kör som hÀmtad ur antiken men scener na utspelar sig i dag, i det begynnande tjugohundratalet.«
– Karl Schlögel

Sovjetunionen. Det började med drömmar om en ny mÀnniska, som skulle formas av de kommunistiska idéerna. I stÀllet kom hon att prÀglas av krig, lÀger och umbÀranden, men ocksÄ av höga ideal och »vardagens socialism«.

Hon levde i ett mÀktigt imperium, Àlskat och fruktat vÀrlden över, men en dag bröt det samman och kvar blev sovjetmÀnniskan, som kastades ut i en osÀker och obegriplig tillvaro dÀr ett fÄtal blev ofattbart rika och de flesta fattigare Àn nÄgonsin.

I över tjugo Är har Svetlana Aleksijevitj rest runt i de forna sovjetrepublikerna och sökt upp kvinnor och mÀn med olika bakgrunder och erfarenheter.

Hon har pratat med förlorarna – gĂ€starbetare, barnhemsbarn, anhöriga till sjĂ€lvmördare och mĂ„nga, mĂ„nga fler.

Av dessa tusentals röster har hon skapat ett körverk om livet i den socialistiska utopin, om kaoset som följde och om det tilltagande politiska förtrycket av i dag.

»Tiden second hand« ingÄr i Utopins röster, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten ur den lilla mÀnniskans perspektiv.

Om »Kriget har inget kvinnligt ansikte«:

»En av vÄr tids viktigaste författare«
Anneli Jordahl

»Ett storslaget litterÀrt oratorium.
DokumentÀrjournalistik som stor konst.«
Per Svensson

»Ett unikt konstverk i den stora ryska litterÀra traditionen.«
Ulrika Knutson  

The following two tabs change content below.
Nabil heter jag och Àr grundaren av webbplatsen. Jag Àr, som namnet pÄ sajten kanske avslöjar, helt galen i böcker! Jag har dÀrför valt att starta den hÀr sajten i syfte att publicera mina alldeles egna boktips i hopp om att det hjÀlper nÄgon dÀr ute att finna en ny bok att blÀddra i. Stort lycka till i ditt sökande!