Bokrecension: Onanisterna av Patrik Lundberg

BerĂ€knad lĂ€stid: 5 minuter ⏳

Förra Äret lÀste jag Patrik Lundbergs sjÀlvbiografiska bok Gul utanpÄ, om att vÀxa upp som adoptivbarn och om resan han gjorde nÀr han Äkte till Korea för att hitta sin biologiska familj. Onanisterna Àr hans första skönlitterÀra bok, och eftersom jag tyckte om hans sprÄk i Gul utanpÄ tÀnkte jag att jag skulle ge ocksÄ den hÀr boken en chans.

Det Àr hösten efter studenten och Kim har börjat pÄ Komvux i Sölvesborg tillsammans med sin kompis Simon. Tillsammans skolkade de bort gymnasiet och nu mÄste de höja sina betyg. I skolan var de coolast, roligast och helt oantastliga, de som alla ville synas tillsammans med. Men nu upptÀcker Kim att han kÀnner sig mer och mer som en loser.

Dagarna Ă€gnas Ă„t snabbmat med det gamla gĂ€nget, tv-spel och hĂ€ng i fotbollslagets klubbstuga. SkĂ€mten och historierna Ă€r desamma, men ingen skrattar lĂ€ngre. Men sĂ„ stöter Kim pĂ„ Robin, som visar en annan vĂ€rld – helt utan hembrĂ€nd sprit, kebabpizza och fotboll.

Jag har lite svÄrt för att bestÀmma mig för vad jag faktiskt tycker om Onanisterna.

Visserligen tycker jag att boken Àr en trÀffande samtidsskildring av livet i en liten ort nÀr man Àr ung, och pÄ problemen som uppstÄr efter gymnasiet nÀr livet plötsligt förÀndras och man kastas ur de mönster som man vant sig sÄ mycket vid.

Jag kĂ€nner igen typen av killar som Kim hĂ€nger med frĂ„n nĂ€r jag sjĂ€lv gick i skolan – den typen som platsar i högstadiets korridor men som inte riktigt fungerar utanför den. Även om skildringen av dem Ă€r nĂ„got stereotyp kan jag inte lĂ„ta bli att tycka att den Ă€r trĂ€ffande. De opassande omogna skĂ€mten och det Ă€ckligt grabbiga Ă€r sĂ„ pĂ„tagligt.

Lika stereotypa blir beskrivningarna av de vÀnner som Kim senare lÀr kÀnna, de som klÀr sig i brillor med fönsterglas, Àter veganskt och bor i kollektiv dÀr de diskuterar genus och kritiserar hipstermÀnniskor utan att inse att de sjÀlv Àr sÄdana.

De tvĂ„ grupperna stĂ€lls emot varandra och det Ă€r i det jag gillar Onanisterna – hur den pekar ut att trots att de tvĂ„ grupperna verkar vĂ€sensskilda Ă€r de Ă€ndĂ„ mer lika Ă€n vad man skulle kunna tro.

Men jag har ocksÄ svÄrt för vissa delar av boken. I vissa partier, kanske sÀrskilt dialogen, haltar den rejÀlt. Det beror troligtvis pÄ att det hÀr ÀndÄ Àr en skönlitterÀr debut, men det stör mig hur kÀcka alla Àr, hur uttÀnkt och liksom skrivet allt tal Àr.

Dessutom ogillar jag alla citat frÄn lÄtar som anvÀnds flitigt boken igenom.

Musik i litteratur Àr alltid svÄrt tycker jag, eftersom det nÀstan krÀvs att man sjÀlv har en relation till det som citeras för att man ska uppskatta det fullt ut. Och jag Àr inte sÀrskilt insatt i nÄgon av de lÄtar som boken anvÀnder sig av, vilket gör att en del av kÀnslan den fiskar efter inte nÄr mig.

De partier som handlar om fotboll har jag ocksÄ svÄrt att engagera mig ordentligt i, eftersom jag fattar ganska lite trots att boken anstrÀnger sig för att vara lÀsarvÀnlig. Kanske Àr det hur lite jag har gemensamt med Kims killkompisar, men jag har vÀldigt svÄrt att relatera till nÄgon av dem Àven om jag som sagt kÀnner igen typen.

Men sprÄket flyter pÄ bra, det finns mycket humor som fÄr mig att skratta dÄ och dÄ, och framför allt Àr det en snygg skildring av att vÀxa upp, att vilja vara mer Àn vad som erbjuds i en liten stad, och jakten pÄ en identitet dÀr man inte behöver ge upp det man har för att fÄ nÄgot mer.

InlÀgg senast uppdaterat: 1 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇