Bokrecension: Never let me go av Kazuo Ishiguro

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Ibland upptĂ€cker man böcker via filmer. Om man har tur, upptĂ€cker man att filmen Ă€r baserad pĂ„ en bok innan man ser filmen. Det hĂ€r Ă€r ett sĂ„dant fall. Jag sĂ„g trailern för filmen Never Let Me Go och tyckte den sĂ„g intressant ut, men bestĂ€mde mig för att vĂ€nta med att se den tills jag lĂ€st boken – ett beslut jag inte tror att nĂ„gon nĂ„gonsin Ă„ngrat.

BerÀttelsen i Never let me go handlar om Kathy och hennes vÀnner Ruth och Tommy. De Àr elever pÄ Hailsham, en till synes idyllisk skola dÀr de tillbringat hela livet. Deras vÀrld har alltid bestÄtt av de jÀmnÄriga klasskamraterna, förmyndarna och skolomrÄdet.

De studerar som vilka elever som helst, men de viktigaste Àmnena Àr de kreativa. Förmyndarna insisterar hela tiden pÄ hur viktigt det Àr att eleverna mÄlar, skriver och skapar.

Ju Àldre Kathy och hennes vÀnner blir, desto tydligare blir det att förmyndarna undanhÄller en hel del för eleverna.

De vet att de Àr satta till vÀrlden för ett sÀrskilt syfte, men vilket? Varför vill ingen berÀtta sanningen för dem, och varför undviker besökare dem? FrÄgorna verkar bara bli fler, men svaren Àr otydligare Àn nÄgonsin.

Never let me go Àr skriven ur Kathys jagperspektiv. Hon Àr trettioett nÀr hon berÀttar om sin uppvÀxt, de tvÄ nÀra vÀnnerna som hÄller ihop i vÄtt och torrt, och om Hailsham och dess hemligheter.

Det Àr en extremt gÄtfull bok, eftersom lÀsaren Àr helt hÀnvisad till Kathy och hennes vetskap om situationerna. Personligen Àr jag vÀldigt förtjust i berÀttelser som Àr upplagda som tillbakablickar, eftersom jag gillar ramhistorier och det bitterljuva i nostalgin som de medför.

Dock krÀver Never let me go en del av lÀsaren. Jag tyckte först att boken verkade rörig och otydlig i sitt upplÀgg, dÀr lÀsaren Àr sÄ pass ovetande. Men ju mer jag lÀste, desto mer fastnade jag i boken, som jag till sist strecklÀste tills den var slut. Man fÄr inte alla svaren pÄ silverfat, och Àven om det ibland kÀnns irriterande sÄ Àr det ocksÄ ett vÀldigt bra sÀtt att hÄlla lÀsaren kvar.

Det finns inget trÄkigare Àn nÀr man som lÀsare inte fÄr tÀnka efter sjÀlv, och Never let me go fÄr mig verkligen att fundera pÄ hur boken egentligen ska lyckas knyta ihop alla lösa trÄdar.

Jag var verkligen engagerad i bokens mysterier, och helt okapabel till att rÀkna ut hur allt hÀngde ihop i slutÀndan, och det gjorde verkligen lÀsningen rolig för mig. EmellanÄt var jag rÀdd att boken inte skulle lyckas och att jag skulle bli tvungen att lÀgga den ifrÄn mig utan ett tillfredsstÀllande slut, men som tur Àr blev sÄ inte fallet.

Delvis handlar det nog om att hela upplĂ€gget i boken tilltalar mig. Jag gillar jagperspektiv, och jag gillar som sagt ramhistorier och tillbakablickar. Och jag Ă€lskar stĂ€mningen i den hĂ€r boken, eftersom det kĂ€nns som om den rör sig i en grĂ€nsvĂ€rld mellan vĂ„r vĂ€rld och en parallell sĂ„dan – mycket lik men Ă€ndĂ„ med en avgörande skillnad.

Det finns en gÄtfull och mystisk stÀmning som jag kopplar ihop med tidiga morgnar och dimma, bleka himlar och höstkyla.

Den bitterljuva nostalgikÀnslan gör mig grÄtfÀrdig nÀstan frÄn sida ett, och tillsammans med Ishiguros vackra men enkla sprÄk Àr det nÀstan omöjligt för mig att inte tycka om den hÀr boken.

Jag tycker om den för att har en lÀtt sci-fi-fernissad handling utan att vara för mycket Ät fantasy eller sci-fi-hÄllet, och dÀrmed Àr sÄ mycket mer trovÀrdig. Jag tycker om den för att den fokuserar pÄ mÀnniskorna och deras inre liv istÀllet för pÄ allt runtom, som det annars sÄ lÀtt blir nÀr vi rör oss inom sci-fi, och jag tycker om den för att den Àr sÄ stÀmningsfull och originell utan att nÄgonsin vara för mycket.

Kathy Ă€r vĂ€ldigt bra beskriven som huvudperson, och hennes kĂ€nslor och handlingar Ă€r vĂ€lidgt mĂ€nskliga – Ă€ven om jag ibland kan tycka att de tre vĂ€nnerna som stĂ„r i fokus förstĂ„r varandra övermĂ€nskligt bra.

Men Àven om jag för tillfÀllet öser beröm över Never let me go sÄ Àr det inte en bok som hamnar pÄ nÄgon av mina topplistor. Men jag Àr absolut glad att jag lÀste den, för det Àr utan tvekan en bok som Àr vÀrd att lÀsas, och som jag tyckte om.

Om nÄgon sade till mig att Never let me go var deras favoritbok, sÄ skulle jag inte bli det minsta förvÄnad.

”Never let me go”, 2005

InlÀgg senast uppdaterat: 23 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇