Bokrecension: Jack av Ulf Lundell

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Jack Àr en kultbok som jag lĂ€nge velat lĂ€sa – i mĂ„nga Ă„r har jag sneglat pĂ„ ryggen av min mammas gamla pocketupplaga i hennes bokhylla, innan jag till sist lĂ„nade den av henne.

Det Àr en gulnad och sliten gammal pocketbok, och jag mÄste medge att det finns nÄgonting vÀldigt passande i att jag lÀst just Jack i begagnat skick. Mer beat Àn sÄ blir det knappast, och att det Àr just min mammas gamla bok har pÄ nÄgot vis gett min lÀsning en ytterligare, mer personlig dimension.

Det Àr sjuttiotal i Stockholm och Jack RÄstedt Àr en ung bohem som tillsammans med sina kompisar Àr pÄ stÀndig jakt efter nÀsta kick, vare sig den kommer frÄn alkohol, knark, tjejer eller konst. De drar omkring i sjuttiotalets Stockholm, osÀkra pÄ det mesta i tillvaron. I slutÀndan verkar det ÀndÄ alltid fattas nÄgonting.

NĂ€r jag började lĂ€sa den hĂ€r boken vĂ€ntade jag mig Sveriges svar pĂ„ Jack Kerouacs PĂ„ vĂ€g. Och det gĂ„r inte att förneka – likheterna Ă€r uppenbara. Andan Ă€r densamma, och mentaliteten och sprĂ„ket har tydliga likheter med varandra. Hela boken Ă€r ofelbart influerad av beatgenerationens livsstil och konstnĂ€rskap.

Även om jag uppskattade PĂ„ vĂ€g nĂ€r jag lĂ€ste den, sĂ„ Ă€r det ocksĂ„ en av de böcker jag lĂ€st dĂ€r jag Ă€r allra tydligast medveten om hur problematisk den i sjĂ€lva verket Ă€r. Och med det i tankarna tror jag att jag tĂ€nkte mig Jack som en ofantligt pretentiös roman om det manliga, intellektuella lidandet.

Det Àr den visserligen, men den Àr inte bara det. Jag blev vÀldigt lÀttad och glad nÀr jag mÀrkte att Jack faktiskt har en stor portion humor, och det rÀddar Ätminstone bitar av romanen.

Det gör att en viss sjĂ€lvdistans Ă€ndĂ„ smyger sig in mellan Jack som berĂ€ttare och det han förmedlar – jag skrattar faktiskt högt flera gĂ„nger, nĂ€r vĂ€nnerna högt deklarerar att Dylan inte kan fĂ„ nĂ„got om bakfoten – han har inte ens nĂ„n bakfot. Eller nĂ€r gĂ€nget höga pĂ„ droger ger sig ut pĂ„ stan för att leta fallossymboler och upptĂ€cker att alla flaggstĂ€nger bara Ă€r “kukar med guldollon.”

Men denna humor som jag tycker lyfter hela lÀsupplevelsen för mig skakar boken faktiskt av sig framÄt mitten. Jack Àr indelad i tre delar varav den första utan tvekan Àr mest livsglad och rolig, och de andra tvÄ allt mörkare.

Det som varit glada orgier i sprit och knark och sex urartar till missbruk, alkoholism och skadliga förhĂ„llanden – intressant nog kombinerat med att karaktĂ€rerna rent yrkesmĂ€ssigt rör sig uppĂ„t. Och dĂ€r tappar boken bort mig lite, för jag förstĂ„r aldrig riktigt vad som blir kontentan av det hela.

Att boken inte har en tydlig struktur eller dramaturgi gör den visserligen lÀttare att tÀnka pÄ som sjÀlvbiografisk, men det gör ocksÄ att den stundvis blir extremt lÄngrandig att lÀsa.

Visst flyter sprÄket pÄ ganska bra i sin talsprÄkiga babblighet, men efter trehundra sidor av samma fester, mÀnniskor och konflikter börjar jag som lÀsare fundera pÄ vad det egentligen Àr meningen att jag ska fokusera pÄ, och om det verkligen Àr intressant egentligen, alla dessa detaljer?

Samtidigt Ă€r det ju just alla dessa detaljer som gör boken till en sĂ„ lysande generationsroman. Även om jag kanske inte skulle kalla Jack en klassiker, sĂ„ har den definitivt förtjĂ€nat just epitetet som generationsroman.

Man kan sÀga vad man vill om handlingen, men det finns inget tvivel om att den fÄngat tidsandan pÄ ett mÀsterligt sÀtt. Men det gör ocksÄ att jag tror att det hÀr Àr en bok som ger betydligt mer till en lÀsare som var ung pÄ sjuttiotalet, som umgicks i liknande konstnÀrskretsar och som, inte minst, Àr frÄn Stockholm.

Bokens kopplingar till staden Àr sÄ starka att den emellanÄt kÀnns lika mycket som en  roman om Stockholm som en om Jack och hans vÀnner.

I slutĂ€ndan Ă€r jag glad att jag lĂ€st Jack. Men samtidigt tycker jag att en del skarp kritik Ă€r pĂ„ sin plats – framför allt Ă€r det Jacks mĂ„nga gĂ„nger helt usla kvinnosyn som nĂ€rapĂ„ fĂ„r mig att vilja lĂ€gga boken ifrĂ„n mig.

Den Àr faktiskt inte sÄ pass gammal att den gÄr att ursÀkta pÄ just den punkten.

Och dĂ€r kommer vi ocksĂ„ till det som Ă€r allra svĂ„rast med att lĂ€sa Jack – hur otroligt manlig och inte minst mansgrisig den Ă€r, och jag kan inte lĂ„ta bli att irritera mig pĂ„ det privilegierade manliga lidande som boken mĂ„lar upp och glorifierar.

Det gör att jag mĂ„nga gĂ„nger har vĂ€ldigt svĂ„rt att sympatisera eller relatera till Jack som karaktĂ€r – vilket vĂ€l egentligen innebĂ€r att hela lĂ€supplevelsen blir rĂ€tt haltande.

“Jack”, 1976

InlÀgg senast uppdaterat: 1 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇