Bokrecension: Istvillingar av S.K. Tremayne

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Det var efter att ha sett den recenserad med gott omdöme hos Vargnatts bokhylla som jag bestÀmde mig för att lÀsa den hÀr boken. Jag tyckte att det lÀt som nÄgot jag skulle vara intresserad av, och efter en lÄng, lÄng vÀntan kom Àntligen min reservation in pÄ biblioteket.

Sarah och Angus har lÀnge verkat ha den perfekta familjen. Deras sexÄriga tvillingdöttrar Lydia och Kirstie Àr bedÄrande och sÄ lika att till och med förÀldrarna sjÀlva har svÄrt att skilja dem Ät. Men den lyckliga fasaden rÀmnar pÄ ett ögonblick nÀr Lydia faller frÄn en balkong och dör.

Efter ett Är Àr familjen fortfarande söndertrasad av sorg, och i jakt pÄ en nystart bestÀmmer de sig för att flytta till en isolerad ö utanför Skottland. Men livet pÄ den stormiga ön blir inte alls som de hoppats.

Kirstie börjar envist hĂ€vda att hon i sjĂ€lva verket Ă€r Lydia, att förĂ€ldrarna tagit fel pĂ„ vem av dem som dött. Och medan Ă€ktenskapet börjar spricka vĂ€xer sig ocksĂ„ tvivlet – kan de verkligen ha begravt fel dotter? Förtvivlat försöker Sarah komma till botten med vad det var som egentligen hĂ€nde den dĂ€r dagen nĂ€r Lydia – eller Kirstie – dog.

Istvillingar Àr som en blandning mellan flera olika sorters genrer – den Ă€r till viss del en thriller, grĂ€nsar rentav till en mordgĂ„ta, och samtidigt Ă€r den en spökhistoria och en skrĂ€ckroman. Oftast rör den sig ledigt mellan de olika genrerna, men ibland kommer jag pĂ„ mig sjĂ€lv med att önska att den kunde bestĂ€mma sig.

Den pĂ„minner mig en del om Öppnas i hĂ€ndelse av min död, kanske mest i stil och skrivsĂ€tt, men det finns ocksĂ„ en liknande karaktĂ€rsteckning och teman.

Boken berĂ€ttas mestadels frĂ„n Sarahs jagperspektiv, men ibland bryts det av med Angus i tredjeperson. UpplĂ€gget pĂ„minner om Gone Girl – ocksĂ„ den hĂ€r boken vilar ganska mycket pĂ„ att sĂ€tta de tvĂ„ parterna i en relation mot varandra och lĂ„ta lĂ€saren vackla mellan att tro pĂ„ Ă€n den ena, Ă€n den andra.

Det Àr ganska effektivt, men ÀndÄ har jag rÀknat ut pÄ ett ungefÀr hur det kommer sluta nÀr jag Àr halvvÀgs igenom boken. DÀrmed inte sagt att den inte bjuder pÄ överraskningar, för det gör den. Och jag gillar faktiskt storyn för det mesta, men det skaver ÀndÄ lite för mig.

Kanske Ă€r det för att det hela kĂ€nns sĂ„ filmiskt – den karga men vackra ön som kuliss, den sönderfallande familjen, det kusliga huset, de lite otĂ€cka tvillingarna. Det hela Ă€r som hĂ€mtat ur samma lĂ„da som varje skrĂ€ckfilmsmakare grĂ€vt upp grejer ifrĂ„n i Ă„ratals tid. Jag kĂ€nner igen miljöerna, karaktĂ€rerna, symbolerna – de Ă€r bara omkastade i en lite annorlunda ordning.

Jag kan riktigt se framför mig hur den hĂ€r boken skulle funka som en nagelbitare till skrĂ€ckfilm. Personligen kan jag dock tycka att det hela blir lite för generiskt ibland – jag har svĂ„rt att tro pĂ„ det, jag har svĂ„rt att se nĂ„gon av karaktĂ€rerna som sĂ€rskilt verkliga nĂ€r de hela tiden verkar röra sig efter ett manus.

Jag tror att min halvt om halvt avoga instĂ€llning ocksĂ„ beror lite pĂ„ hur boken Ă€r skriven. Kanske Ă€r det översĂ€ttningen som gör det – boken kanske skulle kĂ€nnas mer skrĂ€mmande pĂ„ originalsprĂ„k – men jag tycker sĂ€llan att det finns en ordentlig tyngd bakom orden.

Och, jag vet att det Àr löjligt, men ÀndÄ, sÄ stör jag mig enormt pÄ att betonade ord stÄr i versaler och inte kursivt, och pÄ anvÀndningen av dubbla och ibland tredubbla frÄgetecken.

Det hela ger mig ett sÄ oerhört amatörmÀssigt intryck och sÀnker kvaliteten pÄ en annars hyfsat vÀlfungerande text.

ÄndĂ„ kan jag inte pĂ„ allvar sĂ€ga att jag ogillar den hĂ€r boken. För det Ă€r en bra historia. Den Ă€r fĂ€ngslande och lĂ€ttillgĂ€nglig och gĂ„r vĂ€ldigt fort att lĂ€sa. Jag vet sĂ„ mĂ„nga som förmodligen skulle tycka att det var en riktigt bra bok.

Och jag tycker om hur den eskalerar, hur den gÄr frÄn smÄtt olustig till ordentligt lÀskig, och jag tycker att handlingen mitt i sin stela manuskÀnsla ÀndÄ Àr hyfsat originell.

Framför allt gillar jag hur hopknuten den blir pÄ slutet och att den aldrig faller för frestelsen att berÀtta för mycket för lÀsaren.

Istvillingar Àr helt enkelt en bra konstruerad spÀnningsroman, men för mig höjer den sig aldrig sÄ pass att den blir riktigt, riktigt bra.

Det Ă€r en rak underhĂ„llningsbok, och som sĂ„dan fungerar den onekligen. Men den saknar det dĂ€r lilla extra som skulle fĂ„ mig att verkligen falla – om det Ă€r sprĂ„k, karaktĂ€rer eller handlingen som gör det Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga.

InlÀgg senast uppdaterat: 28 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇