Bokrecension: I klockornas tid av Maria Gripe

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia Àr tvÄ av de böcker som hÀngt sig kvar allra lÀngst hos mig, och som fortfarande hÄller hela vÀgen igenom nÀr man lÀser dem. De Àr otroligt bra, och jag har lÀngre tÀnkt pÄ att jag borde lÀsa mer av henne.

Men jag Ă€r inte lĂ€ngre i den rĂ€tta Ă„ldern för att lĂ€sa mĂ„nga av hennes böcker – Pappa Pellerins dotter var till exempel fin, men det mĂ€rktes tydligt att den var skriven för en yngre mĂ„lgrupp.

DÀrför blev jag sÄ oerhört glad nÀr jag mÀrkte hur komplex och sÀllsam I klockornas tid Àr. Den Àr klassad som en ungdomsbok pÄ mitt bibliotek, men hur den kan vara det gÄr nÀstan utöver min fattningsförmÄga.

Jag menar, lyssna pĂ„ det hĂ€r: “Liksom han upplevde borgen som ett djur som slukat honom och drĂ€kterna som tygmassor som behĂ€rskade honom, upplevde han till sist sin egen kropp som en grav dĂ€r sjĂ€len sĂ€nkts ned att förgĂ„s.”

Knappast en fras som man med en gÄng associerar till en ungdomsroman.

Boken utspelar sig pÄ medeltiden, dÀr den unge kung Arvid sitter pÄ tronen.

Han blev kung som mycket ung och har aldrig kunnat axla rollen som hÀrskare. Han Àr en grubblande, sluten sjÀl som aldrig passat som regent. Hovet inser att man mÄste göra nÄgonting Ät saken, och alla har olika sÀtt att försöka fÄ kung Arvid att bli mer lÀmpad för sitt yrke.

Hans mamma drottningen hÀmtar Elisif, en vacker ung kvinna som ska bli hans brud, medan hans pappa kungen vÀljer att utse en strykpojke Ät sin son. Strykpojken blir Helge, uppfostrad av en skarprÀttare. De tvÄ nya mÀnniskorna i kung Arvids liv kommer att förÀndra allt.

Normalt brukar jag ha ganska svÄrt för böcker som utspelar sig pÄ medeltiden, förmodligen eftersom jag associerar det till klassisk fantasy som jag för lÀnge sedan tröttnat pÄ. Men I klockornas tid Àr annorlunda, hÀr finns inga konkreta magiska inslag, utan det övernaturliga ligger som en lÀtt fernissa över berÀttelsen utan att göra nÄgra ansprÄk pÄ handlingen.

IstÀllet blir tiden en kuliss som ger boken en sagolik och mystisk kÀnsla, och den tjÀnar pÄ mÄnga sÀtt som kontrast mot den vÀldigt modernt tÀnkande Arvid.

Arvid Àr bokens egentliga huvudperson, och jag finner honom otroligt intressant. Han Àr en av de mest komplexa, olyckligaste och sorgligaste karaktÀrerna jag nÄgonsin lÀst om. Han Àr helt upptagen i grubblerier, i filosofiska tankar som jagar honom runt, runt samtidigt som omvÀrlden sÀtter en press pÄ honom att vara mer Àn mÀnniska.

Han Àr upptagen av sin vilja att förstÄ mÀnniskorna, som sjÀlva bara letar efter en ledare att vÀnda sig till.

NĂ€r jag lĂ€ser andras recensioner av boken blir jag konfunderad över att de kallar den platt och trĂ„kig. Jag lĂ€ser den som en bok med ett oerhört djup och enorm kĂ€nsla, en bok som vill utforska utanförskap och konsekvenserna som för högt stĂ€llda förvĂ€ntningar kan ha pĂ„ en mĂ€nniska. Men samtidigt tror jag att jag kanske förstĂ„r varför den kan uppfattas som hĂ€ndelselös – sĂ€rskilt nĂ€r man valt att klassa den som en ungdomsroman dĂ€r man förvĂ€ntar sig att handlingen ska vara spĂ€nnande och fartfylld.

För pÄ ytan hÀnder det inte sÄ mycket i I klockornas tid. Det finns inga strider eller tydliga uppgörelser. IstÀllet ligger allting under ytan och handlingen Àger rum inuti karaktÀrerna, ofta halvt dold för lÀsaren. Det Àr en bok som krÀver att man tÀnker efter medan man lÀser, och den kÀnns djup och ibland oÄtkomlig ocksÄ för mig som Àr van lÀsare av bÄde ungdoms- och vuxenlitteratur.

PÄ biblioteket dÀr jag jobbade förut gallrade man till min fasa ut massor av Maria Gripe, men nÀr jag lÀser I klockornas tid inser jag att det Àr förstÄeligt. SprÄket Àr inte lÀngre Àr gÄngbart hos en ung publik, det finns mÄnga ord och uttryck som Àr hyfsat svÄra ocksÄ för mig.

Men det Àr ett vackert sprÄk som drar i mina hjÀrtstrÀngar, som Àr precis sÄ sÀllsamt och precis sÄ gammalmodigt att det blir oerhört vackert och bildrikt. Det enda jag ser som negativt med hur boken Àr skriven Àr att jag ibland har svÄrt för att förstÄ vem som sÀger vad i dialogerna, vilket skapar lite förvirring ibland.

Det Àr en kort bok som inte tar lÄng tid att lÀsa, och Àven om den Àr lite förutsÀgbar sÄ har jag aldrig lÀst nÄgot som liknar den förut. Mina tankar gÄr ibland till Drakens ögon av Stephen King, men det hÀr Àr ÀndÄ nÄgot fundamentalt annorlunda som kÀnns unikt och speciellt.

Det Àr en bok om personlig frihet, om en ung mÀnniskas försök att hantera livet, döden och ett ansvar som han aldrig velat ha men som alla förvÀntar sig att han ska bÀra med enkelhet och tacksamhet.

SjĂ€lv tycker jag att det Ă€r en smĂ„tt fantastisk liten bok, och jag rekommenderar den varmt – men kanske framförallt till vuxna lĂ€sare.

“I klockornas tid”, 1965

InlÀgg senast uppdaterat: 7 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇