Bokrecension: Huset Ushers undergång av Edgar Allan Poe

Beräknad lästid: 4 minuter ⏳

Borde man recensera enstaka noveller? Huset Ushers undergång har jag köpt som en del i Novellix utgivning, som ger ut väldigt fina små böcker som bara innehåller en novell var. Jag älskar konceptet, mycket eftersom jag personligen har så svårt att läsa novell på novell, som man ju gör i samlingar.

Dessutom är böckerna fina, och behändiga – någon beskrev dem en gång som Pixiböcker för vuxna, och lite den känslan har man ju.

Huset Ushers undergång kommer en man till det stora godset som tillhör ätten Usher. Han har fått ett meddelande från sin barndomsvän Roderick Usher, som vill att han ska komma.

Roderick Usher är sjuk, men han verkar vara sjuk i själen, plågad av det han tror ska hända snarare än av en konkret sjukdom. Både Roderick Usher själv och huset han lever i är hemsökta av någonting outsägligt och obehagligt, något som verkar sitta i själva väggarna.

Jag har läst den här novellen mest för att jag tyckte det var kul att komma i skräckstämning så här i Halloweentider.

För Huset Ushers undergång är utan tvekan en ren och skär skräckklassiker som vilar tungt på standardinslagen av läskiga hus, kalla underjordiska gravkammare och stormiga vindar om natten.

Det hela är nästan så klassiskt att man känner sig immun mot det, allt är på något vis så standard att det inte finns mycket som kan överraska.

Men språket, från mitten på 1800-talet, är ändå väldigt vackert – om än högtravande. Huset Usher är en novell att sjunka in i och ta in, en gotisk klassiker i kortformat som vem som helst kan ta för sig och läsa, både som en ren spökhistoria för kuslighetens skull, och som en klassisk novell för språket och uppbyggnaden.

För till formen är novellen onekligen imponerande; allt i den hänger ihop och alla lösa trådar knyts hårt samman.

Det finns ingenting i novellen som inte används eller som lämnas åt sitt öde, och precis som huset är en spegling av sina invånare är alla omgivningar tongivande i det att de frammanar känslor, i det här fallet en tryckande känsla av skräck, undergång och mörker. Det är med andra ord gotisk litteratur så det stänker om det.

Huset Ushers undergång är ingen särskilt lättsam novell, vare sig till språk eller innehåll, men tack vare sina knappa 35 sidor går den fort att läsa. Och även om det klassiska stuket är lite tråkigt på ett sätt, så är det samtidigt ganska roligt att läsa en så pass betydande skräcknovell – för det här är en viktig del av Edgar Allan Poes författarskap, och en av hans viktigaste noveller, tillsammans med Den svarta katten och Det skvallrande hjärtat.

Och för det är den intressant, även om konceptet vid det här laget känns så uttjatat att det är svårt att se dess originalitet.

“The Fall of the House of Usher”, 1839

Inlägg senast uppdaterat: 6 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag på 1MiljonBoktips.se 😲
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du måste bekräfta din prenumeration via e-post för att delta i tävlingen. Vi skickar aldrig skräppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda på mer i vår Integritetspolicy.

Har du läst någon bok som är nämnd i inlägget? Lämna din recension nedan 👇