Bokrecension: Gravkamrarna i Atuan av Ursula K. Le Guin

BerĂ€knad lĂ€stid: 5 minuter ⏳

Efter att ha lĂ€st första boken i den hĂ€r serien, Trollkarlen frĂ„n ÖvĂ€rlden, gav jag mig pĂ„ del tvĂ„ med en gĂ„ng. Det Ă€r skönt med en fantasyserie som för en gĂ„ngs skull inte Ă€r femhundra sidor lĂ„ng per bok – det hĂ€r Ă€r lĂ€ttsmĂ€lta och snabblĂ€sta böcker.

Redan som mycket liten blir flickan Tenar utvald till att bli nÀsta prÀstinna över de namnlösa gudarna. Hon vÀxer upp bland Atuans gravkamrar, och under gravarna finns en labyrint som bara hon har tilltrÀde till.

HÀr ska hon leva och verka som tjÀnarinna Ät urÄldriga och mÀktiga gudar, ensam i deras mörker. Men sÄ kommer trollkarlen Ged dit pÄ jakt efter nÄgonting som sÀgs ligga gömt i labyrinten, och Arha stÀlls inför frÄgor som hon kanske inte vill veta svaret pÄ.

Jag blev förvÄnad nÀr jag började lÀsa den hÀr boken och insÄg att dess huvudperson inte var Ged, som i den förra. Men nÀr jag vÀl vant mig vid Arha och börjat lÀra kÀnna henne, tycker jag faktiskt riktigt bra om seriens byte av perspektiv.

Det ger ÖvĂ€rlden en helt annan vinkel som jag tycker Ă€r bra, eftersom den fördjupar och komplicerar vĂ€rlden som man lĂ€rt kĂ€nna.

Dessutom gillar jag Arha. Hon Àr en karaktÀr som Àr roligare att lÀsa om Àn vad Ged var i den förra boken, kanske för att hon inte Àr den typiska fantasyhjÀlten man sett sÄ mÄnga gÄnger.

Och faktum Àr att jag tror att jag tycker bÀttre om Ged ur hennes synvinkel Àn vad jag gjorde ur hans egen. Och sÄ Àr det ganska skönt att serien plötsligt innehÄller sÄ mycket kvinnor, nÀr den förra boken led en allvarlig brist pÄ dem.

PĂ„ det stora hela tror jag att jag Ă€r mer förtjust i Gravkamrarna i Atuan Àn vad jag var i Trollkarlen frĂ„n ÖvĂ€rlden, och det beror pĂ„ flera olika saker, inte bara pĂ„ att jag tycker att Arha Ă€r en intressant karaktĂ€r. Den hĂ€r boken har en mycket mer intressant berĂ€ttelse, som problematiserar religion och tro.

Det Ă€r en historia som kĂ€nns mer unik och angelĂ€gen, och framför allt mer komplicerad Ă€n Geds jakt i Trollkarlen frĂ„n ÖvĂ€rlden.

Att den hĂ€r boken slĂ„r mig som bĂ€ttre Ă€n den förra beror nog ocksĂ„ pĂ„ att den inte mĂ„ste ha med lika mycket exposition och förklaringar – den har en del, men vid det hĂ€r laget kĂ€nner lĂ€saren till ÖvĂ€rlden och lite av dess historia, och man mĂ„ste inte konstant lĂ€ra sig nya saker om vĂ€rlden och dess regler.

Normalt sett brukar annars bok nummer tvÄ i en trilogi lÀtt bli lite av en död transportstrÀcka, men i och med att den hÀr boken har fÄtt en helt egen huvudkaraktÀr och en egen story, undgÄr den det ödet pÄ ett vÀldigt snyggt sÀtt.

Jag upplever ocksĂ„ att sprĂ„ket och kĂ€nslan i Gravkamrarna i Atuan Àr jĂ€mnare nu – kanske beror det bara pĂ„ att jag sjĂ€lv börjar vĂ€nja mig vid det, men jag tror att det ocksĂ„ kan bero pĂ„ att författaren (och i viss mĂ„n kanske ocksĂ„ översĂ€ttaren) börjar bli mer bekvĂ€m med seriens ton och kĂ€nsla. Det Ă€r dock fortfarande ett ganska krasst och torrt sprĂ„k som inte alltid kĂ€nns sĂ„ stimulerande.

Men jag gillar fortfarande de teman som serien tar upp, som Ă€r betydligt mer vuxna Ă€n vad man kanske vĂ€ntar sig frĂ„n en Ă€ventyrsfantasy för ungdomar – det handlar mycket om balans mellan mörker och ljus, och om den fria viljan.

I just den hÀr boken handlar det ocksÄ om vikten av att tÀnka sjÀlv och ifrÄgasÀtta de regler och lagar man blir uppvÀxt med.

Betyget pĂ„ nummer tvĂ„ i ÖvĂ€rlden-trilogin blir alltsĂ„ nĂ„got högre Ă€n det jag gav till bok nummer ett. Nu hoppas jag bara pĂ„ att den tredje boken, Den yttersta stranden, lyfter Ă€nnu högre.

InlÀgg senast uppdaterat: 1 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇