Bokrecension: Eleanor & Park av Rainbow Rowell

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Jag har hört mycket om den hĂ€r boken – eller kanske rĂ€ttare sagt hittat citat och bilder pĂ„ tumblr, sett den i listor över favoritböcker och förstĂ„tt att det hĂ€r Ă€r en vĂ€ldigt omtyckt bok. Och jag blev nyfiken – jag fick intrycket att det var en slags blandning mellan The Fault in Our Stars och The Perks of Being a Wallflower – och den jĂ€mförelsen Ă€r inte helt fel.

De rĂ„kar hamna bredvid varandra pĂ„ skolbussen – Park, musiknörden helt klĂ€dd i svart som bott pĂ„ samma stĂ€lle i hela sitt liv med sin bror och sina kĂ€rleksfulla förĂ€ldrar.

Och Eleanor, som just flyttat dit med sin kuvade mamma, sin hemska styvpappa och en hel hop med yngre syskon. Med sitt röda hĂ„r, sin mĂ€rkliga klĂ€dstil och sin övervikt blir hon snabbt dubbad till skolans fetto. Ingen av dem passar in – utom kanske med varandra.

Trots att den hÀr boken Àr mer Àn 300 sidor lÄng har det tagit mig vÀldigt kort tid att lÀsa den. Det var lÀngesedan jag lÀste pÄ engelska nu, men som alltid med ungdomslitteratur verkar originalsprÄket vara att föredra.

SĂ„ snart jag vant mig vid engelskan igen sĂ„ flyter den hĂ€r boken pĂ„, alldeles obehindrat. Den Ă€r verkligen en strĂ€cklĂ€sningsbok – man vill tillbaka till den hela tiden, sĂ„ fort man har en minut över. SjĂ€lva lĂ€sglĂ€djen i den hĂ€r boken har nĂ€stan varit dess allra största förtjĂ€nst.

Och visst liknar den bÄde The Fault in Our Stars och The Perks of Being a Wallflower.

HÀr finns samma slags halvt omöjliga kÀrlekshistoria som i den förra, och samma slags utanförskap som i den senare. Jag sÀger inte att jag nödvÀndigtvis vill jÀmföra dem med varandra, men det finns definitivt gemensamma nÀmnare.

Det dÀr att man sitter och ler lite mest hela tiden, att det gÄr sÄ lÀtt att lÀsa, att det Àr sÄ fint, den dÀr kÀnslan av skörhet som verkar hÀnga ihop med den hÀr typen av böcker.

Boken vÀxlar perspektiv mellan Eleanor och Park, ett sÀtt att skriva som visserligen kÀnns nÄgot uttjatat men som fungerar vÀldigt vÀl.

Dock kan jag ibland önska att det var lĂ€ttare att skilja de tvĂ„ Ă„t – ibland kan jag komma pĂ„ mig sjĂ€lv med att behöva pĂ„minna mig om vems kapitel jag lĂ€ser ur just nu, för de bĂ„das röster Ă€r ganska snarlika. Men sprĂ„ket Ă€r enkelt och samtidigt vĂ€ldigt effektfullt, och det finns en hel del liknelser som jag verkligen gillar.

En av de saker som jag gillar allra bÀst med Eleanor & Park Àr hur verkliga karaktÀrerna kÀnns.

Vi pratar inte om nĂ„gon gnistrande Edward Cullen eller nĂ„gon söt, finlemmad brunett – hĂ€r Ă€r ingen av karaktĂ€rerna fantastiskt snygga och de har bĂ„da tvĂ„ egenskaper och tankar som de skĂ€ms för. Och det kĂ€nns faktiskt ovĂ€ntat skönt att fĂ„ lĂ€sa en sĂ„ rosenskimrande första-kĂ€rleken-roman om tvĂ„ mĂ€nniskor som kĂ€nns sÄ vanliga. Det gör boken betydligt lĂ€ttare att relatera till och ta till sig.

Dessutom Àr det hÀr inte en bok om en okomplicerad kÀrlekshistoria; det sÀger ju nÀstan sig sjÀlvt.

Det finns en hel del mörka element som jag verkligen gillar, för det hindrar boken frĂ„n att bli alltför sockersöt. Det handlar om utsatthet pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt – om mobbing, fattigdom och taskiga hemförhĂ„llanden, och jag tror att det Ă€r en vĂ€ldigt viktig bok att lĂ€sa pĂ„ grund av just de sakerna.

Man lÀser alltför sÀllan böcker som den hÀr, böcker som kan skildra de svÄra sakerna utan att för den sakens skull lÄta dem ta över hela handlingen. För i grund och botten Àr Eleanor & Park ÀndÄ en kÀrlekshistoria ut i tÄspetsarna.

Och det Àr en oerhört fin bok. PÄ vÀldigt mÄnga sÀtt. Inte bara för att berÀttelsen Àr fin, men för att den kÀnns verklig.

Den distans jag ibland kÀnner till boken beror nog i högre grad pÄ hur amerikansk den kÀnns, grundad i typisk high school-miljö, Àn för att den brister pÄ nÄgot annat sÀtt. Visst finns det ett par tillfÀllen som kÀnns sÄ filmiska att det nÀstan blir för mycket, men pÄ det stora hela balanserar Eleanor & Park mellan det gulliga och det hemska pÄ ett vÀldigt bra sÀtt.

Det finns bÄde humor och tragik i boken och den lyckas hela tiden avhÄlla sig frÄn att bli alltför smörig. Till och med i de mest kÀrlekskranka ögonblicken finns det utrymme för tvivel och skam. 

I slutÀndan vet jag ÀndÄ inte om jag skulle vilja kalla Eleanor & Park en favoritbok.

BerĂ€ttelsen kĂ€nns lite för lik andra kĂ€rlekshistorier för att kĂ€nnas helt unik. Men det Ă€r definitivt en bra bok, och jag kan se framför mig hur den kommer som en bittersweet indiefilm för ungdomar om ett par Ă„r. Och jag tvekar inte att rekommendera den till nĂ„gon. Den Ă€r vĂ€ldigt fin, och samtidigt sorglig, och samtidigt sĂ„ hoppfull – och det Ă€r aldrig fel med en sĂ„dan bok.

“Eleanor & Park”, 2013

InlÀgg senast uppdaterat: 5 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇