Bokrecension: Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj

Beräknad lästid: 2 minuter ⏳

Tjernobyl. Ordet är synonymt med den stora kärnkraftsolyckan år 1986. Men vad vet vi som människorna som upplevde katastrofen?

Om dem som lever med följderna? Eller om djuren?

I tre år reste författaren Svetlana Aleksijevitj runt i ”Tjernobylvärlden” och intervjuade hundratals människor. Resultatet blev en rad psykologiska porträtt och litterärt bearbetade monologer, som tillsammans bildar ”en krönika över framtiden”.

Mitt omdöme

Jag vet knappt vad jag ska säga om den här boken. Den är utan tvekan en av de starkaste och mest skrämmande böcker jag någonsin läst. Jag har tittat på åtskilliga tv-dokumentärer om olyckan, men aldrig tidigare har jag kommit den så nära.

Den här boken ger röst åt den vanliga människan, den människan som drabbats, manipulerats och tystats. Den människa som frivilligt lägger sitt öde i maktens händer, övertygade om att Sovjetunionen är världens främsta stormakt.

I boken får vi ta del av idel tragiska levnadsöden; brandmän som dör i den fruktansvärda strålningssjukan, soldater som kommenderas till reaktorn, barn utan armar och ben, bönder som brukar kontaminerad jord… Allt genomsyras av död, ond bråd död. Ibland är det så fruktansvärt att jag mår illa.

Den tunga innehållet i kombination med det sätt som boken är skriven på – rösterna framträder i form av monologer, gör att den tar förhållandevis lång tid att läsa. Det finns liksom inget tillrättalagt flyt i texten, istället är den okonstlad – nästan rå.

Det är ytterst passande för den här typen av dokumentär skildring och förhöjer upplevelsen ytterligare.

Inlägg senast uppdaterat: 3 mars, 2022