Bokrecension: The Witcher: Alvblod

Beräknad lästid: 2 minuter ⏳

I mer än hundra år har människor, dvärgar, gnomer och alver levt tillsammans i fred. Men tiderna förändras, järtecknen är många – det kommer en vit fasa. De olika folken vänds mot varandra igen. Mitt i allt detta kommer ett barn till världen, ett barn som Geralt av Rivia, en häxkarl – får som sin skyddsling. Men många letar efter detta barn och hur ska man veta vilka som är goda och vilka som är onda? Mäktiga människor vill komma åt barnets krafter och den magi hon besitter och de gör vad som helst för att nå det målet. Geralt får fullt upp med att beskydda Ciri mot alla dessa.  

  De två första delarna i The Witcher-serien är egentligen en samling sammanhängande noveller fördelade på två volymer. Denna bok, Alvblod, är den första roman-delen. Novellsamlingarna är liksom ett förspel till handlingen i Alvblod och kan kanske upplevas som röriga, då de hoppar en hel del i tid och rum, vilket man inte inser att det är så förrän man läst alla noveller. I denna roman fortsätter Andrej Sapkowski sin fantasy-berättelse som blivit så otroligt populär, både som böcker, spel och tv-serie. Särskilt tack vare serien så har The Witcher fått en renässans och böckerna har kommit ut på svenska i nyöversättning. De andra delarna i serien kan inte komma fort nog på svenska.

Inlägg senast uppdaterat: 15 februari, 2022