Bokrecension: Recension: The Power av Naomi Alderman

Beräknad lästid: 4 minuter ⏳

Den här boken har just kommit på svenska med titeln Makten, och det var så jag fick syn på den på mitt butiksjobb. Framsidan drar blicken till sig, och när jag läste på baksidan blev jag väldigt intresserad.

Överallt världen runt börjar någonting hända – unga flickor i tonåren får plötsligt tillgång till en kraft som gör dem näst intill oövervinneliga. Med en minimal ansträngning kan snart alla kvinnor orsaka fruktansvärd smärta eller till och med död. Men vad betyder det? Vi får följa Roxy, en ung tjej född in i en kriminell familj som hon med sin nya kraft verkar förutbestämd att ta över i, och Allie, som flyr sitt förflutna och hittar sitt fotfäste i ett kloster fullt av nunnor. Dessutom finns Margot, en medelålders politiker som med hjälp av sin dotter börjar klättra allt längre upp i sin politiska karriär, och Tunde, en ung nigeriansk man som med hjälp av sin kamera börjar dokumentera den enorma, världsomvälvande förändringen framför sig.

The Power är en bok som spänner sig över flera års tid och som därför är ganska svår att sätta fingret på – det är både en bok som både utspelar sig i nutid men som så småningom rör sig allt längre in i en dystopi. Den följer patriarkatets totala fall och ett matriarkats uppbyggnad, med hjälp av främst de fyra huvudpersonerna Roxy, Allie, Tunde och Margot, samtidigt som den också är inramad som ett fiktivt manus. Just bokens inramning är ett smart och tankeväckande drag som liknar en twist, men det ger, iallafall för mig, också boken en känsla av tveksamhet. Om det är ett påhittat manus, vad ska jag tro på? Borde jag ifrågasätta den?

Hur som helst är bokens kärna just makt, vem som äger den och varför, och kanske främst vad som händer med de som besitter den. När boken låter alla kvinnor bli enormt överlägsna männen blir den både en satir och en dystopi, och jag kan bara beskriva den som en slags blandning mellan Egalias döttrar och The Handmaid’s Tale. Som läsare blir man ganska omtumlad – från att ha njutit av att se kvinnorna resa sig i revolt mot det manliga våldet, särskilt i utsatta områden, börjar man snart ana att det kvinnorna håller på att bli inte är något man kan eller vill sympatisera med. Men samtidigt är beskrivningen av de kuvade männen en satir över verkligheten som får en att stanna upp och fundera över vems sida man egentligen är på.

Det hela skapar en väldigt unik berättelse både rent handlingsmässigt och berättartekniskt, och The Power är en ovanlig bok som jag nog kommer ha svårt att glömma. Men samtidigt är det, precis som många samhällskritiska dystopier, en bok som blir lite smått tråkig i sina övertydliga symboler. Även om den anstränger sig mycket för att man inte ska kunna skilja helt på rätt och fel och svart och vitt så finns det något i den allt mer dystopiska skildringen som jag har svårt för. Det känns för svepande, för allmänt, och jag kan inte låta bli att känna att jag tappar bort karaktärerna och deras personligheter till förmån för en större samhällsskildring som, även om den är intressant, inte känns lika drabbande eftersom den blir allt mer anonym.

Hur som helst är The Power defintivt en läsvärd bok för alla som intresserar sig för feminism, makt, dystopier eller helt enkelt bara en väldigt välskriven och spännande roman.

“The Power”, 2016

Inlägg senast uppdaterat: 13 februari, 2022