Bokrecension: Recension: … och de vita skuggorna i skogen av Maria Gripe

BerĂ€knad lĂ€stid: 5 minuter ⏳

Jag var vĂ€l egentligen ganska lagom förtjust i Skuggan över stenbĂ€nken, som inte riktigt levde upp till sitt rykte enligt min mening. Men eftersom jag Ă€lskar Maria Gripe och tycker att hon Ă€r en av de frĂ€msta författarna som Sverige nĂ„gonsin haft – jag överdriver inte ens – sĂ„ tyckte jag Ă€ndĂ„ att jag skulle ge ocksĂ„ nĂ€sta bok i Skuggserien en chans.

Efter att ha fĂ„tt veta Carolins hemlighet tror Berta att de ska komma nĂ€rmare varandra. Hon Ă€r ju den enda som vet vem Carolin egentligen Ă€r! Men det blir nĂ€stan tvĂ€rtom –  relationen mellan dem blir allt mer spĂ€nd. Men sĂ„ kommer de pĂ„ en bra idĂ© – för att fĂ„ lĂ€ra kĂ€nna varandra bĂ€ttre ska de bege sig ut och arbeta som pigor, bara de tvĂ„. Men inte heller det blir som Berta tĂ€nkt sig. IstĂ€llet för att hamna pĂ„ en vanlig bondgĂ„rd fĂ„r de plats pĂ„ slottet RosengĂ„va. HĂ€r ska de vara sĂ€llskap Ă„t de tvĂ„ ungdomarna Arild och Rosilda, som vĂ€xt upp isolerade i det mörka och deprimerande slottet. Berta mĂ€rker snabbt att RosengĂ„va Ă€r ett stĂ€lle som döljer massor av hemligheter, och ju lĂ€ngre tid hon och Carolin spenderar dĂ€r, desto mer mystisk verkar bĂ„de platsen och de mĂ€nniskor som vistas dĂ€r vara.
Jag mĂ„ste sĂ€ga att jag, precis som med första boken, upplevde â€Š och de vita skuggorna i skogen som ganska seg – Ă„tminstone till en början. Det beror kanske mer pĂ„ mig sjĂ€lv och att jag inte haft nĂ„gon riktig ro att lĂ€sa, Ă€n pĂ„ boken i sig, men det gĂ„r Ă€ndĂ„ inte att undvika att de hĂ€r böckerna faktiskt har ett ganska lĂ„ngsamt tempo. Flera gĂ„nger har jag funderat pĂ„ om jag skulle lĂ€gga ifrĂ„n mig boken och istĂ€llet lĂ€sa nĂ„got annat, och se om jag kunde Ă„terkomma till den hĂ€r senare.
Men sĂ„ hĂ€nde det nĂ„got. UngefĂ€r i mitten av boken börjar jag plötsligt hitta det som jag dittills saknat. NĂ€r Berta och Carolin till slut hamnat pĂ„ RosengĂ„va och börjar lĂ€ra kĂ€nna mĂ€nniskorna som bor dĂ€r dyker det upp – det mystiska, det filosofiska, det sĂ€llsamma. Det dĂ€r som jag förknippar sĂ„ starkt med allt jag lĂ€st tidigare av Maria Gripe, det som gör att hennes böcker blir sĂ„ unika. Anledningen att jag hĂ„ller hennes verk sĂ„ högt.
Miljöerna och karaktĂ€rerna kĂ€nns plötsligt sĂ„ typiska henne, och â€Š och de vita skuggorna i skogen blir precis det jag önskade mig att den hĂ€r serien skulle vara. NĂ€stan omĂ€rkligt tar den steget frĂ„n att vara ett halvintressant familjedrama till nĂ„gonting betydligt större och bĂ€ttre. Den blir en bok som rör sig i ett mystiskt och skuggigt grĂ€nsland mellan det verkliga och det överjordiska, mellan det synliga och det dolda. HĂ€r framtrĂ€der plötsligt Gripe i all sin styrka, med intressanta och mystiska karaktĂ€rer, hemligheter som inte gĂ„r att rĂ€kna ut i förvĂ€g, och kanske framför allt den fantastiska förmĂ„gan att skapa stĂ€mning med hjĂ€lp av det som inte hörs och inte kan ses.
ÄndĂ„ mĂ„ste jag vidhĂ„lla att jag har svĂ„rt för hur de hĂ€r böckerna Ă€r skrivna – det Ă€r mer Ă€n nĂ„got annat det berĂ€ttande stuket i dem som gör det sĂ„ svĂ„rt att bli helt meddragen i berĂ€ttelsen. De lider av att sĂ„ mycket berĂ€ttas istĂ€llet för att visas. Det gör att boken antar en trĂ€ig och stel ton som Ă€r svĂ„r att ta sig förbi. Kanske Ă€r det att de börjar Ă„ldras, och inte gör det sĂ€rskilt vĂ€l som ungdomsböcker?
ÄndĂ„ tycker jag mycket om alla de Ă€mnen som â€Š och de vita skuggorna i skogen tar upp. Förutom att det Ă€r en spĂ€nnande berĂ€ttelse med gĂ„tor och mystik Ă€r det en bok som tar upp sĂ„ ovĂ€ntade saker som könsidentitet och sexualitet – och det i en bok som utspelar sig under 1910-talet! Dessutom Ă€r det en vĂ€lskriven skildring av hur svĂ„rt det Ă€r att förhĂ„lla sig till personer man Ă€lskar, i synnerhet dem man beundrar. I Bertas ögon framstĂ„r framför allt Carolin som fantastisk pĂ„ alla sĂ€tt, och det Ă€r skönt att se hur hon i den hĂ€r boken börjar inse att hon sjĂ€lv ocksĂ„ har ett vĂ€rde, inte bara Carolin. Om det fortsĂ€tter pĂ„ den hĂ€r vĂ€gen tror jag att den hĂ€r serien kan bli en riktigt bra uppvĂ€xtskildring. Jag hĂ„ller tummarna för det, och ska se till att snart lĂ€sa bok nummer tre; Skuggornas barn.

“
 och de vita skuggorna i skogen”, 1984

InlÀgg senast uppdaterat: 13 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇