Bokrecension: i en människa – john irving

Beräknad lästid: 5 minuter ⏳

Vanligtvis brukar jag sätta mig ner och skriva direkt när jag har läst ut en bok, för att hålla allt färskt i minnet. Med den här blev det svårt av någon anledning, kanske för att jag inte hann skriva just då eller kanske på grund av boken i allmänhet. Det här är i alla fall vad jag tänker om den, någon vecka senare. (Spoiler alert.)

John Irvings I en människa börjar i Vermont på 1950-talet, där huvudpersonen Billy håller på att hitta sig själv genom sin sexualitet. Redan tidigt under sina tonår blir han kär i en bibliotekarie, i skolans bästa brottare som dessutom är ett riktigt praktarsel och i en ny skådespelare i stadens teaterförening, som senare ska komma att hålla i dramakursen på hans skola och gifta sig med hans mamma. Därifrån följer vi honom genom hans liv, till en period som han spenderar i Europa som ung till aidsepidemin på 80-talet, där boken på något sätt kulminerar, och sen ända fram till idag, när han är en äldre man, kommer tillbaka till skolan där han gått för att undervisa och hittar en skyddsling lik honom själv.

Boken innehåller en hel uppsjö av dysfunktionella och olyckliga karaktärer. Vi har bibliotekarien, miss Frost, som blir hans första sexpartner och sedan visar sig vara transperson och blir avskedad, Billys morfar Harry, som gärna klär ut sig till kvinna när han spelar teater och som verkar vilja ta det längre men aldrig vågar och så småningom tar livet av sig som gammal man, hans mamma som han glider ifrån när han kommer ut som bisexuell och hans pappa som lämnat hans mamma för en man när han var liten, vi har brottaren Kittredge, som ska visa sig vara transperson och bara beter sig som skit för att hans mamma försökt “bota” honom genom incestuöst sex, och apropå mamman så finns också Billys vän Elaine som blir gravid med Kittredges barn och har sex med hans mamma på sin abortresa till Europa, vi har Delacourte som alltid spottar tvångsmässigt i en kopp och vars mamma, när han dör i aids, ska komma att injicera hans blod i sin skinka för att också smittas av sjukdomen, och så Tom Atkins, kanske en karaktär som står ut bland alla banalt sorgliga historier när han försöker dölja sin homosexualitet genom att gifta sig och få barn med en kvinna som han sedan ska hinna smitta innan han själv går bort och lämnar två barn åt Billy att vaka över.

Jag har ganska många synpunkter på I en människa. Allt kan kokas ner till två huvudproblem. Det första är att historien är rörig. Alla karaktärer tycks ha en egen historia, något sätt på vilket de avviker från normen, och författaren är angelägen om att berätta dem alla. På ett sätt är det helt logiskt, för det är ju så det är i verkligheten, och kanske finns baktanken att alla inte är så “normala” som man kan tro och att “sexuella ovanligheter” (som det beskrivs på baksidan, vilket jag antar hänvisar till andra sexualiteter än hetero och andra könsidentiteter än cis) faktiskt förekommer oftare än vad man kan tro. Ändå känns det lite tröttsamt när karaktär efter karaktär tar livet av sig eller dör i aids eller visar sig vara trans. Speciellt det sistnämnda, hur det ständigt framställs som något chockerande och spännande, är något jag stör mig fruktansvärt mycket på.

Och då har vi nått nummer två av mina problem med I en människa. För även om boken är menad att normalisera människor som faller inom HBTQ-spektrat så gör den precis tvärtom. Varje nytt “avslöjande” framhävs som något spännande, och berättaren imponeras ständigt över transkvinnor som ser ut som “riktiga” kvinnor och felkönar dem konsekvent. Och det märks så tydligt att den här boken är skriven av någon som bara stått utanför, och aldrig upplevt saker som det här själv. När boken berör som mest är i skildringarna av aids, av hur en hel grupp av människor tynade bort tillsammans och hur de som inte dog ändå kom att förändras av sjukdomen. Ändå påverkar inte boken hälften så mycket som till exempel Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar – och jag tror att det beror på att det som Gardell upplevde själv, döden och förlusterna och sorgen, bara var något som Irving såg utifrån, och därför aldrig kan beskriva med samma känsla. Den historia han försöker berätta, är helt enkelt inte hans. Det är inte hans krig att föra, inte hans barrikad att stå på. Och när han försöker, om än tappert, så blir det så ohjälpligt fel.

Inlägg senast uppdaterat: 15 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag på 1MiljonBoktips.se 😲
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du måste bekräfta din prenumeration via e-post för att delta i tävlingen. Vi skickar aldrig skräppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda på mer i vår Integritetspolicy.

Har du läst någon bok som är nämnd i inlägget? Lämna din recension nedan 👇