Bokrecension: Damen under isen

Beräknad lästid: 3 minuter ⏳

Damen under isen ingår inte i en serie. Jag har verkligen fasnat för  den brittiska författaren Sarah Singleton som skrev den här boken. Jag tycker om hennes fantastiska skrivsätt som gör scenerna uppenbara för en. Boken är väldigt ovanlig och speciell på sitt sätt och jag hade gärna velat läsa en uppföljare som inte finns. Jag ska även läsa en annan som heter: I häxjaktens skugga, från samma författare.

Damen under isen handlar om Mercy. Hon minns inte hur gammal hon är, hon minns inte sitt förflutna. Hur kommer det sig? Varje dag flyter in i den andra. Mercy och hennes syster Charity minns inte ens vilket år det är. Hon gör samma sak och hon tänker samma sak varje dag och huset som kallas Nya seklet är sänkt i ett outhärdligt mörker. Men mönstrets bryts en dag då Mercy springer ner till dammen och ser en kvinna under isen. Ögonen är tomma och klänningen böljar under vattnet. För Mercy är inte sådana syner ovanliga. Hon ser spöken, de fastnar på platser där de är som mest känslosammast. Mercy hittar dagen efter, en snödroppe på huvudkudden. Börjar ljuset och våren äntligen nalkas? Ju fler frågor som får sitt svar, desto mer verkar hela Mercys värld vara ett mysterium.

Boken är spännande ända in i det sista och jag har inte läst någon riktigt liknanade när det gäller budskapet. Bokens budskap framkom väldigt tydligt i slutet. Budskapet är: att följderna kan bli så stora när en människa är rädd.

Dock var den inte så lätt att hänga med i när det kom mycket information på en gång. Jag fick lov att läsa om vissa stycken flera gånger innan jag kopplade till vad författaren menade. Annars var språket i boken lätt att hänga med i och man kunde lätt förstå texten.

Karaktärerna var lätta att fastna för och de är välbeskrivna och känns verklighetstrogna. Jag gillar mest karaktären Mercy som framstår i början så ynklig och rädd.

Miljön är mörk och dyster, men väldigt välförklarad. Jag får upp en bra bild i huvudet och jag kan relatera det till bilden på framsidan. Likt Nya seklet där de bor.

Sammanfattat är boken jättespännande och spänningen håller i sig från början till slut. Författaren bevarar hemligheterna bra och på det viset gör mig lässugen. Den är lite läskig, men inte jätteläskig som vissa andra böcker jag har läst. Åldersgränsen enligt mig blir 11-15 år och den är 186 sidor. Boken får 7 av 10 stjärnor från mig. Den kunde varit läskigare, men bara lite.

Inlägg senast uppdaterat: 15 februari, 2022