Moa Martinson, egentligen Helga Maria Martinson, född Swartz den 2 november 1890 i Vårdnäs församling, Östergötland, död 5 augusti 1964 i Sorunda församling i Södermanland, var en svensk författare. Moa Martinson är en av de mest berömda proletärförfattarna, som framträdde under 1920- och 30-talen.
Det här är vår lista över 3 böcker av Moa Martinson vi anser att alla bör läsa.
1. Mor gifter sig
Mor gifter sig och Mia kan inte alls förstå vad det ska vara bra för. Styvfadern tillhör kategorin vuxna som inte tror att en sjuårs barnunge begriper mer än en tremånaders gris. Varför kvinnorna vill ha en vacker karl som tar dem om livet och gör dem med barn är ett av tillvarons mysterier, som inte ens Mias klara förståndsgåvor rår på. I hennes värld står modern och hennes slit för brödfödan i centrum. Högsta lyckan är ett hem med blåelseblommor på en kritad spismur. Men varje gång de vuxna träter och slåss betyder det nya och smärtsamma uppbrott för Mia. Mor gifter sig är första delen av en trilogi om proletärflickan Mia och hennes öden i sekelskiftets klassamhälle. Den skrevs som motvikt till de ”pojkbiografier”, som 1930-talet var så rikt på, och är dessutom unik i svensk litteratur genom sin dynamiska mor1;dotterskildring. Boken har ett nyskrivet förord av Ebba Witt-Brattström.
2. Kvinnor och äppelträd
Det började när Sofi bar på sitt fjortonde barn och snart skulle föda. Tillsammans med Fredrika gick hon till bykstugan mellan äppelträden och badade av sig smutsen.
Det blev en vana på fredagarna som så småningom gjorde skandal i hela socknen.
Det här är bilden som Moa Martinson utgick ifrån i romanen Kvinnor & äppelträd: två kvinnor i femtioårsåldern på landsbygden i 1800-talets Sverige, som sett för mycket för att bry sig om vad folk tycker och tänker om dem. En frihetens skapelseberättelse som fortsätter några kapitel senare med Sally och Ellen, ättlingar i tredje del till Sofi.
Bundna till alkoholmissbrukande män tar de tillsammans upp kampen mot fattigdom och ofrihet. Sally gör något som i byfolkets ögon är värre än att ligga med männen – hon uppviglar dem. Mer än hon är medveten om går hon i släktingen Sofis fotspår.
Moa Martinsons debutroman från 1933 var kontroversiell när den kom ut, för sin sexuella frispråkighet och sitt överrumplande direkta, realistiska språk. I dag hör Kvinnor & äppelträd till våra stora klassiker.
MOA MARTINSON [1890 – 1964], egentligen Helga Maria Martinson, född i Vårdnäs socken nära Linköping, brukar räknas till de så kallade proletärförfattarna. Hon skrev om människor i levnadsförhållanden liknande hennes egna under barndomen i Norrköping, där hon bodde med sin mor och sin styvfar i stor fattigdom. Det är också i fattigkvarteren i 1800-talets och det tidiga 1900-talets Norrköping som debutromanen Kvinnor & äppelträd [1933] utspelar sig.
»Vi är ganska många som har velat vara med och dansa efter Moas pipa, och fler blir vi.«
Ebba Witt-Brattström
3. Kyrkbröllop
Andra delen i Moa Martinsons självbiografiska trilogi
Kyrkbröllop från 1938 är andra delen i den självbiografiska romantrilogi som inleds med Mor gifter sig och avslutas med Kungens rosor.
I Norrköpings arbetarkvarter sjuder det kring förra sekelskiftet av uppror och medlöperi: när strejk utbryter propagerar Mias ena morbror för klasskamp och den andre blir strejkbrytare – men de flesta karlar tycks nöja sig med att supa och slåss, som när den nioåriga Mia var tärna på sin moster Charlottes bröllop.
Hon vet egentligen bara en sak helt säkert: hon tänker aldrig gifta sig. Som fjortonåring får hon socknens bästa avgångsbetyg och ger sig ut i världen.
Moa Martinson skrev trilogin om Mia [1936-1939] som ett svar på tidens frejdiga och ofta förljugna pojkbiografier. Sviten utgör en av de stora fattigdomsskildringarna i den svenska romankonsten och ett av arbetarlitteraturens portal verk, vars osentimentala frispråkighet satte djupa spår i sin samtid.
MOA MARTINSON, född i Östergötland 1890, skrev trilogin om Mia [1936-1939] som ett svar på tidens frejdiga och ofta förljugna pojkbiografier. Sviten utgör en av de stora fattigdomsskildringarna i den svenska romankonsten och ett av arbetarlitteraturens portalverk, vars osentimentala frispråkighet satte djupa spår i sin samtid.
Moa Martinson: Om författaren
Helga (Moa) Martinson var dotter till en ogift textilarbetare och utbildade sig till smörgåssnickare innan hon flyttade in hos en stallmästare, Karl Johansson, som var far till de fem söner hon födde mellan 1910 och 1916. 1922 började hon att skriva för den anarkistiska vänsterpressen och träffade 1927 Harry Martinson, på den tiden en fattig vagabondpoet, som från 1929 till 1941 blev hennes andre man.
Pigmamma. Roman ur arbetarkvinnornas värld, skriven från 1924 till 1925, publicerades 1927 i serieform i den anarkistiska tidskriften Brand. Hennes debutbok Kvinnor och äppelträd (1933; Eng. tr. Kvinnor och äppelträd) introducerade ett nytt inslag i svensk litteratur, nämligen moderns kropp, ett centralt inslag i proletär erfarenhet.
Moa Martinson arbetade med olika genrer på 1930-talet för att hitta ett språk för att beskriva kvinnors liv på samhällets botten. Hennes diktsamling Motsols, 1937, hennes romaner Sallys söner, 1934, Rågvakt, 1935, och Drottning Grågyllen, 1937, undersöker periodens primitivistiska trend genom att fokusera på sexualitetens komplikationer för kvinnor, på liknande sätt som trilogin om en proletär flickans utveckling och förhållande till sin mor och styvfar: Mor gifter sig (1936; Eng. tr. Min mor gifter sig), Kyrkbröllop, 1938, och Kungens rosor, 1939.
I början av 1940-talet vann hon många läsare när hennes romaner fördes i form av Bilds pocketböcker av förlaget Folket. Samtidigt reste hon runt och höll föreläsningar i allmänna parker och samlingshus i hela Sverige. Hennes östra Gotlandsepos Vägen under stjärnorna, 1940, Brandliljor, 1941, och Livets fest, 1949, bygger på Gösta Berlings Saga.
Här beskriver hon hur countryfolket utnyttjas av industrialismen och hur kvinnor hamnar i en svår situation. Deras arbete på marken är viktigt, medan fabriker hänsynslöst exploaterar och nedvärderar kvinnlig arbetskraft.
Hennes romaner om karaktären Betty, en kvinnlig arbetare på 1910-talet, Den osynlige älskaren, 1943, Du är den enda, 1952, Klockorna vid Sidenvägen, 1957, och Hemligheten, 1959, undersöker ett kvinnligt medvetande genom en inre monolog. Moa Martinson tilldelades Samfundet De Nio-priset 1944.
Inlägg senast uppdaterat: 13 februari, 2022