Född i Paris 1905 var Jean-Paul Sartre, den franska författaren och filosofen, pionjären för existentialism och en av 1900-talets mest inflytelserika tänkare. Sartres fundering över kritisk teori och litteratur var av världsomspännande betydelse, och effekterna av hans tänkande erkändes 1964 när han tilldelades Nobelpriset för litteratur.
Författaren vägrade emellertid denna eftertraktade utmärkelsen, den första personen som någonsin gjorde det, och förklarade sin önskan att inte ”förvandlas till en institution”.
1. La Nausée (Äcklet) (1938)
Sartres första roman, La Nausée, publicerades 1938. Denna bok anses allmänt vara den mest autentiska representationen av Sartres existentialistiska tanke. Arbetet handlar om en historikers karaktär, orolig för tanken att hans existens betyder absolut ingenting för de flesta situationer och livlösa föremål.
La Nausée, eller illamående, föreslår att mänsklig frihet att agera är vår egen förbannelse, eller den sjuka ”illamående” känslan av romanens titel, på grund av den desorientering vi känner inför det faktum att det inte finns någon högre makt, inget ledande syfte till vår existens.
Vi är helt ansvariga för våra handlingar, och denna kunskap fyller oss med rädsla, representerad genom huvudpersonens spiral ner i existentialistisk ångest, hopplöshet i tanken på hans existens och nästan galenskap. Romanen är Sartres mest kända.
2. L’Être et le néant (Varat och intet) (1943)
Med betydelsen ”Vara och ingenting”, L’Être et le néant är en uppsats som diskuterar frågorna och komplexiteten i den mänskliga existensen. Sartre tog en examen i filosofi, och denna uppsats är fylld med det djupa metafysiska tänkandet som fick författaren sitt rykte.
Den här boken släpptes 1943 och är en introduktion till Sartres tidigaste existentialistiska tänkande. Existentialism föreslår teorin att det inte finns någon skapare: människor har inte utformats med någon specifik natur, därför är vi helt ansvariga för våra egna handlingar.
L’Être et le néant handlar därför främst om att demonstrera existensen av mänsklig fri vilja. Personligt ansvar för våra handlingar kan förklara varför Sartre ofta valde att trotsa sociala förväntningar på sin borgerliga uppväxt och vägrade att följa samhällets normer.
Detta avslag på överensstämmelse för ett mer autentiskt liv är ett dominerande tema i hans tidiga arbete, och Sartres användning av skrivande som en form av motstånd mot den nazistiska ockupationen i Frankrike är också kopplad till detta avslag.
3. Les Mouches (Flugorna) (1943)
Les Mouches skrevs 1943 och är ett enormt inflytelserikt spel, och Sartres första. Symboliken i Sartres pjäser återspeglar hans tänkande, och Les Mouches, som betyder ’The Flies’, är ett utmärkt exempel på detta.
Dramat följer två huvudpersoner i den antika grekiska mytologin, Electra och Orestes, när de försöker hämnas sin far, kung Agamemnon, mördad av sin mor och hennes nya make.
Den viktigaste existentialistiska idén om mänsklig frihet kommer starkt igenom i Les Mouches, där Orestes måste ta ansvar för sin egen hand i morden i boken.
Skrivet under andra världskriget utforskar detta moraliska och politiska drama tanken på vår egen skuld i de val vi gör. Att avvisa ansvar i pjäsen resulterar i att karaktärer plågas av flugor – en symbol för skuld och straff.
4. Les Mains Sales (De smutsiga händerna) (1948)
Detta politiska drama framfördes först 1948. Les Mains Sales, som betyder ”Smutsiga händer”, diskuterar frågorna om att vara en politiskt aktiv intellektuell.
Händelserna i romanen utlöses av mordet på en politiker och mördarens egen förklaring till varför han begick handlingen. Hugo, en ung kommunist, bestämmer sig för att mörda partiledaren när han förråder partiets principer och samarbetar med fiendeklasser.
Pjäsen utforskar det mänskliga dilemmaet att offra sin ideologi till förmån för pragmatism. Hugo accepterar sin mänskliga frihet att agera som han vill och få sina ”händer smutsiga” med mordet. Pjäsen kallas ofta ”antikommunistisk”.
Sartre var själv marxist men kritiserade Sovjetunionen för sina kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Han hade starka politiska principer och Che Guevara förklarade honom vara ”tidens mest perfekta man” vid mötet.
5. Huit Clos (Inför lyckta dörrar) (1987)
Huit Clos, eller ’No Exit’, avslutad 1944, är en annan av Sartres världsberömda pjäser som illustrerar filosofens teorier i aktion. Helvetet är pjäsens inställning, där var och en av de tre huvudpersonerna är fångade, även om här ”helvetet” framställs som ett banalt vardagsrum med tre soffor.
När karaktärerna försöker urskilja vilka gärningar de begått för att förtjäna sin plats i helvetet blir de varandras torterare och ger själva själens plåga.
Pjäsen slutar med det berömda citatet ”fan är andra människor”. Helvetet i Sartres spel har också liknats av många med Paris under nazistiskt styre, och Huit Clos har kallats en social kommentar till situationen vid den tiden.
6. Les Mots (Orden) (1963)
Denna självbiografi från 1964 är både en cynisk och kvick reflektion över litteraturen och de första åren av Sartres eget liv. Les Mots undersöker Sartre själv, och hans utveckling genom existentialistisk ångest och känslan av hopplöshet av människans meningslösa existens till användning av konst och kreativ aktivitet för att inspirera hopp.
Sartres enkla stil ger en tydlig men vacker läsning. Sartres egen tolkning av hans tidiga år representerar hans teori om att vi som människor lägger vår egen betydelse på saker och ger dem en ”essens”.
Denna bok är en perfekt demonstration av utvecklingen av Sartres filosofi och belyser mycket av det tänkande och teorier som han påverkade så många med. Denna krigsfånge, marxist, filosof, litteraturkritiker och politisk aktivist, har påverkat så många samhällssfärer, och arvet som lämnats av hans böcker fortsätter att göra det idag.
Sammanfattning
Det här vår lista över vad vi anser vara Jean-Paul Sartres bästa böcker.
Vi hoppas du hittar en ny, spännande bok att bläddra i!
Inlägg senast uppdaterat: 13 februari, 2022