1. Kråksommar
På morgonen då Margareta i Lillolastugan skulle till lagården och mjölka korna, var hela gårdsplanen täckt av nedfallna grenar och ris. Mitt i förödelsen låg kråkkycklingen, ynkligt blöt och tilltufsad.
Lars Lerins berättelse om tre tanter, en liten kråkunge och om en ovanligt vänskaplig sommar i Lillolastugan, är en pärla där självaste Niklas Strömstedt har gjort musiken.
Solveig Tärnström gör en sagolik uppläsning.
Lyssna på fler barnljudböcker av Lars Lerin:
Trollet är inte hemma
Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter
Kråksommar är tillgänglig som ljudbok och e-bok.
2. Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter
Långt östpå skogen, nedom Klatterberget och Gäddtjärnsbråten, bortom Lillpytt och Koögat, ett stenkast från Skabbhaget och Fiskbyttan, strax intill Månskullen, ligger ett litet boställe kallat Skräddartorp. Där bor Elsa Karlsson med sina 28 katter. En heter Liten och han är inte stor, men han är större än Jätteliten. Och där syns Gråmor. Och Gullpiga, som har två vita morrhår. Och Tuggeliten. Och Chefen som sitter och glanar jämt som om han menade sig till Norge. Och Gammelgrå med vingelsjukan. Och Klotrund med de trasiga öronen. Och Den bättre med sex klor på varje tass. Gäspan, hon har en tunga så ynkligt lång. När hon gäspar tittar den ut som en strut. Men Bitarkatten, honom får du stryka på en gång, sedan hugger han. Lilljons är född ute, en morgon satt han på trappan och bara fanns.
Visst är det en alldeles egen värld hon lever i, Elsa i Skräddartorp. Som rådde här en annan årstid än ute i den soliga världen, som om klockorna stannat och lämnat Elsa och hennes katter kvar i sin egen tid.
Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter är Lars Lerins andra barnbok, den första heter ”Trollet är inte hemma”.
Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter är tillgänglig som ljudbok och e-bok.
3. Det tysta köket
Det är nu många år sedan jag satt i Jonhål bland maskrosorna och målade min första tavla, en oljemålning på masonit.
Mötet med Astrid och Arvid blev början på mitt berättande.
I Astrids utanförskap kände jag mig hemma. Som vilsen tonåring kunde jag identifiera mig med en människa som var annorlunda och som, liksom jag själv, aldrig passade in i den gängse normen.
Fast på ett annat sätt förstås.
Det som är svårt att uttrycka med pensel och färg fick istället sin form i skrivboken.
DET TYSTA KÖKET är berättelsen om hur allt en gång började.
/ Lars Lerin
’Här står stugan.
Liksom det åldriga vårdträdet, svartnat av knäppande vintrar och torksomrar.
Symaskinen står kvar uppå gavelrummet. En bunt tyger i möglig kartong.
Och fingerborgen.
Aftonstämning i glas och ram. Gardiner hoptråcklade med grov spindelväv. Tvärdraget bläddrar i almanackan.
Någon har skyndat igenom skänken och lämnat lådorna lipande efter sig. Murstocken är rämnad, vedspisen, kökets rostiga altare, står där fjättrad i sin tyngd, översnöad av takets färgflingor. Grönskan pyr mellan golvplankorna. Stormhatten blommar för ingen.
Färger slutna intill varandra. Järnföremål spröda av tid. Ljusskärvor. Spår. Tecken.
Den blå sjöröken driver mellan husen.
Och världen blir borta.
När hon tänder lampan möter hon sin spegelbild i fönstret. Hon är trött i synen och de svullna fingrarna blänker av flott.
Vällinggrytan i blöt. Korven har kokat sönder.’
Det tysta köket är tillgänglig som ljudbok.
Inlägg senast uppdaterat: 13 februari, 2022