Theodor Kallifatides, född 12 mars 1938 i byn Molai i Lakonien på Peloponnesos i Grekland, är författare och översättare. Han erhöll 2000 professors namn av Sveriges regering. Det här är vår lista över vad vi anser vara Theodor Kallifatides 3 bästa böcker alla måste läsa.
1. Kärlek och främlingskap
Christo har lämnat sina föräldrar i Athen och flyttat till Stockholm. Det är sextiotal och det nya studielånet ger honom möjlighet att studera idéhistoria på universitetet – något han alltid velat göra.
Men han är alltför ensam i Stockholm. Det räckte inte att lära sig språket, han måste byta inälvor också. Grekland finns i hans hjärna och hjärta, i hans humor och i alla hans val, men när han möter Rania vänds alla begrepp upp och ned.
Kärlek och främlingskap är en varm och humoristisk berättelse om en passion med förhinder och om svenskar och invandrare i ett Sverige som fanns för inte så länge sedan.
2. Ett nytt land utanför mitt fönster
”I början då jag var en främling som skulle erövra främlingskapet kastade jag mig över det nya språket likt en utsvulten hund över en saftig köttbit. Jag åt upp svenskan. Jag fyllde min mun med ord, tuggade dem, svalde dem. Jag tog vissa ord i min mun som praliner. Fors, älv, flod, fjäll, berg, hav, vik, sol, moln, regn, snö, dag, natt. Jag föll platt för den svenska naturens enstavighet.
Som författare har jag aldrig varit friare än i dessa första dikter då skrivandet inte var bundet vid futtigheter som mening, betydelse, avsikt. Men det är bara en gång i livet man kan skriva på det sättet.”
”Om man är invandrare och samtidigt inte beredd att möta det nya med välvilja och intresse, då är man dömd att hamna i samhällets utkanter; och om ett samhälle tar emot nya människor utan att vara berett att möta det nya hos dem, då blir det dömt att få problem.
Allt detta är egentligen självklarheter. Tyvärr verkar det nödvändigt att upprepa dem.”
Det är så mycket man inte vet när man lämnar sitt land. Man anar inte att man bär med sig så många strukturer och spår i sin själ och att de slutligen får en att vara och förbli en främling i det nya landet; och när man inte längre är en främling i det nya landet har man blivit en främling för sig själv och då är man främling överallt.”
Några smakprov ur Theodor Kallifatides avklarnade och nakna berättelse om främlingens villkor och möjligheter.
3. Slaget om Troja
När bomberna faller över den grekiska byn under andra världskriget tar lärarinnan med sig skolbarnen till en skyddande grotta. Där berättar hon för dem om ett annat krig – om hur grekerna belägrade Troja. Eller med Homeros ord: hur akajerna belägrade Ilion.
”Fröken, varför var akajerna så grymma? Varför skulle de ge sig på trojanernas fruar och döttrar?” frågar en flicka. ”Inte för att njuta i kvinnornas famn, utan för att förödmjuka deras män. Så gjorde man då och så gör man än idag”, svarar fröken.
Dag efter dag berättar hon om hur akajerna lider av törst, värme och hemlängtan och hur motståndarna möts – här mot här, man mot man. Huvuden flyger, hjälmar klyvs, blodet rinner.
Och allting hade börjat när prins Paris från Troja blev förälskad i akajernas kung Menelaos hustru, den vackra Helena, som rymde med honom till Troja. Nu står Helena vid stadsmuren för att se när förföraren Paris och den bedragne maken Menelaos ska mötas i strid. Hur det än slutar blir det hon som förlorar.
I Theodor Kallifatides version av Iliaden är gudarna bortrensade och dramatiken tydligare. Men kriget, grymheterna och hjältedåden är marinerade i författarens varma livsvisdom. När han återger den klassiska berättelsen får läsaren lika mycket spänning som reflexioner om kärlek och sorg och hur det är att vara människa.
Inlägg senast uppdaterat: 13 februari, 2022