1. Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scen
”Jag har aldrig känt mig manad att sätta mina personliga livsöden på pränt. Jag är 63 år – snart pensionär, jag vet – och jag har aldrig ens tänkt tanken på att skriva en bok. Förrän nu.
Det skall sägas att egentligen ogillar jag böcker starkt. Till skillnad från mina föräldrar som läste för jämnan när jag var barn. Mammas ständiga devis var att ”har man bara en bok har man aldrig tråkigt” och eftersom både hon och pappa levde enligt den devisen blev också böckerna min största konkurrent om mina föräldrars uppmärksamhet.
Att jag detta till trots lyckats plita ner 300 sidor, av förvisso rätt ointressanta anekdoter från min uppväxt, ska därför ses som en bedrift. Och det hade troligtvis aldrig hänt om jag inte beslutat mig för att göra en ADHD-utredning för att komma tillrätta med min ständiga rastlöshet. Att tvingas berätta för en psykolog om sin barndom sätter igång en del tankar.
När jag sen fick en roll i My Fair Lady på Stadsteatern som Elizas pappa – i min enfald trodde jag att jag förärats en av huvudrollerna – visade det sig att min medverkan i musikalen var ringa. Under den långa repetitionsperioden kom rastlösheten åter krypande. Vad skulle jag sysselsätta mig med hela dagarna?
En morgon kom titeln på mina ännu oskrivna memoarer farandes. Bara sådär. Den sammanfattade det mesta och det kändes på något sätt omöjligt att inte slå sig ned vid datorn och ge liv åt titeln.” Magnus Uggla
Magnus Uggla är en av Sveriges största artister. Det här är en memoarbok som tar sin utgångspunkt i hans beslut att göra en ADHD-utredning. Samtalen med psykologen tvingar honom att berätta och gå tillbaka till uppväxtåren, familjerelationerna och den tidiga önskan om att bli berömd, slå igenom som musikartist.
Det är en öppenhjärtig, drastisk och rapp berättelse om en ung man vars rastlöshet både sätter krokben för honom och ständigt driver honom framåt trots nya motgångar. Redan som barn har han ett stort behov av bekräftelse vilket han skildrar med stor insikt och humor.
Vi får följa honom från tidig barndom med ständiga flyttar och uppbrott, via de vilda glamåren och fram till skivdebuten, som inte blev den hyllade framgång han hade hoppats på. Men van vid motgångar ger Magnus Uggla aldrig upp och snart står han inför sitt stora genombrott.
Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen är tillgänglig som ljudbok och e-bok.
2. Johnny the Fucker
”Upp som en hatad sol och ner som en ointressant pannkaka.” Året är 1978 och efter att äntligen ha slagit igenom stort, turnerat landet runt och blivit omsusad kändis befinner sig Uggla i nedförslöpa. Igen. Och när produktchefen på CBS föreslår att han ska ställa upp i Melodifestivalen är verkligen botten nådd.
Men när inga andra möjligheter finns i sikte, utom att köra gig på Ålandsbåten Jätten Finn, så bestämmer han sig trots allt för att ställa upp i Mello. I sista stund. Det blir en kamp mot klockan, mot konkurrenternas tjuvknep och idiotiska idéer från skivbolaget och andra halvfigurer i branschen. Mot alla odds verkar det ändå som det här kan bli det nya genombrottet. Fast sen går det ändå åt pipan.
Eller?
Magnus Uggla skriver en nästan sann historia om när han första gången ställde upp i Melodifestivalen. Det är en halsbrytande satir om musikbranschen, full fart och vansinnigt roligt.
Johnny the Fucker är tillgänglig som e-bok.
3. Jag hade en gång en blogg
Efter 33 år som scenartist debuterar nu Magnus Uggla i bokform. Här exponerar han alla sina nojor, rädslor och irritationsobjekt för allmän beskådan. Uggla skriver initierat om helgalkoholism, offentliga toaletter, försvunna formgivare, intimkirurgi, Carina Bergs dåliga hy och det dagliga livet i villaförorten. Han berättar ömsint men förskräckt om frun Lolos motionsryck och sonen Rubens buktalarkarriär och vi får lära känna alla de andra speciella personerna i hans liv som Pirken, Skalle-Per, Skitbolags-Leffe och Moment 23-Sofia.
Resultatet är 440 sidor offentlig självanalys. Och den roligaste bok det här landet skådat sedan En dramatikers dagbok.
MAGNUS UGGLA, född på Östermalm i Stockholm, är en av Sveriges största artister genom tiderna. Hans genombrott kom 1977 med skivan Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt, som Uggla skrev efter att ha sett en konsert med The Clash. Magnus Uggla har släppt 15 studioalbum och gjorde 2008 succé med TV-serien Var fan är mitt band? I dag är Magnus en stadgad familjefar som bor bland de andra vackra människorna i Danderyd.
Pressröster
»Med jämna mellanrum skrattar man högt och tvingas beundra Ugglas förmåga att balansera mellan ironiserande självinsikt och total brist på självdistans.«
Frida Johansson, Östersunds-Posten
»Ingen eller inget undgår Ugglas vassa penna. Särskilt inte vedertagna sanningar.«
Andreas Westergren, Smålandsposten
Jag hade en gång en blogg är tillgänglig som e-bok.
Inlägg senast uppdaterat: 19 februari, 2023