Ätstörningar är något över 70 miljoner människor världen över lider av. Dessa siffror verkar också stiga, på grund av den ökade inverkan media har på vår vardag. Tack och lov finns det massor av böcker om ätstörningar där ute som dokumenterar kampen i denna fråga på ett sätt som är både upplysande och stärkande. Här är några av de bästa alternativen för böcker om ätstörningar där ute, över flera genrer.
3 ljudböcker om ätstörningar vi rekommenderar
1. Hungrig: en bok om ätstörningar och föräldraskap
Min dotter är utbyteselev i usa. När jag talar med henne på Skype brukar hon ha ett grönt täcke virat omkring sig. Hon fryser. Redan länge har hon klagat på att hon fryser, att hon är trött, att hon får blåmärken, att hon inte kan koncentrera sig. Jag vet att hon mår dåligt men jag förstår inte varför.
En kväll säger hon: Mamma, jag har en ätstörning. Sen gråter hon. Jag minns inte vad jag gör. Vad gör man i en stund av chock? Man för händerna till sin hals, som om man höll på att kvävas? Man vill inte tro att det är sant, man vill säga: Är du säker?
Hon är på andra sidan Atlanten. Jag kan inte ens krama henne.
Sofia Torvalds berättar om ätstörningar i en bok som fick sin början då hennes dotter insjuknade. Ätstörningar är vanliga och de flesta går inte att ordna i under diagnoserna anorexi eller bulimi. Vad händer med dem som inte uppvisar den symptombild som berättigar till vård?
Torvalds greppar gråzonen. Hon vill ge en bild av hur det är att ha en ätstörning i dagens Finland. Hon talar om vilken vård som finns och vilken vård som borde finnas. Dessutom kan hon för att föräldrar göra en aktiv insats.
Förutom egna erfarenheter baserar sig boken på intervjuer. Torvalds har en bred och aktuell syn på sitt ämne.
Hungrig: en bok om ätstörningar och föräldraskap är tillgänglig som e-bok.
2. KÄRA ÄTSTÖRNING!
Det här är en lite udda berättelse om hur det kan vara att leva med en svår ätstörning och hur det präglar livet. Det är också en berättelse om vänskap, kärlek och skam.
3. Jätteviktig. Att må bra efter en ätstörning
”När jag väl slutade sparka på mig själv, insåg jag att jag måste vara min egen bästa vän. Efter det gick allting bättre.” Terese Alvén visar att det går att bli fri från ätstörningar och ger här råd, tillförsikt och inspiration till alla som kämpar med att ta sig ur ett jobbigt förhållande till mat, träning och vikt.
Förutom att få hjälp i kniviga situationer i livet som kan vara tuffa för någon som lever med en ätstörning får vi ta del av Tereses personliga upplevelser samt träffa andra som varit där – långt ner i matmissbruket.
Läsaren får bland annat möta författaren, skådespelaren och föreläsaren Niclas Christoffer och elitsimmaren Emma Igelström. Niclas tog sig upp ur bulimin och Emma ur ätstörningen, alkoholismen och självmordsförsöket. Hur de bar sig åt skildras genom gripande intervjuer som kan hjälpa andra. Boken ger hopp till alla med en ätstörning, men den är också jätteviktig för anhöriga, tränare, gympersonal, lärare, skolsköterskor och andra som träffar unga människor.
Boken fokuserar på det friska med konkreta tips och övningar för att må som allra bäst. Tereses förra bok Viktig skildrade hennes resa från allvarligt matmissbruk till träningsförebild. Denna fristående uppföljare handlar om möten med riktiga människor bakom statistiken 100 000 svenskar med ätstörning.
Terese Alvén är ett välkänt namn inom kost och träning. Hennes träningsblogg sparkibaken.se har tusentals följare varje vecka. ”Otroligt bra för folk med ätstörningar och de som vill förebygga så de aldrig blir ätstörda.” Elaine Eksvärd om Viktig
Jätteviktig. Att må bra efter en ätstörning är tillgänglig som e-bok.
Vad är ätstörningar för något?
Ätstörningar är beteendemässiga tillstånd som kännetecknas av allvarliga och ihållande störningar i ätbeteenden och tillhörande plågsamma tankar och känslor. De kan vara mycket allvarliga tillstånd som påverkar fysisk, psykologisk och social funktion. Typer av ätstörningar inkluderar anorexia nervosa, bulimia nervosa, hetsätningsstörning, undvikande restriktivt födointagsstörning, annan specificerad matnings- och ätstörning, pica och idisslande störning.
Sammantaget drabbar ätstörningar upp till 5 % av befolkningen, oftast utvecklas i tonåren och ung vuxen ålder. Flera, särskilt anorexia nervosa och bulimia nervosa är vanligare hos kvinnor, men de kan alla förekomma i alla åldrar och påverka vilket kön som helst. Ätstörningar är ofta förknippade med oro för mat, vikt eller form eller med oro för att äta eller konsekvenserna av att äta viss mat. Beteenden som är förknippade med ätstörningar inklusive restriktiv ätning eller undvikande av vissa livsmedel, hetsätning, utrensning genom kräkningar eller missbruk av laxerande medel eller tvångsmässig träning. Dessa beteenden kan bli drivna på sätt som liknar ett beroende.
Ätstörningar uppstår ofta tillsammans med andra psykiatriska störningar, oftast humör- och ångeststörningar, tvångssyndrom och problem med alkohol- och drogmissbruk. Bevis tyder på att gener och ärftlighet spelar en roll i varför vissa människor löper högre risk för en ätstörning, men dessa störningar kan också drabba dem som inte har någon familjehistoria av tillståndet.
Behandlingen bör behandla psykologiska, beteendemässiga, näringsmässiga och andra medicinska komplikationer. Det senare kan inkludera konsekvenser av undernäring eller av utrensningsbeteenden inklusive hjärt- och mag-tarmproblem samt andra potentiellt dödliga tillstånd.
Ambivalens mot behandling, förnekande av problem med att äta och vikt, eller oro för att ändra matmönster är inte ovanligt. Men med rätt medicinsk vård kan de med ätstörningar återuppta hälsosamma matvanor och återställa sin känslomässiga och psykologiska hälsa.
Typer av ätstörningar
Anorexia nervosa
Anorexia nervosa kännetecknas av självsvält och viktminskning vilket resulterar i låg vikt för längd och ålder. Anorexi har den högsta dödligheten av någon annan psykiatrisk diagnos än störning av opioidbruk och kan vara ett mycket allvarligt tillstånd. Body mass index eller BMI, ett mått på vikt för längd, är vanligtvis under 18,5 hos en vuxen individ med anorexia nervosa.
Bantningsbeteende vid anorexia nervosa drivs av en intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock. Även om vissa individer med anorexi kommer att säga att de vill och försöker gå upp i vikt, är deras beteende inte förenligt med denna avsikt. Till exempel kanske de bara äter små mängder lågkalorimat och tränar överdrivet mycket. Vissa personer med anorexia nervosa också periodvis hetsäter och/eller rensar genom kräkningar eller laxerande missbruk.
Det finns två undertyper av anorexia nervosa:
begränsande typ, där individer går ner i vikt främst genom bantning, fasta eller överdriven träning, och
hetsätnings-/utrensningstyp där personer också ägnar sig åt intermittent hetsätning och/eller utrensningsbeteenden.
Med tiden kan några av följande symtom utvecklas relaterade till svält- eller utrensningsbeteenden:
- Menstruationerna upphör
- Yrsel eller svimning på grund av uttorkning
- Skört hår/naglar
- Kylintolerans
- muskelsvaghet och utmattning
- Halsbränna och reflux (hos de som kräks)
- Svår förstoppning, uppblåsthet och mättnad efter måltider
- Stressfrakturer från tvångsmässig träning samt benförlust som resulterar i osteopeni eller osteoporos (förtunning av ben)
- Depression, irritabilitet, ångest, dålig koncentration och trötthet
- Allvarliga medicinska komplikationer kan vara livshotande och inkluderar hjärtrytmavvikelser, särskilt hos de patienter som kräks eller använder laxermedel, njurproblem eller kramper.
Behandling för anorexia nervosa innebär att hjälpa de drabbade att normalisera sina ät- och viktkontrollbeteenden och återställa sin vikt. Medicinsk utvärdering och behandling av eventuella samtidigt förekommande psykiatriska eller medicinska tillstånd är en viktig del av behandlingsplanen.
Näringsplanen bör fokusera på att hjälpa individer att motverka ångest över att äta och träna på att konsumera ett brett och balanserat utbud av livsmedel med olika kaloritäthet över regelbundet fördelade måltider. För ungdomar innebär de mest effektiva behandlingarna att hjälpa föräldrar att stödja och övervaka sitt barns måltider. Att ta itu med kroppens missnöje är också viktigt men det tar ofta längre tid att korrigera än vikt och ätbeteende.
Vid svår anorexia nervosa när poliklinisk behandling inte är effektiv, kan intagning till ett slutenvårds- eller bostadsspecialprogram vara indicerat. De flesta specialitetsprogram är effektiva för att återställa vikten och normalisera ätbeteende, även om risken för återfall under det första året efter utskrivning av programmet fortfarande är betydande.
Bulimia nervosa
Individer med bulimia nervosa växlar vanligtvis diet, eller äter bara ”säkra livsmedel” med lågt kaloriinnehåll med hetsätning på ”förbjudna” kaloririka livsmedel. Hetsätning definieras som att äta en stor mängd mat under en kort tidsperiod förknippad med en känsla av förlust av kontroll över vad eller hur mycket man äter.
Hetsbeteende är vanligtvis hemlighetsfullt och förknippat med känslor av skam eller pinsamhet. Berusningar kan vara mycket stora och maten konsumeras ofta snabbt, bortom mättnad till en grad av illamående och obehag.
Berusningar inträffar minst en gång i veckan och följs vanligtvis av vad som kallas ”kompenserande beteenden” för att förhindra viktökning. Dessa kan innefatta fasta, kräkningar, missbruk av laxerande medel eller tvångsmässig träning.
Som i anorexia nervosa är personer med bulimia nervosa överdrivet upptagna av tankar om mat, vikt eller form som negativt påverkar och oproportionerligt påverkar deras självvärde.
Individer med bulimia nervosa kan vara lätt underviktiga, normalviktiga, överviktiga eller till och med överviktiga. Om de är underviktiga anses de dock ha anorexia nervosa hetsätning/utrensningstyp, inte bulimia nervosa.
Familjemedlemmar eller vänner kanske inte vet att en person har bulimia nervosa eftersom de inte verkar underviktiga och för att deras beteenden är dolda och kan gå obemärkt förbi av dem som står dem nära. Möjliga tecken på att någon kan ha bulimia nervosa inkluderar:
- Frekventa turer till badrummet direkt efter måltider
- Stora mängder mat som försvinner eller oförklarade tomma omslag och matbehållare
- Kronisk halsont
- Svullnad av spottkörtlarna i kinderna
- Tandröta till följd av erosion av tandemaljen av magsyra
- Halsbränna och gastroesofageal reflux
- Missbruk av laxermedel eller bantningspiller
- Återkommande oförklarlig diarré
- Missbruk av diuretika (vattenpiller)
- Att känna sig yr eller svimma av överdrivet utrensningsbeteende som resulterar i uttorkning
- Bulimi kan leda till sällsynta men potentiellt dödliga komplikationer inklusive tårar i matstrupen, magruptur och farliga hjärtarytmier. Medicinsk övervakning vid svår bulimi
Öppenvård kognitiv beteendeterapi för bulimia nervosa är den behandling med starkast bevis. Det hjälper patienter att normalisera sitt ätbeteende och hantera tankar och känslor som vidmakthåller sjukdomen. Antidepressiva medel kan också vara till hjälp för att minska sugen att hetsa och kräkas.
Hetsätningsstörning
Liksom med bulimia nervosa har personer med hetsätningsstörning episoder av hetsätning där de konsumerar stora mängder mat under en kort period, upplever en känsla av att förlora kontrollen över sitt ätande och är bekymrade över hetsbeteendet.
Till skillnad från personer med bulimia nervosa använder de dock inte regelbundet kompenserande beteenden för att bli av med maten genom att framkalla kräkningar, fasta, träna eller missbruka laxerande medel. Hetsätningen är kronisk och kan leda till allvarliga hälsokomplikationer, inklusive fetma, diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar.
Diagnosen hetsätningsstörning kräver frekventa hetsätningar (minst en gång i veckan i tre månader), förknippad med en känsla av bristande kontroll och med tre eller flera av följande egenskaper:
- Äter snabbare än normalt
- Äter tills det är obehagligt mätt
- Äter stora mängder mat när du inte känner dig hungrig
- Att äta ensam på grund av att man skäms över hur mycket man äter
- Att känna sig äcklad av sig själv, deprimerad eller mycket skuld efteråt
- Liksom med bulimia nervosa är den mest effektiva behandlingen för hetsätningsstörning kognitiv beteendepsykoterapi för hetsätning. Interpersonell terapi har också visat sig vara effektiv, liksom flera antidepressiva läkemedel.
Annan specificerad matnings- och ätstörning
Denna diagnostiska kategori inkluderar ätstörningar eller störningar av ätbeteende som orsakar ångest och försämrar familjens, sociala eller arbetsfunktioner men som inte passar in i de andra kategorierna som listas här. I vissa fall beror detta på att frekvensen av beteendedosen inte når den diagnostiska tröskeln (t.ex. frekvensen av hetsätningar vid bulimi eller hetsätningsstörning) eller att viktkriterierna för diagnosen anorexia nervosa inte är uppfyllda.
Ett exempel på annan specificerad matnings- och ätstörning är ”atypisk anorexia nervosa”. Denna kategori inkluderar individer som kan ha gått ner mycket i vikt och vars beteenden och grad av rädsla för fetma överensstämmer med anorexia nervosa, men som ännu inte anses vara underviktiga baserat på deras BMI eftersom deras baslinjevikt var över genomsnittet.
Eftersom snabb viktminskning är relaterad till medicinska komplikationer, kan individer som snabbt går ner mycket i vikt genom att ägna sig åt extrema viktkontrollbeteenden löpa hög risk för medicinska komplikationer, även om de verkar normala eller över medelvikt.
Undvikande/restriktiv matintagsstörning (ARFID) är en nyligen definierad ätstörning som involverar en ätstörning som resulterar i ihållande misslyckande med att tillgodose näringsbehov och extremt kräsen att äta. I ARFID kan undvikande av mat eller en begränsad matrepertoar bero på ett eller flera av följande:
Låg aptit och bristande intresse för att äta eller äta.
Extremt undvikande av mat baserat på sensoriska egenskaper hos livsmedel t.ex. konsistens, utseende, färg, lukt.
Ångest eller oro för konsekvenserna av att äta, såsom rädsla för kvävning, illamående, kräkningar, förstoppning, en allergisk reaktion, etc. Störningen kan utvecklas som svar på en betydande negativ händelse som en episod av kvävning eller matförgiftning följt av undvikande av ett ökande utbud av livsmedel.
Diagnosen ARFID kräver att svårigheter med att äta är förknippade med ett eller flera av följande:
Betydande viktminskning (eller misslyckande att uppnå förväntad viktökning hos barn).
Betydande näringsbrist.
Behovet av att förlita sig på en sond eller orala näringstillskott för att upprätthålla tillräckligt näringsintag.
Interferens med social funktion (som oförmåga att äta med andra).
Inverkan på fysisk och psykisk hälsa och graden av undernäring kan likna den som ses hos personer med anorexia nervosa. Men personer med ARFID har inte överdrivna oro över sin kroppsvikt eller form och sjukdomen skiljer sig från anorexia nervosa eller bulimia nervosa.
Även om individer med autismspektrumstörning ofta har stela ätbeteenden och sensoriska känsligheter, leder dessa inte nödvändigtvis till den nivå av funktionsnedsättning som krävs för diagnosen undvikande/restriktivt matintagsstörning.
ARFID inkluderar inte matrestriktioner relaterat till bristande tillgång på mat; normal bantning; kulturella sedvänjor, såsom religiös fasta; eller utvecklingsmässigt normala beteenden, såsom småbarn som är kräsna.
Undvikande av mat eller restriktioner utvecklas vanligtvis i spädbarnsåldern eller tidig barndom och kan fortsätta i vuxen ålder. Det kan dock börja i alla åldrar. Oavsett åldern på den drabbade personen kan ARFID påverka familjer och orsaka ökad stress.
Behandling för ARFID involverar en individualiserad plan och kan involvera flera specialister, inklusive en mentalvårdspersonal, en registrerad dietist som nutritionist och andra.
Pica
Pica är en ätstörning där en person upprepade gånger äter saker som inte är mat utan näringsvärde. Beteendet kvarstår i minst en månad och är tillräckligt allvarligt för att motivera klinisk uppmärksamhet.
Typiska ämnen som intas varierar med ålder och tillgänglighet och kan inkludera papper, färgflis, tvål, tyg, hår, snöre, krita, metall, småsten, träkol eller kol eller lera. Individer med pica har vanligtvis inte en motvilja mot mat i allmänhet.
Beteendet är olämpligt för individens utvecklingsnivå och är inte en del av en kulturellt stödd praktik. Pica kan först uppstå i barndomen, tonåren eller vuxen ålder, även om debut i barndomen är vanligast. Det diagnostiseras inte hos barn under 2 år. Att stoppa in små föremål i munnen är en normal del av utvecklingen för barn under 2 år. Pica förekommer ofta tillsammans med autismspektrumstörning och intellektuell funktionsnedsättning, men kan förekomma hos annars typiskt utvecklande barn.
En person som diagnostiserats med pica löper risk för potentiella tarmblockeringar eller toxiska effekter av konsumerade ämnen (t.ex. bly i färgflis).
Behandling för pica innebär att testa för näringsbrister och åtgärda dem vid behov. Beteendeinterventioner som används för att behandla pica kan innefatta att omdirigera individen från icke-matvarorna och belöna dem för att de ställer åt sidan eller undviker icke-matvaror.
Inlägg senast uppdaterat: 13 februari, 2022