Just nu kan du lyssna på Kallocain som ljudbok gratis i hela 7 dagar via ljudbokstjänsten Nextory, något vi är väldigt måna att tipsa om då vi tycker det är en helt fantastisk deal. Se även till att kika på vår stora jämförelse av de olika svenska ljudbokstjänsterna.
Klicka på knappen nedan för att tas direkt till ljudboken hos Nextory.
Kallocain av Karin Boye
Kallocain är en mörk, skrämmande profetia om vad som kan hända om en stat skulle styras av ett tekniskt fulländat kontrollsystem, där individen ständigt kan övervakas.
Världsstaten – landet i boken – har på grund av krigshot från Universalstaten tvingat ner människorna under jord. Där lever de i olika ”celler”, Kemistäder, Skostäder och så vidare, men byggnationen sträcker sig nedåt som skydd mot faran. För att undvika spionage tillåts inte medborgarna i de olika cellerna att besöka varandra, och om familjer splittras är det för gott.
Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden – en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.
Kallocain är en dagboksroman från 1940 av Karin Boye. Den är hennes både sista och mest kända roman, översatt till fler än tio olika språk.
Romanen innehåller inslag av både science fiction och dystopi, och beskriver ett framtida samhälle där individen tillhör staten, har betydelse enbart som en del i gruppen och ständigt övervakas. Den drar inspiration från samhällsutvecklingen i både Tyskland och Sovjetunionen innan andra världskriget. Trots det ständiga övervakandet och det stängda samhället beskriver romanen även djupa mänskliga känslor som kärlek och strävan efter frihet.
Kallocain är tillgänglig som ljudbok och e-bok.
Kallocain: Om författaren – Karin Boye
Karin Boye föddes i Göteborg och växte från 1909 upp i Huddinge utanför Stockholm. Hennes far var civilingenjör; själv avslutade hon sin skolgång vid Åhlinska flickskolan, tog lärarexamen 1921 och tog examen 1928 efter studier i Uppsala och Stockholms universitet.
Hon försörjde sig som skribent och kritiker för tidningar som Social-Demokraten och Arbetet, var medlem i kommittén och redaktionen för vänsterextrema rörelsen Clarté 1926–1932 och var även knuten till redaktionskommittén för nya modernistiska tidskriften Spektrum, 1931-1932.
1932 genomgick hon psykoanalys i Berlin. Hon var gift med Leif Björk 1929-1931, men paret fick aldrig barn, och 1932-1941 bodde hon tillsammans med den unga tyska judan Margot Hanel från Berlin. I april 1941 begick Karin Boye självmord.
Debutsamlingen Moln, 1922, som liksom hennes följande verk Gömda land, 1924, och Härdarna, 1927, hade en klassisk, tydlig form och en speciell rytm, speglade en idealists och estets personlighet. Från och med sin diktsamling För trädets skull, 1935, bytte hon till en avancerad, modernistisk diktstil med bildspråk präglade av myt och djuppsykologi. Denna samling, om än missuppfattad av dåtidens traditionellt sinnade litteraturkritiker, anses nu vara ett av Sveriges mest lysande modernistiska diktverk.
Hennes debutverk Astarte, 1931, är ett marxistiskt inspirerat stycke som ifrågasätter den kapitalistiska konsumentideologin och uppfattningen om kvinnor. I sitt självbiografiska verk Kris, 1934, överväger hon lesbianism i form av existentialistisk diskussion.
Höjdpunkten i hennes författarskap är dock Kallocain, 1940, som erbjuder en skrämmande vision av framtiden, av en värld som förstörts av krig mellan supermakter och atomvapen.
Karin Boye har ofta setts som en stjärnögd estet upptagen av hennes egen personlighets mysterier; men i sin poesi, essäer och verk som kritiker visade hon sig vara en författare som var mycket medveten om sin period och en politisk radikal som tog upp kampen mot fördomar, kvinnoförtryck, krig och diktatur. Hon var starkt influerad av Elin Wägner och de med anknytning till tidskriften Tidevarvet.
Kallocain: Recension & handling
Alla som läser den här boken kommer omedelbart att bli påminda om 1984. Eftersom den här boken publicerades åtta år före 1984 och inte dök upp på engelska förrän arton år efter publiceringen 1984, är det osannolikt att Boye eller Orwell stal från varandra. Snarare kan de båda ha haft ett gemensamt inflytande – Zamyatins Vi. För vad den är värd föredrog jag den här boken framför 1984. Andra kanske inte håller med.
Historien utspelar sig i ett 1984-liknande land som heter Worldstate. Varje individ är underordnad staten. Det finns inga privilegier. Alla har rätt till samma bostadsyta, oavsett rang – ett rum för singlar, två rum för gifta par. Alla förväntas ge upp sin fritid till ”frivilligt” arbete som militärt eller polisarbete. Även om det finns antydningar om en fiende utifrån, lär vi oss lite om denna fiende förrän senare i boken, även om propagandamaskinen tydligt har antytt att fienden mycket väl kan ha utvecklats från en annan och underlägsen apa. Bokens hjälte är Leo Kall – namnen är vagt europeiska men absolut inte svenska. Gall är kemist i Chemical City nr 4. Han är gift med Linda och de har tre barn. (Äktenskap är ganska flytande, med skilsmässa är vanligt och barnen togs snart från föräldrarna för att placeras i ett militärläger.)
I början av boken har Kall uppfunnit ett sanningsläkemedel – som snart kommer att heta Kallocain – som verkar ha få biverkningar. (Tänk på att detta skrevs innan natriumpentatol och andra sanningsdroger var välkända.) Han gör det känt för sina chefer och han får en tillfällig chef – Rissen – som kan vara eller kan ha varit hans frus älskare. De testar drogerna genom att säga till testpersoner att berätta för sina makar att de spionerar mot regeringen. Tyvärr rapporterar de flesta av makarna sina makars svek, men ett fåtal gör det inte och dessa testas – framgångsrikt – med Kallocain och bekänner. Oundvikligen avslöjar de alla intressanta motiv för att de hade dolt sanningen. Den första personen är till exempel så förvånad över att hennes man har anförtrott henne – något han aldrig gjort förut – att hon inte kan förråda honom.
Naturligtvis, i ett sådant samhälle blir drogen väldigt framgångsrik. Med hjälp av polischefen Karrek och polisminister Tuareg (som senare fastnat i ett tankebrott) avslöjas snart brott. Kall och Rissen avslöjar vad som verkar vara en sekt av människor som, även om de inte är öppet i revolt mot regeringen, går samman och nästan verkar hoppa av. Det verkar finnas en antydan om att Rissen är inblandad. Naturligtvis börjar det lossna. Kall provar drogen på Linda för att se om hon har en affär med Rissen. Det är hon inte men hon vill döda honom. Själv engagerar han sig i olika tankebrott, trots sig själv, och slutar med att sympatisera med sekten. Han verkar faktiskt vara på väg att ansluta sig till dem när han blir tillfångatagen av agenter från grannlandet och i slutändan arbetar för dem. Vi lär oss att de är väldigt lika Worldstate och kallas för den universella staten. Kort sagt, de är alla lika dåliga som varandra.
Liksom Orwell är Boye tydligt cynisk om statens obundna makt och hur individen förtrycks i samhället. Även om det inte är ett starkt tema, lyfts också kvinnans roll fram – i den här romanen som svag och i första hand användbar för barnafödande. Men det är hennes diskussion om sanning – genom Kalls, Karreks och Rissens mun – som är särskilt intressant. Vad är det och var är det? Hon ger ett mycket mer intelligent och genomtänkt svar än Orwell.
Kallocain: Sammanfattning
Den svenska författaren och poeten Karin Boyes dystopiska roman, Kallocain (1940), utspelar sig på 1900-talet av den totalitära världsstaten efter ett världskrig, och följer kemisten Leo Kall, en plikttrogen arbetare och lojal medborgare som skapar en ny underdrog som gör människor tala den ofiltrerade sanningen. När Kall en dag vaknar för att läsa rubriken ”Tankar kan dömas” tar han på sig att framgångsrikt skapa ett sanningsserum för att hjälpa världsstaten att kontrollera sina medborgare.
Kall döper drogen Kallocain efter sig själv. Men när Kall inser att staten använder hans sanningsserum som ett sätt att åtala en persons tankar, är han tveksam till att hjälpa. Trots det kan Kall inte låta bli att administrera drogen till sin fru för att avgöra om hon har varit honom trogen eller har haft en affär med hans chef, Edo Rissen. Kallocain har kallats ”en fascinerande roman av 1984 och Brave New World-genren” av Library Journal. Romanen nominerades till Retro-Hugo Award för bästa science fiction-roman 1941. 1981 anpassades filmen till tv som en tvådelad svensk miniserie.
Berättad i första person dåtid av huvudpersonen Leo Kall, börjar historien någon gång under det tjugoförsta århundradet. Kall sitter i fängelse och avtjänar ett långt straff av skäl som vi ännu inte känner till.
Efter ett förödande världskrig har den totalitära nationen Worldstate tagit över och förblir i ett tillstånd av konstant krig med en grannation, Universal State. I Worldstate är individualism förbjuden, integriteten är avskalad, teknisk övervakning är universell och människors privata tankar är på gränsen till att bli dömda och åtalade. Frasen ”oskyldig tills motsatsen bevisats” existerar inte, bara motsatsen. Barn tas bort vid tio års ålder och skickas till staten. Rädsla och paranoia frodas. Misstron är på topp någonsin.
En nära fyrtioårig vetenskapsman Leo Kall, som bor i en liten lägenhet i Chemistry City nr 4 med sin fru Linda och tre barn, anses vara en soldat av sina överordnade, den lägsta sociala rangen under polis och elit . Kall är idealistisk, naiv och en lojal undersåte av Worldstate som följer reglerna för att upprätthålla status quo. Allt Kall vill vara är en ”god medsoldat, en glad, frisk cell i statsorganismen.”
När Kall läser en rubrik som förklarar, ”Tankar kan bedömas”, finner han det perfekta tillfället att introducera sin nya grönfärgade kemiska förening för världen, och bli en viktig bidragsgivare till statens krigsinsats.
Droget, som heter Kallocain efter sig själv, fungerar som ett de facto sanningsserum, som tar bort hämningarna från de som konsumerar det, vilket gör att de kan slänga ut den ofiltrerade sanningen. Snart får Kall tillstånd att testa medborgare i Frivilliga Offertjänsten. Men när Kalls överordnade inser hur kraftfull Kallocain är och hur det kan förbättra förhörsmetoderna, har Kall blandade känslor om sitt arbete.
När en lag antar som kriminaliserar en persons tankar, blir Kallocain det primära sättet att komma åt människors sinnen. Kall ser det omoraliska i sådana sedvänjor och utvecklas från hängiven statsman till tvivelaktig oliktänkande. Kall trodde till en början att hans drog skulle användas för gott och lär sig snabbt att staten har för avsikt att använda Kallocain för korrupta syften.
Medan Kall motsätter sig statens avsikter, fortsätter han att värdera Kallocain för sitt personliga bruk. Kall misstänker Linda för att ha en affär med sin chef, Edo Rissen, och använder drogen för att avgöra om hans fru har förblivit honom trogen, vilket orsakar en spricka mellan dem.
När Linda först injiceras med Kallocain, överväger hon sina alternativ mellan att döda Kall och att öppet bekänna sitt elaka förflutna. Linda väljer det senare, vilket befriar Kall från hans rädsla och låter honom glädjas över tanken att kärleksgemenskapen kan segra över Staten. Med Kall närvarande ställs Rissen så småningom inför en undersökningspanel, där han injiceras med en dos Kallocain.
Rissen erkänner sina brott och döms till döden. Kall träffar aldrig Linda eller hans barn igen. Kalls roll i Worldstate avbryts när en plundrande fraktion från Universal State fångar honom. Kall avslöjar att han har skickats till fängelse, där han efter tjugo år äntligen har tagit sig an att spela in sina ”minnen från en viss händelserik tid”.
I ett eftermanus till berättelsen avslöjas det att dokumentet som Kall skickade in har sparats i Universal State Secret Archives, citerat som ett brott mot censuravdelningen. Det farliga dokumentet ska förstöras, om det inte döljs för allmänheten för evigt, för att förhindra att sådana omoraliska handlingar blomstrar i världsstaten i framtiden. Kall, som fortsätter göra kemiarbete åt staten, har utsatts för hårdare kontroll vid användning av penna och papper. I sitt försök att säga ifrån tystas Kall för alltid.
Kallocain skrevs under andra världskriget sommaren 1940, mindre än ett år innan Boyes självmord genom en överdos av sömntabletter. Romanen har översatts sedan den första publiceringen publicerades på mer än tio språk. Boye, som separerade från sin man, Leif Bjorck, 1932, inledde ett lesbiskt förhållande med Gunnel Bergström. När han besökte Berlin 1932-1933 blev Boye förälskad i Margot Hanel, som hon levde med till sin död 1941. Boye kallade Hanel som ”hennes fru”. Boye skrev fyra romaner före Kallocain, men var mest känd i Sverige för sina diktsamlingar. 1994 översattes Boye’s Complete Poems på engelska av David McDuff från Bloodaxe Books.
Inlägg senast uppdaterat: 13 februari, 2022