Bokrecension: Varghunden av Jack London

BerĂ€knad lĂ€stid: 5 minuter ⏳

Jack Londons Skriet frĂ„n vildmarken Àr, och kommer förbli, en av mina absoluta favoriter. Jag lĂ€ser den om och om igen och kan den princip utantill. NĂ€r man Ă€r sĂ„ förĂ€lskad i Skriet frĂ„n vildmarken som jag Ă€r, sĂ„ Ă€r det ett mĂ„ste att man ska lĂ€sa Varghunden. Dessa tvĂ„ böcker Ă€r visserligen fristĂ„ende, men hör Ă€ndĂ„ tĂ€tt ihop – Jack London kallade dem för ”companion novels”.

Medan Skriet frÄn vildmarken handlar om en tam, civiliserad hund som hittar vÀgen tillbaka till ursprunget och vildmarken, sÄ Àr Varghunden dess spegelroman. Den handlar om den vilda varghunden som blir civiliserad. Hunden ifrÄga Àr till tre fjÀrdedelar varg, och föds i det vilda för att sedan bli upptagen i ett indianlÀger som valp.

DÀr blir han kallad för Vittand pÄ grund av att han stÀndigt visar sina vita huggtÀnder. De andra hundarna i lÀgret stöter ut honom och han lÀr sig tidigt vad som krÀvs för att han ska överleva. Under en svÄr och ogÀstvÀnlig uppvÀxt blir Vittand hÄrd som granit och segare Àn garvat lÀder. Han Àr ensam och otillgÀnglig, kvicktÀnkt och snabb som blixten.

Hans mest utmĂ€rkande drag Ă€r hans aggressivitet och obarmhĂ€rtighet – han dödar varje hund som ger sig pĂ„ honom och drar sig inte heller för att bita mĂ€nniskor om det behövs. Han vet inget annat. Ingen har nĂ„gonsin visat honom ömhet eller kĂ€rlek – dessa begrepp existerar inte i Vittands vĂ€rld.

Genom boken fÄr vi följa Vittands utveckling och hans liv, och vi fÄr se hur omgivningen och sÀrskilt mÀnniskorna runt honom formar honom till en vresig och spÀnd hund, en varelse som balanserar pÄ grÀnsen mellan det vilda och det civiliserade, Ànda tills vÄgskÄlen slÄr över helt.

Varghunden Àr en betydligt lÀngre roman Àn Skriet frÄn vildmarken, och kanske Àr det delvis dÀrför som jag inte tycker att Varghunden fÄr riktigt samma grepp om mig. Jag har alltid uppskattat hur mÀktig och gripande Skriet frÄn vildmarken lyckas vara trots sina fÄ sidor.

HÀr blir det istÀllet en hel del upprepningar och beskrivningar av Vittands psyke som fÄr ta vÀldigt stor plats, och Àven om det Àr bra sÄ irriterar det mig lite. Men sÄ lÀser jag ocksÄ en svensk översÀttning.

NÀr jag tidigare lÀst Skriet frÄn vildmarken har jag reagerat pÄ hur olika översÀttningarna till svenska Àr, och köpte till sist den engelska för att kunna studera originaltexten. Min engelska bok innehÄller bÄde Call of the Wild och, som Varghunden heter pÄ engelska, White Fang, sÄ medan jag lÀste den hÀr boken har jag dÄ och dÄ lÀst om samma stycke i det engelska originalet.

Det Ă€r otroligt hur mycket bĂ€ttre den hĂ€r texten gör sig pĂ„ engelska. ÄndĂ„ hĂ„ller jag mig huvudsakligen till den svenska pĂ„ grund av den lite gammeldags svĂ„rlĂ€sta engelskan, men sanningen Ă€r att jag suttit med bĂ„de den svenska och den engelska boken sida vid sida under den hĂ€r lĂ€sningen, och det har pĂ„verkat min uppfattning av boken.

Varghunden Àr till stor del en beskrivande bok, eftersom man lÀser ur Vittands perspektiv. Upprepningarna kan bli lite lÄngtrÄkiga, och för mig som redan vet mycket om hundars beteende kan saker som Àr fascinerande istÀllet trÄka ut mig lite. Men nÄgot som aldrig upphör att imponera mig med Jack Londons hundberÀttelser Àr hur hundarna aldrig blir mÀnskliga, utan faktiskt förblir djur.

Jag tror ocksÄ att just djurperspektivet har bidragit till att det Àr just dessa tvÄ böcker, Skriet frÄn vildmarken och Varghunden, som blivit klassiker i högre grad Àn hans andra böcker, eftersom perspektivet gör böckerna betydligt mer tidlösa.

Fascinationen inför vildmarken och dess kraft Ă€r lika stor i Varghunden som i Skriet frĂ„n vildmarken, och Londons kunskap om bĂ„de markerna och djuren skapar en obeveklig, karg men Ă€ndĂ„ vacker och mĂ€ktig stĂ€mning, som genomsyrar bĂ„da dessa romaner. Att jag Ă€r en obotlig hundĂ€lskare gör mig ocksĂ„ överdrivet svag för de hĂ€r tvĂ„ böckerna.

Men jag har, som ni kanske mÀrkt, vÀldigt svÄrt att lÀsa Varghunden som en helt fristÄende bok. Likheterna med Skriet frÄn vildmarken, och min kÀrlek till den boken, gör att jag inte kan lÄta bli att hela tiden jÀmföra de tvÄ och leta paralleller.

Jag gillar Varghunden skarpt, men för mig nĂ„r den inte upp i de höjder som Skriet frĂ„n vildmarken nĂ„r – rysningarna nerför ryggraden saknas, hjĂ€rtat som vill trĂ€nga sig ut ur bröstet för varje beskrivning.

Kanske hade jag funnit detta om jag lÀst den engelska versionen hel och hÄllen? Jag vet inte, men det ska definitivt undersökas lÀngre fram.

”White Fang”, 1906

InlÀgg senast uppdaterat: 5 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇