Bokrecension: Varg-Larsen av Jack London

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Som tretton-fjortonÄring blev jag hopplöst och obotligt förÀlskad i Jack Londons vildmarksskildringar; hans Skriet frÄn vildmarken Àr en roman som fortfarande följer mig och som jag lÀser om dÄ och dÄ.

Dess spegelroman Varghunden Àr ocksÄ den en stark roman pÄ samma teman, och jag har lÀst ett par noveller av honom som fullkomligt fick blodet att isas i mina Ädror. Trots att jag inte lÀst sÀrskilt mycket av honom Àr jag otroligt imponerad av hans sÀtt att fÄ fram stora effekter med mycket smÄ medel, och jag har lÀnge velat lÀsa andra av hans böcker. Och nu Àntligen har jag tagit itu med Varg-Larsen.

Den veke och fysiskt svage litteraturkritikern Humphrey van Weyden lider skeppsbrott nÀr bÄten som ska ta honom till San Francisco sjunker. Han blir rÀddad av besÀttningen ombord pÄ sÀlskonaren Spöket, som styrs av den fruktansvÀrde kapten Larsen, mer kÀnd under namnet Varg-Larsen. Varg-Larsen vÀgrar sÀtta iland Humphrey, som finner sig fÄngen pÄ bÄten dÀr han tvingas bli skeppspojke.

Han blir snabbt fascinerad av den sadistiske och grymme kaptenen, som inte verkar ha nÄgot samvete alls och vars syn pÄ livet och vÀrlden Àr mörk och materialistisk. Samtidigt Àr Varg-Larsen oerhört intelligent och intresserad av litteratur och filosofi.

Medan Spöket seglar vidare över havet mot sÀlkolonierna utanför Japan mÄste Humphrey finna sig i en helt ny tillvaro, bÄde friare och mer brutal Àn den han varit van vid.

Till grundupplĂ€gget liknar faktiskt Varg-Larsen sin föregĂ„ngare Skriet frĂ„n vildmarken, i det att en svag och bortskĂ€md individ – hĂ€r en man istĂ€llet för en hund – hamnar i en ny miljö dĂ€r han mĂ„ste kĂ€mpa för sin överlevnad mot en betydligt rĂ„are och kallare omgivning.

Men dÀr slutar ocksÄ likheterna. Varg-Larsen Àr pÄ mÄnga sÀtt en regelrÀtt Àventyrsroman till sjöss, full av stormar och intriger bland besÀttningen. Den Àr berÀttad ur jagform ur Humphreys perspektiv, men det Àr naturligtvis den mystiske Varg-Larsen som egentligen stÄr i centrum.

Det Àr ocksÄ han som Àr mest intressant i hela boken. Medan Humphrey sjÀlv Àr en ganska trist, stroppig och moraliskt korrekt karaktÀr, Àr Varg-Larsen hans raka motsats. Han Àr fysiskt stark pÄ ett sÀtt som beskrivs som primitivt och djuriskt, samtidigt som han besitter en vÀldigt mÀnsklig intelligens pÄ samma nivÄ som den lÀrde Humphrey.

Kombinationen av den primitiva grymheten och den slÄende intelligensen Àr i det nÀrmaste dödlig, eftersom Varg-Larsen helt verkar sakna samvete och förkastar etiskt tÀnkande.

Mycket av bokens kÀrna ligger i de filosofiska diskussionerna som Àger rum mellan Humphrey och Varg-Larsen, dÀr deras tvÄ helt olika livsÄskÄdningar krockar. Medan Humphrey tror pÄ mÀnniskans inneboende godhet, sjÀlens existens och det eviga livet, tror Varg-Larsen bara pÄ naturligt urval, styrka, vÄld och makt.

Det Àr just den ambivalenta relationen man utvecklar till Varg-Larsen som fÄr fÀste hos mig och som gör hela boken rolig och spÀnnande att lÀsa. Jag gillar att berÀttelsen fÄr lov att vara ett klassiskt, nÀstan pojkboksaktigt Àventyr, men samtidigt inte drar sig för att landa i en filosofisk diskussion om livets essens. DÀri ligger romanens största styrka.

Det trĂ„kiga Ă€r egentligen kĂ€rlekshistorien som vĂ€vs in – sĂ„ hemskt klyschigt beskriven att man fĂ„r lite krĂ€ksmak i munnen.

Bokens enda kvinnliga karaktÀr beskrivs mer som ett ömtÄligt föremÄl som inbjuder till beskydd Àn som en faktisk person.

Men de unkna könsrollerna Àr vÀl bara vad man kan vÀnta sig frÄn tiden dÄ boken Àr skriven, och jag mÄste ursÀkta den pÄ de grunderna, Àven om det inte gör den lÀttare att lÀsa.

TyvÀrr tappar romanen ganska mycket i och med det löjliga kÀrleksdravlet, men jag antar att jag ÀndÄ förstÄr poÀngen som boken vill göra. Mycket Àr ÀndÄ fenomenalt beskrivet, och Àven om jag bitvis har lite svÄrt för boken sÄ Àr den underhÄllande och spÀnnande Ànda in pÄ de sista sidorna.

Dock Ă€r boken Ă€r ganska tydligt mĂ€rkt av sin Ă„lder – visst Ă€r den spĂ€nnande, men den Ă€r skriven pĂ„ ett kompakt och dröjande vis med massor av detaljer, sĂ€rskilt kring segling vilket lĂ€tt blir abstrakt för mig som inte kan sĂ„dant. Seglartermerna har en tendens att ta över och Ă€ven om det Ă€r lite lustigt sĂ„ kan det ocksĂ„ bli ganska drygt.

Lustigt Ă€r det ocksĂ„ med all beskrivning av Varg-Larsen som inte fungerar riktigt pĂ„ samma sĂ€tt idag – det Ă€r svĂ„rt att lĂ„ta bli att le Ă„t formuleringar som “manligheten lyste ur hans ögon”. All maskulinitet som boken noga pekar ut blir lĂ€tt ganska mĂ€rklig, men Ă€ndĂ„ Ă€r det just i beskrivningen av Varg-Larsen som boken verkligen briljerar.

Sammanfattningsvis sĂ„ Ă€r Varg-Larsen definitivt en lĂ€svĂ€rd bok, om Ă€n mest för sin huvudkaraktĂ€rs skull.

“The Sea Wolf”, 1904

InlÀgg senast uppdaterat: 1 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇