Bokrecension: Trollvinter av Tove Jansson

BerĂ€knad lĂ€stid: 5 minuter ⏳

Jag har svalkat mig i sommarhettan med den alldeles knastrigt vintriga sjunde delen i Muminserien. Sedan jag lÀste ut förra boken, Farlig midsommar, har jag jagat omkring i butik efter butik efter böckerna som jag saknar ur den hÀr serien, efter att ha insett att de gÄtt ur tryck.

Just nu saknar jag bara Det osynliga barnet – om nĂ„gon vet var jag kan köpa den i 2010 Ă„rs upplaga fĂ„r man gĂ€rna höra av sig.

Det Àr nÀmligen nÀsta bok i serien.

I Trollvinter vaknar Mumintrollet plötsligt ur sitt vinteride och kan inte somna om. Hans familj gÄr inte att vÀcka och han Àr alldeles ensam i det igensnöade huset. Han stiger ut i en vÀrld som Àr totalt förÀndrad, alldeles vit och död. Det gÄr knappt att kÀnna igen Mumindalen.

Mumintrollet Àr förtvivlad och ensam, men hans allra första vinter kommer att innehÄlla bÄde nya vÀnner och nya Àventyr.

Jag minns att min vÀn Johanna, som Àlskar Tove Jansson, presenterade den hÀr boken för klassen nÀr jag studerade skrivarlinjen och vi hade litteraturseminarium om alldeles egna böcker. Jag hade sjÀlv inte lÀst nÄgon Muminbok alls vid det laget, men tyckte att den lÀt intressant. Och visst Àr den det. Den Àr framförallt, som alla de andra böckerna i serien, ocksÄ vÀldigt vuxen rent tematiskt.

Mumintrollets ensamhet i början av boken Ă€r nĂ€stan plĂ„gsam, och sjĂ€lva bokens poĂ€ng verkar vara anpassning och att lĂ€ra sig leva med saker man frĂ„n början inte tycker om – och kanske till och med hitta skönhet i dem.

Det blir en bok om att vÀxa upp och bli sjÀlvstÀndig, och pÄ mÄnga sÀtt vÀxer Mumintrollet vÀldigt mycket som person i den hÀr boken.

FrĂ€mst kĂ€nns dock Trollvinter som en bok om ensamhet. Det Ă€r ett av de största teman som jag kan utlĂ€sa ur boken – förstĂ€rkt kanske framför allt av MĂ„rrans Ă„teruppdykande. Hon Ă€r sjĂ€lva personifieringen av ensamhet och utanförskap.

NÄgonting som Àr alldeles exceptionellt med Trollvinter Àr hur otroligt levande vintern blir. Snön och isen Àr sÄ vÀldigt pÄtaglig att man nÀstan fryser medan man lÀser den, trots att jag sjÀlv suttit pÄ soliga bÀnkar med en glass och pÄ varma, kvava tÄg medan jag lÀst.

Den Àr som en mental vintervind. Dessutom innehÄller boken nÄgra av seriens vackraste illustrationer, i mitt tycke.

I Trollvinter presenteras ocksĂ„ Too-ticki, en karaktĂ€r som jag hört talas om men som jag inte kĂ€nt till sedan förut – en befriande praktisk varelse som jag verkligen gillar. Och sĂ„ fĂ„r man se mer av Lilla My, vilket har varit hett efterlĂ€ngtat.

Hennes ilska, levnadsglÀdje och mod Àr fantastiskt roligt att lÀsa om, och jag Àr glad att hon Àr med mer i den hÀr boken Àn vad hon varit förut. Om man bara fick vara en My eller en Mymla tror jag att livet hade varit sÄ mycket enklare.

Som vanligt finns det bakom den mysiga och sagoliknande stÀmningen ett stort mörkt allvar i den hÀr boken. Ofta ler man Ät de finurliga formuleringarna och de schablonartade karaktÀrerna som alla mer eller mindre verkar personifiera mÀnskliga egenskaper och karaktÀrsdrag, men bakom ligger en sorgsenhet och livslÀxor som kÀnns viktiga att förstÄ.

En av de saker som hÀnder i boken som griper mig mest (kanske för att jag Àr en sÄdan stor hundÀlskare) Àr nÀr den osÀkra hunden Ynk varje natt vÀntar och ylar för att locka sina vilda vargslÀktingar till sig.

NÀr han vÀl lyckas blir det inte alls som han tÀnkt sig, och sjÀlva kÀnslan av överhÀngande fara i den stunden Àr nÄgot jag verkligen inte förknippar med en barnbok, nÄgot som tvÀrtom kÀnns enormt vuxet och obehagligt.

Men sÄdan Àr MuminvÀrlden, och det Àr dÀrför jag tycker sÄ mycket om den.
Den Ă€r inte glĂ€ttig och mjuk och ofarlig – hĂ€r finns bĂ„de vargar och MĂ„rran och farligt vatten.

Det finns en trolsk och mörk underton som Àr svÄr att sÀtta fingret pÄ, men som samtidigt blir hela seriens signum.

Just Trollvinter kan vara en av de bÀsta böckerna i serien, med mer av det djupa, allegoriska och metaforiska, samtidigt som den ÀndÄ lyckas vara en barnbok, om Àn i lite lÄngsammare tempo Àn de föregÄende böckerna.

Om jag nu bara kunde fĂ„ tag i Det osynliga barnet ocksĂ„.

“Trollvinter”, 1957

InlÀgg senast uppdaterat: 6 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇