Bokrecension: The Ocean at the End of the Lane av Neil Gaiman

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Det Ă€r lite lustigt, detta med Neil Gaiman. Jag har lĂ€st en del böcker av honom förut (Neverwhere, Stardust, KyrkogĂ„rdsboken, Coraline och Amerikanska gudar), och jag tycker vĂ€ldigt mycket om allihop. Han har ett unikt sĂ€tt att skriva för mĂ„nga olika Ă„ldrar, dĂ€r fantasyn grĂ€nsar till verklighet men ocksĂ„ till skrĂ€ckbetonad absurditet. Han Ă€r otroligt originell och flera av hans böcker rĂ€knar jag till mina favoriter. ÄndĂ„ har jag aldrig anstrĂ€ngt mig för att lĂ€sa honom, jag letar aldrig aktivt upp hans böcker. Jag vet inte varför.

The Ocean at the End of the Lane Àr en bok jag fÄtt utlÄnad till mig av en av mina vÀnner, och pÄ hennes beskrivning lÀt den vÀldigt lovande. Och den övertrÀffar faktiskt alla mina förvÀntningar.

En medelÄlders man ÄtervÀnder till sitt barndomshem och finner sig mÀrkligt dragen till gÄrden som ligger i slutet av vÀgen dÀr han vÀxte upp. Han vet att han kÀnde en flicka, Lettie Hempstock, som bodde dÀr nÀr han var sju Är gammal, och medan han sitter vid sidan av en liten damm som Lettie brukade kalla Oceanen kommer alla minnen tillbaka till honom.

Han minns sitt sjuÄriga jag, han minns Lettie, och han minns allting som hÀnde honom. Allt det mÀrkliga, det skrÀmmande och otroliga som hÀnde honom och Lettie nÀr han bara var en liten pojke.

Jag vill egentligen berÀtta mer om handlingen, men jag tror inte att det vore sÀrskilt snÀllt. Det hÀr Àr en bok som man mÄste lÀsa sjÀlv, dels för att den lÄter för absurd nÀr man berÀttar om den, dels för att den Àr som bÀst nÀr man inte har en aning om vad som kommer att hÀnda. Det rÀcker med att sÀga att det Àr en handling lika originell som skrÀckinjagande, lika fantasifull som vacker. Det Àr en berÀttelse som lyckas vara bÄde kÀnslig och skarp, bÄde lÀttsam och mörk, och i detta ligger en stor del av varför boken kÀnns sÄ sÀllsamt bra.

SjĂ€lva barndomsskildringen Ă€r otroligt vackert utförd, hela boken Ă€r skriven utifrĂ„n den medelĂ„lders mannen som ser tillbaka pĂ„ sitt sjuĂ„riga jag, men pojkens perspektiv Ă€r centralt och det fungerar ovĂ€ntat bra i samband med den ofta mycket mer vuxna handlingen. Det finns ett citat av Maurice Sendak innan boken börjar, dĂ€r det stĂ„r: “Jag minns min barndom tydligt
 jag visste hemska saker. Men jag visste att jag inte fick lĂ„ta de vuxna veta. Det skulle skrĂ€mma dem.”

Precis sĂ„ Ă€r mycket av handlingen i boken – som en skrĂ€mmande vĂ€rld utan grĂ€nser som man bara kan se med ett öppet sinne. Samtidigt som den innehĂ„ller mĂ„nga rĂ€dslor som Ă€r typiska för barn – saker som liknar monster under sĂ€ngen, rĂ€dslor som tar form i pappas vrede eller en elak barnvakt – sĂ„ lyckas boken göra dessa rĂ€dslor till reella hot, och man minns varför just detta var sĂ„ stort.

SprÄket i sig Àr ocksÄ en av de stora behÄllningarna med boken, eftersom det Àr anpassat till en sjuÄring och samtidigt, eller just dÀrför, sÄ avskalat och mÀnskligt. Man kÀnner igen sig i barnet lika mycket som den vuxne mannen, och det finns mÄnga stÀllen dÀr man kan le Ät boken samtidigt som den genomsyras av hotfullhet.

Jag tror aldrig att jag lÀst nÄgonting som Àr riktigt som The Ocean förut, trots att jag Àr bekant med Gaiman sedan tidigare. Visst mÀrker man att det Àr samma författare som till Coraline eller KyrkogÄrdsboken, med det dÀr lÀtt absurda mörkret som pÄ nÄgot viss verkar ligga mycket nÀrmare barndomen Àn det vuxna livet, men det Àr en helt unik roman som inte ÄteranvÀnder nÄgra av de idéer som finns i handlingen till de andra böckerna, Àven om det finns likheter.

Jag har varit helt absorberad i den hĂ€r boken de senaste dagarna och tĂ€nkt mycket pĂ„ den medan jag varit tvungen att göra annat –  faktiskt sĂ„ absorberad i berĂ€ttelsen att jag inte ens la mĂ€rke till att huvudpersonen förblir utan namn förrĂ€n jag var alldeles i slutet. Nu Ă€r jag ledsen över att den tagit slut, men samtidigt glad eftersom The Ocean Àr en bok som hĂ„ller, frĂ„n början till slut.

Jag hittar ingenting i den som jag skulle vilja Ă€ndra pĂ„. Den Ă€r en fantastisk, sĂ€llsam bok som tar kort tid att lĂ€sa – inte bara för att den Ă€r ganska kort men ocksĂ„ för att den Ă€r sĂ„ bra att man inte vill sluta.

“The Ocean at the End of the Lane”, 2013

InlÀgg senast uppdaterat: 16 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇