Bokrecension: The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Det Ă€r faktiskt ett bra tag sedan jag lĂ€ste The Handmaid’s Tale nu, men jag har verkligen tyckt att det varit svĂ„rt att skriva en recension pĂ„ den. Kanske för att jag var mitt uppe i mitt examensarbete och lite ur bloggĂ€ngorna. Men det Ă€r en bok jag velat lĂ€sa mycket lĂ€nge och det Ă€r ett sĂ„ pass viktigt verk att det kĂ€nns som nĂ„got slags brott att inte blogga om den.

Offred Àr tjÀnarinna i framtidens Gilead, ett mardrömslikt patriarkat dÀr kvinnor lever under mÀnnen antingen som fruar, hushÄllerskor eller som tjÀnarinnor. De tillÄts inte att lÀsa eller skriva, tjÀna egna pengar eller bilda nÄgra band till varandra.

PĂ„ grund av sjukdomar som slagit ut stora delar av befolkningen Ă€r en fertil livmoder nĂ„got av det mest vĂ€rdefulla som existerar, och dĂ€rför finns tjĂ€narinnorna – sexslavar vars enda uppgift Ă€r att föröka sig. Om Offred gör nĂ„got enda snedsteg vĂ€ntar fruktansvĂ€rda konsekvenser, men det finns saker inom henne som inte gĂ„r att styra eller kuva.

Som sagt har jag velat lĂ€sa The Handmaid’s Tale vĂ€ldigt lĂ€nge. Det Ă€r nog den första boken av Margaret Atwood jag hörde talas om och alla lovord som strösslats kring bĂ„de romanen och den nya tv-serien har gjort mig nĂ€stan rĂ€dd för boken.

Det Ă€r lite som jag upplevde det med Hemingway – jag har kĂ€nt mig rĂ€dd att inte gilla Atwood trots att jag vĂ€ldigt gĂ€rna vill. Men sĂ„ lĂ€ste jag en annan bok av henne till min fördjupningskurs i litteratur, nĂ€mligen Oryx and Crake som jag föll pladask för. Och nĂ€r jag till slut hade lite tid över i vĂ„ras blev det The Handmaid’s Tales tur.

Jag mĂ„ste tyvĂ€rr erkĂ€nna att alla översvallande ord jag hört om The Handmaid’s Tale gjorde den hĂ€r romanen lite uddlös för min del. Visst tycker jag om den, men den Ă€r inte sĂ„ drabbande som jag hade vĂ€ntat mig. Jag kĂ€nde mig betydligt mer engagerad i Oryx and Crake, och det Ă€r svĂ„rt att lĂ„ta bli att jĂ€mföra de tvĂ„ böckerna.

De Ă€r trots allt bĂ„da dystopier och bĂ„de sprĂ„ket och handlingen i de tvĂ„ romanerna har vissa likheter. Den samhĂ€llskritiska tonen Ă€r snarlik, och Ă€ven sĂ€ttet som dystopin inte riktigt Ă€r science fiction utan snarare en nĂ„got förvrĂ€ngd bild av den verklighet vi redan lever i. Jag tror det Ă€r dĂ€r som Atwood glĂ€nser som allra mest – hennes framtidsvisioner Ă€r inte det minsta svĂ„ra att tro pĂ„, snarare tvĂ€rtom.

Hennes sÀtt att blanda saker som hÀnt pÄ riktigt och saker som skulle kunna hÀnda gör hennes romaner till böcker som obevekligt kryper in under skinnet pÄ lÀsaren.

I The Handmaid’s Tale handlar det naturligtvis mycket om kvinnorollen, och sĂ€ttet som bokens kvinnor förtrycks pĂ„ har likheter bĂ„de med samhĂ€llen som finns i vĂ€rlden och med samhĂ€llen som funnits. Det Ă€r mycket lite i boken som inte gĂ„r att förestĂ€lla sig som möjligt under vissa omstĂ€ndigheter, och det Ă€r just dĂ€r den blir som lĂ€skigast.

Jag tycker det Ă€r sĂ€rskilt intressant hur boken delar upp kvinnor i de roller som redan finns i dagens samhĂ€lle – det Ă€r strikta uppdelningar i horor och madonnor, kvinnorna reduceras till funktioner som avhumaniserar dem och reducerar dem till stereotyper som Ă€r lĂ€tta att placera in i fack.

Den strikta uppdelningen gör Offreds inre liv till en desto större kontrast och mycket av The Handmaid’s Tale handlar om det yttre och det inre, det man sĂ€ger och det man inte sĂ€ger, det som gĂ„r att tĂ€mja och det som inte gĂ„r att skjuta bort hur gĂ€rna man Ă€n vill eller mĂ„ste. Vad hĂ€nder med begĂ€r, med kĂ€rlek och den egna identiteten nĂ€r man inte fĂ„r ha nĂ„got av det?

Boken Àr presenterad som ett vittnesmÄl likt de som finns frÄn andra vÀrldskriget, vilket bidrar till kÀnslan av att det Àr nÄgot som har hÀnt eller skulle kunna hÀnda. I stora drag Àr det en vÀldigt vÀlskriven, tÀnkvÀrd och upprörande roman om makt, samhÀllet och jaget. Men som sagt blir jag aldrig riktigt golvad. Jag upplever ibland att boken trots att den utspelar sig i en framtidsdystopi kÀnns daterad.

Det mĂ€rks att den Ă€r skriven pĂ„ Ă„ttiotalet, och kanske Ă€r det detta som sticker hĂ„l pĂ„ min bubbla. Eller ocksĂ„ helt enkelt att mina förvĂ€ntningar varit alldeles för högt uppskruvade. Hur som helst Ă€r det en lĂ€svĂ€rd bok jag inte tvekar att rekommendera – och tv-serien som Ă€r baserad pĂ„ boken Ă€r ocksĂ„ vĂ€ldigt sevĂ€rd.

För min del Àr jag inte klar med Atwood pÄ lÄnga vÀgar. Först och frÀmst riktar jag in mig pÄ att fortsÀtta med MaddAddam-trilogin!

“The Handmaid’s Tale”, 1985

InlÀgg senast uppdaterat: 28 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇