Bokrecension: The Absolutist av John Boyne

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Jag har lĂ€st en bok av John Boyne förut – den sĂ„ omtalade Pojken i randig pyjamas, (förresten en av mina mest lĂ€sta recensioner) som jag inte riktigt stĂ€mde in i hyllningskören kring nĂ€r jag lĂ€ste den för flera Ă„r sedan. Jag tĂ€nkte att det kanske var för att den var skriven för yngre lĂ€sare, och eftersom jag tyckte att The Absolutist lĂ€t som en intressant historia, dessutom för vuxna, bestĂ€mde jag mig för att prova den.

Tristan Sadler Ă€r sjutton Ă„r nĂ€r han blir ivĂ€gskickad för att kĂ€mpa i första vĂ€rldskriget. Redan nĂ€r han ligger i trĂ€ning blir han vĂ€n med Will, som Ă€r nĂ€stan jĂ€mnĂ„rig med honom och som han blir handlöst förĂ€lskad i. Men ute pĂ„ fronten Ă€r allting sĂ„ annorlunda frĂ„n vad han och hans kamrater hade förvĂ€ntat sig – sĂ„ mycket smuts, lidande och död. Under pressen frĂ„n kriget som de lever i, och sjĂ€lvförnekandet som pyr inom dem, blir relationen mellan Tristan och Will allt mer anstrĂ€ngd.

Jag vet inte riktigt om jag gett en rĂ€ttvis beskrivning av den hĂ€r bokens handling. Den Ă€r uppbyggd som tvĂ„ historier – en om hur Tristan efter kriget söker upp Wills syster för att förklara och försöka uppnĂ„ nĂ„gon sorts befrielse, och sedan en mer central historia om kriget i sig. VĂ€rt att notera Ă€r att krigstiden Ă€r skriven i nutid och ramberĂ€ttelsen i dĂ„tid, indikerande att livet efterĂ„t inte Ă€r lika nĂ€rvarande.

Detta stilgrepp Àr en av sakerna med boken jag verkligen gillar, precis som de teman den tar upp om mod och feghet, om principer och överlevnad. Finns det verkligen saker som Àr vÀrda att dö för? Har man alltid rÀtten att bli förlÄten? Det Àr nÄgra av frÄgorna som stÄr i fokus i boken, och som Àr bra framförda.

Dock finns det en hel del saker som jag dessutom irriterar mig pÄ. FrÀmst beror det kanske pÄ att The Absolutist Àr skriven ganska enkelt, allting förklaras rakt upp och ned och inte mycket lÀmnas Ät lÀsaren att rÀkna ut sjÀlv, trots att det finns smÄ saker som boken försöker mÄla upp som mysterier att lösa.

Boken Ă€r inte sĂ„ chockartad som jag skulle tro Ă€r meningen, och jag minns att jag hade samma reaktion pÄ Pojken i randig pyjamas. Dessutom har ocksĂ„ den hĂ€r boken en tendens att “fega ur” nĂ€r det gĂ€ller de sĂ€rskilt detaljerade bitarna – den viker undan för det allra Ă€ckligaste vĂ„ldet (fast det finns en del, det Ă€r ju Ă€ndĂ„ en krigsskildring) precis som den undviker de faktiska kĂ€rleksscenerna.

Det lĂ€mnar min lĂ€supplevelse nĂ„got haltande, eftersom detta faktiskt Ă€r vad boken handlar om innerst inne. Dessutom resulterar det i att jag inte riktigt förstĂ„r varför Tristan och Will faktiskt har en relation – vare sig vĂ€nskap eller kĂ€rlek – nĂ€r de spenderar sĂ„ mycket tid med att vara arga och irriterade pĂ„ varandra.

Samtidigt Àr det förstÄs en plÄgsam skildring av homosexualitet i en tid och i en miljö dÀr det var helt och hÄller oacceptabelt, och mycket av bokens förtjÀnst ligger i hur karaktÀrerna Àr bÄde sympatiska och oerhört osympatiska pÄ samma gÄng.

Samtidigt kan jag inte lÄta bli att tycka att det blir en ganska tunn historia nÀr den byggs enbart pÄ handlingar i stundens hetta.

Ofta fÄr jag intrycket av att boken Àr noga konstruerad och att karaktÀrerna Àr marionetter som förs frÄn scen till scen pÄ ett ganska tillrÀttalagt och onaturligt sÀtt, och det stör mig kanske mest av allt.

Men det Ă€r absolut ingen dĂ„lig bok – som vanligt Ă€r jag lite överkĂ€nslig. Det Ă€r definitivt en unik och vĂ€ldigt sorglig historia om krig och kĂ€rlek, och Ă€ven om sprĂ„ket kanske inte Ă€r det mest minnesvĂ€rda Ă€r det helt okej. Av nĂ„gon anledning fĂ„r jag för mig att en yngre lĂ€sare kanske skulle fĂ„ ut mer av The Absolutist Àn vad jag fĂ„r – jag vet att jag sjĂ€lv skulle ha lapat upp den hĂ€r sortens bok nĂ€r jag gick i högstadiet eller gymnasiet.

Den Àr precis sÄ tragisk, sentimental och sorglig som jag ville ha mina böcker dÄ, och förmodligen inte för sprÄkligt komplicerad för att avskrÀcka en tonÄring, som kanske ocksÄ skulle ha upplevt handlingens vÀndningar som mer oförutsÀgbara. Vad gÀller nutida mig, sÄ gillar jag de teman boken tar upp och jag tycker om att den kÀnns annorlunda. Men tyvÀrr tror jag att jag gillar dess grundidé bÀttre Àn boken i sig.

“The Absolutist”, 2011

InlÀgg senast uppdaterat: 27 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇