Bokrecension: Svart som natten av Ann Cleeves

Beräknad lästid: 3 minuter ⏳

Titel: Svart som natten
Författare: Ann Cleeves
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 978-91-0017-550-4
Original titel: Raven Black
Serie: Första Shetlandskvartetten #1)
Språk: Svenska
Antal sidor: 383

Handling

Det är en kall januarimorgon och staden Lerwick på Shetlandsöarna ligger under ett djupt täcke av snö. Korparna seglar fram över den ensamstående mamman Fran Hunter som just har lämnat sin dotter i skolan och på väg hemåt när hennes blick plötsligt dras till den frusna marken och ett konstigt bylte som ligger i snön.

Det visar sig vara en ung kvinna, strypt med sin egen halsduk. Fran känner genast igen henne, det är grannflickan Cathrine Ross, som tillsammans med sin pappa nyligen flyttat till Shetlandsöarna från England. 

Shetlandspolisen kallar genast på förstärkning från Skottland. Bland invånarna sprids nyheten om mordet blixtsnabbt och rykten om stadens ensling Magnus Tajt är inblandad i mordet börjar florera.

När kommissarie Jimmy Perez ignorerar ryktena och istället börjar kartlägga vad som egentligen hänt sprider sig misstankarna vidare och lägger sig som en skugga över den lilla staden.

Grannarna kastar illvilliga blickar på varandra och för första gången låser man sin ytterdörr.
Alla känner alla, men en av dem är en mördare. Vem?

Mitt omdöme

Ann Cleeves är en författare jag haft på min att-läsa-lista hur länge som helst.
Så i år fick hon vara med på Boktolvan så det blev av att börja läsa hennes böcker.

Svart som natten är en bok som engagerar mig från första stund men som tyvärr mattades av ju längre jag kom in i berättelsen och läste. Själva historien är helt ok och underhållande men den ingav inget djupare spår.

Jag vet inte det var en helt ok deckare men historien kunde ha blivit så mycket mer intressant, den väckte inte så mycket engagemang hos mig som jag skulle ha velat. Helt klart ett oväntat slut som jag inte såg komma.

Självklart spelar miljön en stor roll i en bok som denna. Och miljön är såklart fin och fantastisk, man kan verkligen se den framför sig.

Det görs inga större fördjupningar av karaktärerna och personerna, detta gör att de inte stannar kvar i minnet särskilt länge, synd tycker jag. Dock fastnade jag för kommissarie Jimmy Perez. Det verkar vara en sympatisk man med hjärtat på det rätta stället.

Det är befriande att ibland läsa om en kommissarie som inte har de där klassiska problemen som de oftast har i deckare.

Han fick inte så mycket utrymme i denna bok så det hoppas jag han får i nästa, har tre delar här hemma i denna serie att läsa.

Inlägg senast uppdaterat: 2 mars, 2022