Bokrecension: Robinson Crusoe av Daniel Defoe

BerĂ€knad lĂ€stid: 4 minuter ⏳

Mot sina förÀldrars vilja beger sig den unge Robinson Crusoe ut till sjöss.

Han Àr med om flera Àventyr pÄ havet och besöker mÄnga olika lÀnder. Han Àr en rastlös sjÀl och kan inte stanna nÄgon lÀngre tid nÄgonstans innan han vill ge sig ut igen, trots att han Àr medveten om de höga riskerna med att stÀndigt vara ute pÄ Àventyr.

SÄ hÀnder det mest fruktansvÀrda av allt. PÄ en resa för att hÀmta hem slavar till sin tobaksplantage i Brasilien rÄkar Robinsons skepp ut för en rasande storm. Skeppet förliser och bara Robinson överlever, uppsköljd pÄ stranden till en obebodd ö.

HÀr mÄste han plötsligt försöka klara sig sjÀlv, med bara vrakgodset som hjÀlpmedel. Han börjar lÄngsamt bygga upp en slags minicivilisation pÄ ön, med sig sjÀlv som enda invÄnare och hÀrskare. Ensamheten Àr fruktansvÀrd och rÀddningen helt utom rÀckhÄll.

Det Ă€r en kamp mot sĂ„vĂ€l naturen som det sunda förnuftet. Är allt hopp ute, eller finns det en chans till guds förlĂ„telse och till rĂ€ddning?

Jag har tidigare lÀst Robinson Crusoe i ett anfall av klassikerlÀsning nÀr jag var omkring tolv, tretton Är. Jag lÀste den igen nu, som en del av mina studier i litteraturvetenskap, och blev förvÄnad över hur lite ur den som jag kom ihÄg. Det kÀndes lite som en helt ny bok, eller Ätminstone kÀndes delar av den nya för mig.

Det Ă€r förmodligen den Ă€ldsta hela roman som jag lĂ€st, om man inte rĂ€knar in de pjĂ€ser jag lĂ€st, som Shakespeares Hamlet och En midsommarnattsdröm. Åldern medför naturligtvis en viss distans mellan Robinson Crusoe som huvudperson och mig som lĂ€sare.

Det vimlar av mÀnniskoÀtande negrer, man skjuter hejvilt alla lejon och tigrar och leoparder för att ta vara pÄ skinnen och icke-troende mÀnniskor Àr knappt vÀrda mer Àn djur.

Men ser man förbi dessa detaljer kÀnns Robinson Crusoe pÄ mÄnga sÀtt modern; situationen som Robinson befinner sig i skulle se nÀstan precis likadan ut om det hÀnde idag (om vi nu bortser frÄn teknik med vilken man skulle kunna tillkalla hjÀlp).

Det hade varit precis samma back-to-basic-situation, med bara naturen att försöka leva av.

Boken fokuserar ocksÄ vÀldigt, vÀldigt mycket pÄ materiella ting.

VĂ„r huvudperson Ă€r en nĂ€stan löjligt praktisk man, som istĂ€llet för att tĂ€nka över sin situation nĂ„got vidare stĂ€llet tar itu med att snickra bord och stolar, gör upp listor och redogör in i minsta detalj hur han yxar till plankor. Detta medför att – ja, boken blir rĂ€tt och slĂ€tt trĂ„kig.

Det kan ingen sticka under stol med. Inte bara pÄ grund av det materiella fokuset, men ocksÄ pÄ grund av de lÄnga religiösa harangerna som dyker upp med jÀmna mellanrum, dÀr Robinson tydligen ska nÄ nÄgon form av rening och förstÄ det gudomliga.

Jag Àr inte mycket för religion och finner sÄledes Robinson vara en trÄkig och inskrÀnkt mÀnniska utan vidare djup, som mest bara svÀljer bibeln med hull och hÄr för att sedan pracka den pÄ andra (lÀs Fredag) och deras sÀtt att leva.

Boken Ă€r lĂ„ngtrĂ„kig, den Ă€r rak, okonstlad och avskalad till den grad att det inte lĂ€mnas sĂ€rskilt mycket kvar Ă„t lĂ€saren att tolka och reflektera över. Ibland nĂ€rmar den sig nĂ€stan en instruktionsbok för vad man ska göra i den hĂ€r situationen – kanske Ă€r Robinson Crusoe svaret pĂ„ vilken bok man borde ta med sig till en öde ö?

”The Life and Strange Surprizing Adventures of Robinson Crusoe”, 1719

InlÀgg senast uppdaterat: 27 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇