Recension: Ojura av Stina Stoor

BerĂ€knad lĂ€stid: 3 minuter ⏳

NĂ€r jag var hemma pĂ„ BokmĂ€ssan i september köpte jag fyra noveller som jag tog med mig tillbaka till England, med tanken att jag kanske Ă„tminstone skulle ha tid att lĂ€sa korta berĂ€ttelser mellan all kurslitteratur. Riktigt sĂ„ bra har det bevisligen inte gĂ„tt, men nu har jag iallafall lĂ€st den första av dem; Ojura.
Ojura fĂ„r lĂ€saren möta flickan Sandra under en sommardag nĂ„gonstans norrut i Sverige – hon leker i sopsĂ€nkan och i bĂ€cken, tar hand om djur – trollslĂ€ndor, grodor och humlor som antar fantastiska proportioner. Och sĂ„ farsan och tvĂ€ra storasyster Anneli. Men utanför den stĂ€ngda, trygga vĂ€rlden finns nĂ„got annat – det vita huset med ballongerna i centralorten dit Sandra Ă€r bjuden pĂ„ kalas.

Jag blev först medveten om Stina Stoor nĂ€r hon blev nominerad till Augustpriset 2015 för sin novellsamling Bli som folk. DĂ„ mĂ„ste hon ju vara bra, tĂ€nkte jag och köpte Ojura. Och verkligen – fastĂ€n novellen Ă€r under trettio sidor lĂ„ng fĂ„r sĂ„ vĂ€ldigt mycket plats. Det snĂ€va, korta barnperspektivet Ă€r fantastiskt vĂ€lskrivet och intelligent, och fĂ„r berĂ€ttelsen att fungera pĂ„ flera olika nivĂ„er. Det finns en nĂ€rvaro som jag kopplar ihop med barndomen, och som förstĂ€rks av alla de fantastiska hittepĂ„-orden, de knivskarpa detaljerna som sĂ€ger mer till lĂ€saren Ă€n till Sandra, som tar allting för sjĂ€lvklarhet. Samtidigt finns det en magi hos djuren som Sandra fokuserar sĂ„ mycket pĂ„; pĂ„ grodan Prins-PrĂ€kig-Pladask och den skimrande trollslĂ€ndan Grön-sĂ„-skön, och den magin ger novellen en nĂ€rmast gyllene fantasiaspekt som jag verkligen uppskattar.

Perspektivet gör att novellen kÀnns bÄde befriande och klaustrofobisk pÄ samma gÄng, för medan Sandra otvivelaktigt trivs i sin smÄtt förtrollade vÀrld av grodprinsar och glittrande vita kiselstenar, anar lÀsaren sjÀlv nÄgonting annat. Och man förstÄr att Sandras vÀrld inte kommer att bestÄ. Det Àr bitterljuv, halvsorgsen lÀsning som Àr storartad skrivkonst, och ett fantastiskt prov pÄ hur bra en berÀttelse kan bli nÀr lÀsaren blir betrodd med att fylla i luckorna.

Framför allt lyser sprÄket upp novellen nÄgot alldeles otroligt. Nu vet jag att jag kanske Àr överdrivet begeistrad eftersom jag saknar svenskan vÀldigt mycket medan jag pluggar hÀr och bara lÀser pÄ engelska, men det finns en styrka i sprÄket som verkligen utnyttjar svenskans möjligheter, och som ytterligare ger novellen en vacker lyster.

Mycket mer vill jag nog inte sĂ€ga om Ojura, mer Ă€n att jag verkligen rekommenderar den.

“Ojura”, 2013

InlÀgg senast uppdaterat: 13 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇