Bokrecension: Peter Pan och Wendy av J.M. Barrie

BerĂ€knad lĂ€stid: 7 minuter ⏳

NĂ€r jag var pĂ„ semester i somras fick min lillebror, som Ă€r fyra Ă„r gammal, plötsligt dille pĂ„ pirater. NĂ„gon nĂ€mnde Kapten Krok och plötsligt fann jag mig sjĂ€lv i att försöka förklara vad Peter Pan handlar om. NĂ€r jag insĂ„g hur lite jag minns av den hĂ€r boken, som jag lĂ€ste första gĂ„ngen nĂ€r jag var kanske tretton, bestĂ€mde jag mig för att lĂ€sa om den.

Jag minns att jag, precis som med Djungelboken, blev förvĂ„nad över Peter Pan och hans vĂ€rld första gĂ„ngen jag kom i kontakt med den – hur farlig den kan vara, och inte minst, hur sorgsen. Men jag minns ocksĂ„ att jag förvĂ„nades över hur bra den var, och nu, tio Ă„r senare, Ă€r det dags att se om jag fortfarande uppskattar den lika mycket.

I Wendys drömmar har han lĂ€nge funnits, som en skugga. Men nĂ€r hon en natt vaknar sitter han faktiskt dĂ€r, en livs levande pojke pĂ„ hennes golv. Det Ă€r Peter Pan, och innan hon vet ordet av har han vĂ€ckt hennes tvĂ„ bröder och de Ă€r pĂ„ vĂ€g till landet Ingenstans – en ö som Ă€r bĂ„de fantastisk och farlig och dĂ€r Ă€ventyren avlöser varandra frĂ„n morgon till kvĂ€ll. Och öns sjĂ€lva bultande hjĂ€rta Ă€r denna pojke, mallig, sjĂ€lvsĂ€ker och full av livsglĂ€dje.

Den hĂ€r gĂ„ngen lĂ€ser jag en hyfsat nyutgiven utgĂ„va, fantastiskt illustrerad av Robert Ingpen. Jag har svĂ„rt att bestĂ€mma mig angĂ„ende hans illustrationer – Ă„ ena sidan Ă€r de otroliga, men Ă„ andra sidan blir jag ibland lite orolig att de tar fokus ifrĂ„n berĂ€ttelsen.

Hur illustrationerna sÄg ut i den bok jag lÀste första gÄngen minns jag inte, men ibland önskar jag lite grann att jag lÀste en utgÄva med originalillustrationerna i. Mest för kÀnslans skull, bara.

Hur som helst Ă€r Peter Pan och Wendy en fantastisk bok pĂ„ flera olika sĂ€tt, kanske framför allt pĂ„ grund av hur den lyckas balansera en tyngdlös livsglĂ€dje och en bottenlös melankoli sĂ„ snyggt, utan att göra avkall pĂ„ Ă€ventyrslustan. För Ă€ventyr Ă€r sjĂ€lva grunden i den hĂ€r boken – och det Ă€r Ă€ventyr som tas med en stor portion humor. PĂ„ ön som utgör landet Ingenstans slĂ„ss Peter Pan med de förlorade pojkarna pĂ„ sin sida mot indianerna frĂ„n piccaninnystammen, styrda av sin vackra prinsessa Tigerlilja, och piraterna som leds av den förskrĂ€cklige Kapten Krok, som Ă€r Peter Pans Ă€rkefiende.

Det som gör den hÀr boken sÄ briljant Àr att den lyckas vara rolig utan att bli löjlig, och lÀttsam utan att slÀppa ett visst allvar.

Ofta skrattar jag Ät bokens finurligheter, Ät Peter Pans lustigheter och Ät den mer subtila humorn i sprÄket som skulle gÄ rakt över huvudet pÄ yngre lÀsare. Men ÀndÄ lyckas boken hÄlla fast vid en grundplÄt som Àr desto mer sorgsen; den om den eviga barndomen och hur omöjligt det Àr att hÄlla fast den. Peter Pan Àr den enda som fÄr vara barn för evigt.

Han Ă€r barndomen förkroppsligad, och ett av mina favoritstĂ€llen i boken Ă€r nĂ€r Kapten Krok ropar: “Vem och vad Ă€r du, Peter?” och Peter Pan svarar: “Jag Ă€r ungdomen. Jag Ă€r glĂ€djen!”

Men Peter Pan Ă€r inte helt igenom sympatisk – han Ă€r glömsk och mallig och vĂ€ldigt sjĂ€lvisk. Men sĂ„dan Ă€r barndomen och sĂ„dan Ă€r Peter, och han Ă€r befriande fri och tanklös pĂ„ ett sĂ€tt som han mĂ„ste vara, annars vore han inte ett barn. Precis pĂ„ samma sĂ€tt Ă€r inte Tingeling alltid en snĂ€ll karaktĂ€r – den lilla Ă€lvan Ă€r ofta elak och hĂ€mndlysten, om Ă€n lojal mot Peter.

Det Àr vÀldigt fint att lÀsa den hÀr boken, och framför allt Àr det roligt.

Det Àr en lekfull berÀttelse som Àr fylld till bristningsgrÀnsen av fÀrgsprakande fantasi och stÀmningsfullt sprÄk, och den utövar en oemotstÄndlig kraft pÄ mig som lÀsare (trots att jag vid det hÀr laget Àr vuxen). BerÀttargreppet Àr klassiskt sagoaktigt med en berÀttarröst som vÀnder sig direkt till den som lÀser, och jag har blivit vÀldigt sugen pÄ att försöka lÀsa lite ur boken för min piratbesatta lillebror.

Dock kan sprĂ„ket bli en nackdel – det Ă€r trots allt lite Ă„ldrat, till och med i den hĂ€r nya utgĂ„van av boken. Men sjĂ€lva berĂ€ttelsen Ă€r Ă€ndĂ„ sĂ„ rik och sĂ„ otrolig att jag tycker att man kan göra ett försök.

Det som drar ner boken allra mest Àr dess portrÀttering av indianerna, som blir stereotypisk och rasistisk med dagens mÄtt mÀtt. Det Àr svÄrt att inte rygga tillbaka inför portrÀtteringen av dem, och det blir ocksÄ ganska illa ur genussynpunkt nÀr Wendy som den enda flickan ska vara mamma Ät alla de förlorade pojkarna, och Àgna all sin tid Ät att laga mat och sy deras klÀder.

Det gÄr inte att förneka att det sticker i ögonen pÄ mig som modern lÀsare, men man mÄste sÀtta boken i sitt tidsenliga sammanhang. Det Àr en gammal bok, mer Àn hundra Är, och att förvÀnta sig mer av den vore korkat. Men det gör ÀndÄ att man hindras frÄn att njuta av berÀttelsen fullt ut dÄ och dÄ.

Men i slutÀndan Àlskar jag sjÀlv verkligen den hÀr boken, och mer Àn nÄgot annat Àlskar jag det bitterljuva slutet. Peter Pan Àr en fantastisk karaktÀr och boken Àr mÀsterligt skriven pÄ ett sÀtt som fungerar perfekt bÄde för barn och vuxna. Den har verkligen gjort sig förtjÀnt av sin plats som barnklassiker. Den fungerar Àn idag, och jag hoppas och tror att mÄnga generationer framöver kommer ha glÀdje av Peter Pan och hans lustfyllda Àventyr.

“Peter Pan and Wendy”, 1911

InlÀgg senast uppdaterat: 27 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇