Bokrecension: Personal Demon av Kelley Armstrong

Beräknad lästid: 6 minuter ⏳

Hope Adams är ung, snygg, arbetar som journalist… och har en omättlig hunger för kaos.
Samtidigt som hon njuter av det, av död, smärta och sorg, så känner hon sig otroligt skyldig.

Hon måste ständigt dölja hur mycket hon får ut av andras kaos och att hon söker upp det, avnjuter det, gör att hon känner sig omänsklig och elak. Hope är halvdemon, men betyder det att hon inte kan känna mänskliga känslor?

När Benicio Cortez, överhuvudet i the Cortez Cabal, erbjuder henne ett jobb dröjer det inte länge förrän hon accepterar. Det här är chansen hon väntat på – att kunna testa sig själv. Se vad hon klarar. Lära sig att kontrollera sitt begär.

Hon ska nästla sig in hos ett övernaturligt gäng i Miami, som hotar the Cortez Cabal genom naiva, men destruktiva, små planer. Väl där, med ny identitet, möter hon medlemmarna i det gäng hon ska hålla koll på och få information ifrån. Det är Guy, ledaren, och hans underordnade unga medhjälpare. En av dem är Jaz – en magiker med ett ansikte hon snabbt faller för… och en aura av kaos som drar henne med sig.

Medan hon blir allt mer involverad med Jaz och rider på de visioner av kaos som gänget är upphov till, kommer Karl till Miami.

Karl är varulven som just fått tillträde till Flocken, hennes bäste vän och kanske något mer… som nyss lämnat henne och sårat henne djupare än vad hon trodde var möjligt. Och som om inte hennes ilska mot honom vore nog, så är han inte heller särskilt glad över vad hon håller på med tillsammans med gänget.

Det står snart klart att Karl kanske har rätt. Kanske har Hope tagit sig vatten över huvudet den här gången. Hon kräver alltmer kaos, mer förstörelse, och hon kan inte stoppa det.

Ligger det något i vad Karl tror – att Benicio Cortez gett henne det här jobbet för att locka henne till ett framtida jobb hos honom?
Men snart börjar saker hända lite för snabbt och blir för farliga. Det som var amatörmässiga slag mot Cortez Cabal blir snart något mycket större… Och Hope själv skulle helst av allt skulle vilja strunta i sin mänskliga sida och sina plikter, bara låta kaoset bära bort henne…

Personal Demon är åttonde boken i serien om övernaturliga kvinnor. I början tycker jag inte riktigt om boken – Hope är en för ny karaktär som jag inte riktigt känner än, och tillsammans med the Cortez Cabal som inte är riktigt lätt att förstå på engelska, så är jag lite off. Men sedan, när saker blir komplicerade och spännande, så är det omöjligt att sluta läsa.

Hope är en komplex karaktär på grund av sin förmåga att uppfatta kaos.

Det är intressant att se hur hon inte är uppenbart god som de förra hjältinnorna, utan snarare väldigt lockad av den mörkare delen av sig själv. Hennes hunger för kaos drar paralleller till beroende, droger och alkohol. Det går att applicera på läsaren och man känner igen sig och kan föreställa sig hur det är att vara Hope, fylld med skuldkänslor över ett begär man inte har kontroll över.

Själva boken är spännande, och återigen blir jag förvånad över att storyn är så pass originell till och med efter sju föregående böcker på samma tema. Det känns som om Armstrong borde upprepa sig själv snart, men det gör hon aldrig.

Personal Demon är svår att skriva vad den handlar om helt och hållet, eftersom man då skulle spoila flera av bokens perfekta överraskningsmoment. Det är en berättelse som går snabbt från att vara en oskyldig lek till ett komplett blodbad.

Till skillnad från de föregående böckerna är inte Hope bokens enda berättare. Hon står för majoriteten av berättelsen, men Lucas Cortez har inte mindre än 21 kapitel där man ser saker från hans synvinkel. Det är relevant och ger en annan infallsvinkel mot berättelsen som skulle saknas annars.

Förutom Lucas återser vi också Paige, och inte minst Karl som jag aldrig gillade i första boken Bitten, eftersom han var en av skurkarna. Här ser vi en ny sida av honom som gör att jag omvärderar hans karaktär och tycker om honom mer, även om han kanske aldrig blir en av mina favoriter.

De förra böckerna har alla slutat mer eller mindre lyckligt. Inte den här. Den lämnar ett melankoliskt slut som är lite bittert, ett avslut där inte allting ordnat upp sig.

Frågorna om några av karaktärernas framtid finns kvar, och jag längtar efter att se vad som kommer hända dem.

Nästa bok heter Living with the Dead.

“Personal Demon”, 2008

Inlägg senast uppdaterat: 5 mars, 2022