Bokrecension: Pappa Pellerins dotter av Maria Gripe

BerĂ€knad lĂ€stid: 4 minuter ⏳

Maria Gripe Àr en av de dÀr författarna som jag lÀst mycket lite av, men som ÀndÄ har en sÀrskild plats hos mig.

För det jag lĂ€st av henne – Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia – en sĂ€llsam historia – har varit böcker sĂ„ utöver det vanliga, sĂ„ unika och sĂ„ bra att jag inte kunnat lĂ„ta bli att Ă€lska dem och lĂ€sa dem om och om igen.

Det finns nÄgot magiskt över Gripes böcker, nÄgot vackert och skört. LÀnge har jag velat lÀsa mer av henne, men aldrig kommit till skott och aldrig riktigt vetat vilken bok att börja med.

Men sÄ gallrade mitt bibliotek flera böcker av henne, och jag var inte sen att ta med allihop hem för att Àntligen kunna lÀsa dem.

Den första i raden blev Pappa Pellerins dotter frĂ„n 1963. Att den Ă€r gammal mĂ€rks, inte bara pĂ„ texten utan ocksĂ„ pĂ„ boken i sig – de gulnade sidorna, de pĂ„ nĂ„got vis Ă„ldrade bokstĂ€verna. SprĂ„ket börjar kĂ€nnas daterat, inte minst nĂ€r det skrivs pĂ„ dialekt.

DÄ har jag svÄrt att utlÀsa vad som sÀgs, och tyvÀrr tror jag att ordvalen och formuleringarna kan verka avskrÀckande pÄ en ung publik idag. Men som tur Àr har berÀttelsen verkligen stÄtt sig.

Det handlar om Loella, den tolvÄriga envisa ungen uppe i skogen. Det skvallras om henne nere i byn, hennes sturska sÀtt och sjÀlvbevarelsedrift. Alldeles sjÀlv tar hon hand om sina smÄ tvillingbröder, skolvÀgrar och Àgnar dagarna Ät att försöka fÄ ihop mat för dagen.

Hennes mamma Àr ute i vÀrlden och nu har det gÄtt flera mÄnader sedan sist hon var hemma. NÀr vintern kommer tycker folket i byn att situationen blir ohÄllbar. BarnavÄrdsmyndigheten rycker in och Loella blir flyttad till ett barnhem i staden.

Staden blir lite av en chock för Loella, som nu mÄste anpassa sig till skolgÄng, rumskamraten MÄna och stadens liv som Àr sÄ olikt skogens.

Hon börjar fantisera om den pappa som hon vet finns, men som hon aldrig trÀffat. Han mÄste finnas hÀr i staden, det mÄste vara meningen med att hon kommit hit, för att de tvÄ ska trÀffas. Eller hur?

Jag tycker det Àr vÀdligt mysigt att Àgna en söndag Ät att lÀsa Pappa Pellerins dotter.

Efter att ha lĂ€st en nyutgiven tegelsten om en dystopisk framtid Ă€r den hĂ€r lilla boken precis rĂ€tt Ă„terstĂ€llare. Även om den dĂ„ och dĂ„ blir en aning svĂ„rlĂ€st pĂ„ grund av dialektskrivandet och Ă„ldern sĂ„ Ă€r den Ă€ndĂ„ oberoende av detta, och sprĂ„ket behöver inte vara ett hinder.

TvÀrtom ger det boken karaktÀr. Loella Àr en fantastiskt fÀrgstark karaktÀr som pÄminner mig om Ronja Rövardotter eller Pippi LÄngstrump i sin styrka och envishet.

Det finns en humor och en vÀrme i boken som blandas med Loellas sorgsna lÀngtan efter en pappa. PÄ mÄnga sÀtt Àr boken psykologisk och gÄr mer pÄ djupet Àn vad man kanske skulle kunna tro frÄn början. Det Àr fin skrivkonst och visst finns det nÄgot skirt över hela berÀttelsen som bara kan beskrivas som Maria Gripe-iskt.

Allt som allt Ă€r Pappa Pellerins dotter en fin berĂ€ttelse om saknad och hatkĂ€rlek, om att vĂ€xa upp och om att överleva, och om att vara sig sjĂ€lv. Och framför allt fortfarande efter alla Ă„r en mycket lĂ€svĂ€rd liten bok.

”Pappa Pellerins dotter”, 1963

InlÀgg senast uppdaterat: 5 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇