Bokrecension: Paganinikontraktet av Lars Kepler

Beräknad lästid: 2 minuter ⏳

Titel: “Paganinikontraktet”
Författare: Lars Kepler
Format: Pocket
Antal sidor: 561
Förlag: Månpocket
Copyrightår: 2010
Serie: Joona Linna #2

Baksidetext

Generaldirektör Carl Palmcrona hittas hängd i sin paradvåning på Östermalm. Rummet där han hänger är helt omöblerat – det finns ingenting att klättra på.

Samma dygn påträffas en död kvinna på en fritidsbåt som driver runt i Stockholms skärgård. Hennes lungor är fyllda av bräckt vatten, men det finns inga spår av detta vatten på kläderna eller resten av kroppen.

Hon har drunknat på en båt som fortfarande flyter. De båda dödsfallen hade förblivit en gåta om inte kriminalkommissarie Joona Linna hade varit så fruktansvärt envis. Hans oväntade upptäckt blir inledningen på ett hastigt och våldsamt förlopp.

Denna sommar står polisen inför sin farligaste prövning någonsin.

Omdöme

Jaha, det här var ju verkligen både spännande och actionfyllt, och det uppskattar jag. Men successivt blir det även så rörigt och osannolikt att jag till slut tappar intresset. Inte blir det bättre av att boken är onödigt lång. Jag är inte heller riktigt förtjust i Keplers sätt att skriva.

När en rad händelser ska beskrivas går det ibland så fort att vissa av dessa händelser inte nämns i klartext, utan man får helt enkelt bara förutsätta att de faktiskt har hänt, och jag minns att jag störde mig på precis samma sak när jag läste “Hypnotisören”.

Även då reagerade jag på den osannolika storyn, och i “Paganinikontraktet” blir det tyvärr ännu värre.

Den så spännande första halvan av boken, och de alldeles lagom långa/korta kapitlen, väger inte på långt när upp det faktum att storyn såsmåningom mynnar ut i en riktigt rörig soppa som aldrig vill ta slut. 

Mitt betyg: 3/5

Inlägg senast uppdaterat: 23 februari, 2022