Bokrecension: Musselstranden av Marie Hermanson

BerĂ€knad lĂ€stid: 5 minuter ⏳

Det hÀr blir den femte boken jag lÀser av Marie Hermanson, efter Mannen under trappan, HembitrÀdet, VÀrddjuret och Himmelsdalen.

Jag kan fortfarande inte bestĂ€mma mig riktigt för vad jag tycker om hennes böcker – idĂ©erna Ă€r kittlande och spĂ€nnande, men i sjĂ€lva utförandet saknar de ibland nĂ„got – med undantag för VĂ€rddjuret och kanske ocksĂ„ den hĂ€r boken.

I Musselstranden fÄr vi trÀffa Ulrika, en snart fyrtioÄrig tvÄbarnsmor som ÄtervÀnder till TÄngevik, platsen dÀr hon spenderade alla sin barndoms somrar tillsammans med sin bÀsta vÀn Anne-Marie. Anne-Marie som tillhörde den vackra och intressanta familjen Gattman, och som alltid verkat ouppnÄelig.

Återkomsten till det gamla sommarstĂ€llet vĂ€cker alla möjliga minnen till liv, och Ulrika börjar tĂ€nka tillbaka pĂ„ sin barndom och relationen till Anne-Marie, men framför allt tĂ€nker hon pĂ„ deras sista sommar tillsammans. Sommaren 1972, dĂ„ Anne-Maries yngsta syster försvann.

En av sakerna som jag verkligen gillar med Hermanson Àr hennes sÀtt att leka med den svenska folktron och de nordiska myterna. Hon faller tillbaka pÄ dem pÄ ett oerhört effektfullt sÀtt. I Mannen under trappan var det myten om hustomtar, och i Musselstranden hÀmtar hon stoff frÄn de nordiska bergtagningsmyterna.

Detta skiljer henne frÄn till exempel John Ajvide Lindqvist, den enda andra regelrÀtta skrÀckförfattaren som Àr verksam inom svensk vuxenlitteratur som jag Àr villig att jÀmföra henne med.

DÀr Ajvide Lindqvist anvÀnder sig av samtida och populÀrkulturella fenomen anvÀnder sig Marie Hermanson snarare av traditionellt svenska inslag, vilket ger henne en helt unik och mer trolsk ton.

PĂ„ tal om John Ajvide Lindqvist sĂ„ reagerar jag faktiskt pĂ„ hur det hĂ€r Ă€r den andra skrĂ€ckromanen om ett försvunnet barn som jag lĂ€ser pĂ„ kort tid. Jag tĂ€nker förstĂ„s pĂ„ boken MĂ€nniskohamn – och i bĂ„da böckerna heter det försvunna barnet dessutom Maja.

Just Musselstranden upplever jag som den kanske starkaste romanen jag lÀst av Marie Hermanson hittills.

Den har ett stort persongalleri, fantastiska miljöer och den fungerar, frĂ„n början till slut. Jag funderar mycket över det jagperspektiv som den Ă€r skriven utifrĂ„n – den enda andra bok av Hermanson som jag verkligen gillade Ă€r VĂ€rddjuret, ocksĂ„ den skriven utifrĂ„n ett jag.

Jag undrar om det kan vara det som tilltalar mig i bÄda de hÀr böckerna. Att jag sjÀlv sedan Àr svag bÄde för jag perspektiv och för ramberÀttelser kan ju tÀnkas bidra en hel del.

Den stora skillnaden mellan de tvÄ böckerna Àr kanske egentligen att jag upplever den hÀr som betydligt mer utarbetad och nÄgot mer komplex Àn VÀrddjuret.

Hursomhelst sĂ„ Ă€r jag vĂ€ldigt förtjust i upplĂ€gget och tonen i Musselstranden. Det Ă€r en bok som kĂ€nns nostalgiskt gyllene nĂ€r den beskriver barndomens somrar vid havet i BohuslĂ€n, men som ocksĂ„ trĂ€ffar vĂ€ldigt rĂ€tt nĂ€r den beskriver de tvĂ„ unga flickorna Ulrika och Anne-Maries förhĂ„llande till varandra.

Musselstranden lyckas vara bÄde vacker och vÀldigt kuslig samtidigt, vilket Àr en intressant och fÀngslande kombination.

Den har en subtil kÀnsla av skrÀck utan att faktiskt djupdyka i genren, vilket ger den en undanglidande och illavarslande kÀnsla som verkligen Àr spÀnnande. Det Àr ocksÄ en vÀldigt lÀttlÀst bok, som med sin nervkittlande handling Àr enkel att strÀcklÀsa.

Det enda som drar ner den lite Ă€r kanske slutet, som kĂ€nns lite vĂ€l slĂ€tstruket. SprĂ„ket Ă€r inte heller sĂ€rskilt uppseendevĂ€ckande – det finns inga tekniker dĂ€r att förundras nĂ€mnvĂ€rt över, men det ska inte heller förnekas att det skapar anmĂ€rkningsvĂ€rt tydliga bilder för mitt inre.

Kort sagt Àr Musselstranden helt enkelt en bra bok rakt igenom, frÄn början till slut.

Det Àr en roman som stÄr stadigt, hÄller samma kvalitet genom hela lÀsningen och som Àr vÀldigt spÀnnande. Med sin skimrande mystik och vackra naturbeskrivningar blir den ocksÄ vÀldigt tydlig för mig som lÀsare .

Den Àr kanske ingenting som jag skulle placera i toppen pÄ listan över Ärets bÀsta böcker, men den skulle definitivt ligga pÄ den övre halvan.

“Musselstranden”, 1998

InlÀgg senast uppdaterat: 24 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇