Bokrecension: Muminpappans memoarer av Tove Jansson

BerĂ€knad lĂ€stid: 4 minuter ⏳

Det var förra sommaren som jag bestĂ€mde mig för att lĂ€sa igenom Tove Janssons Muminserie – jag som pĂ„ nĂ„got vis helt missat Mumin under min uppvĂ€xt och lĂ€ste min första Tove Jansson-bok pĂ„ skrivarlinjen förra Ă„ret, vid 22 Ă„rs Ă„lder.

DÄ lÀste vi Sent i november, den sista boken i Muminserien, och jag blev sÄ gripen av den att jag kÀnde mig tvungen att börja frÄn början och lÀsa allt i rÀtt ordning.

Jag började alltsÄ med SmÄtrollen och den stora översvÀmningen, och fortsatte med Kometen kommer och Trollkarlens hatt. Men sÄ började jag pÄ Muminpappans memoarer och fastnade.

Det har dröjt Ànda tills nu innan jag drog ut bokmÀrket frÄn förra sommaren och började om.

Det Àr mitt i sommaren och Mumintrollets pappa har blivit förkyld. DÀr han ligger utan nÄgot att göra bestÀmmer han sig för att skriva sina memoarer, och han beskriver sin grÄa uppvÀxt pÄ barnhemmet för upphittade Mumintroll, hans rymning dÀrifrÄn, och mötet med vÀnnerna Fredrikson, Joxaren och RÄdd-djuret.

Tillsammans Àr de med om hisnande Àventyr ombord pÄ bÄten HaffsÄrkestern.

Jag vet inte varför just Muminpappans memoarer var den bok som jag fastnade i – men jag tycker inte alls att den Ă€r lika bra och rolig som de andra böckerna jag hittills lĂ€st i serien. Kanske Ă€r det för att jag inte kan sympatisera sĂ€rskilt mycket med Muminpappan, som Ă€r skrytig och uppblĂ„st – karaktĂ€rsdrag som nog gĂ„r den yngre lĂ€saren över huvudet.

Dessutom Ă€r poĂ€ngen med hans memoarer att de kanske inte Ă€r helt sanna alla gĂ„nger, och dĂ„ tycker jag det blir jobbigt och trĂ„kigt att lĂ€sa, nĂ€r det Ă€r meningen att inte allt har hĂ€nt pĂ„ “riktigt”.

Kanske Àr det att ta i lite nÀr det gÀller en bok för barn om ett troll ombord pÄ en bÄt, jag vet. Men det finns en angelÀgenhet och ett mörker i de föregÄende böckerna som jag inte hittar pÄ samma sÀtt i den hÀr boken. Den Àr lite av en parodi pÄ memoarer och de mÀnniskor som skriver dem, och jag har svÄrt för det upplÀgget.

De stycken som jag gillar mest Ă€r de som hĂ€nder “i nuet”, det vill sĂ€ga pauserna som uppstĂ„r dĂ€r Mumintrollet, Sniff och Snusmumriken avbryter pappans lĂ€sning för att stĂ€lla frĂ„gor. Kanske Ă€r det för att det Ă€r de karaktĂ€rerna som jag kĂ€nner sedan innan och som jag helst vill Ă„tervĂ€nda till.

Men det hindrar ÀndÄ inte Muminpappans memoarer frÄn att vara en vÀlskriven, fantasifull och vacker liten bok.

Den Àr vÀldigt citerbar, som vanligt nÀr det gÀller Tove Jansson, och det finns vissa karaktÀrer, kÀnslor och hÀndelser som Àr sÄ djupa och mörka att man drar efter andan. Som vanligt Àr det detta som Àr den stora behÄllningen med att lÀsa Mumin, och det Àr ÀndÄ en vÀldigt kort bok som inte tar lÄng tid att lÀsa om man bara bestÀmt sig.

SÄ, för mig Àr det inte den hÀr boken som Àr seriens topp, men jag gillar fortfarande tonen, den unika stÀmningen och det fantasifulla som Àr sÄ utmÀrkande för Tove Jansson.

Jag kan fortfarande inte fatta att det tagit mig sÄ hÀr lÄng tid att upptÀcka den hÀr serien, och jag ser fram emot att lÀsa nÀsa bok, Farlig midsommar. 

“Muminpappans memoarer”, 1968 (tidigare Muminpappans Bravader Skrivna av Honom SjĂ€lv, 1950)

InlÀgg senast uppdaterat: 7 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇