Bokrecension: Maurice av E.M. Forster

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

I likhet med Giovannis rum som jag recenserade för ett par veckor sedan, sĂ„ Ă€r ocksÄ Maurice en riktig klassiker nĂ€r det kommer till homosexualitet i litteraturen. Den var klar redan 1914, men E.M. Forster ville inte att den skulle publiceras förrĂ€n efter hans död – han visste att den var alltför kontroversiell för sin tid.

IstÀllet kom Maurice ut 1971, och för första gÄngen pÄ svenska först nu, hundra Är efter att den skrevs klart. Det finns en oerhörd sorg i detta, och sjÀlvaste dedikationen i den hÀr romanen fÄr bröstet att vÀrka. Den lyder: TillÀgnas ett lyckligare Är.

De fyra orden kan nĂ€stan lĂ€sas som romanens kĂ€rna. Med Maurice ville Forster ge ett lyckligt slut till dem som inte kunde fĂ„ ett – Ă„tminstone i en roman skulle tvĂ„ mĂ€n kunna leva lyckliga i resten av sina liv.

Om inte dÀr, sÄ var annars? Forster beskriver i sin avslutande kommentar frÄn 1960 hur han ville att Maurice skulle vara en optimistisk bok, men ÀndÄ Àr det svÄrt att se den som en ljus berÀttelse. Den Àr tvÀrtom oerhört vemodig.

Vi fĂ„r genom bokens fyra delar följa den unge Maurice Hall, en till ytan sett lycklig ung man med alla förutsĂ€ttningar – han kommer frĂ„n en överklassfamilj, har lĂ€st vid Cambridge och har ett vĂ€lbetalt arbete inom sin pappas firma.

Men genom hela hans liv finns det nĂ„gonting som skaver, nĂ„gonting som gör att Maurice inte verkar kunna rĂ€tta sig till det övriga samhĂ€llet – Maurice Ă€r homosexuell. De hemlighetsfulla relationerna, lĂ€ggningen som inte passar ihop med de kristna vĂ€rderingarna eller samhĂ€llets normer – det pĂ„verkar Maurices hela liv.

Eftersom Maurice utspelar sig pĂ„ 1910-talet finns det vĂ€ldigt mycket i den som kĂ€nns otroligt frĂ€mmande. Det Ă€r inte bara synen pĂ„ homosexualitet – den hade jag förvĂ€ntat mig – utan massor av smĂ„ detaljer och hĂ€ndelser som Ă€r sĂ„ förĂ„ldrade att det blir svĂ„rt att relatera till dem. Det finns sĂ„ mĂ„nga sociala regler kring den brittiska överklassen, sĂ„ mycket dialog som Ă€r stel och svĂ„rtillgĂ€nglig.

NĂ€r jag började lĂ€sa boken trodde jag att detta skulle göra den dryg och svĂ„rlĂ€st, men faktum Ă€r att ju mer jag lĂ€ser, desto mer börjar jag intressera mig för alla de sociala koderna som ger en inblick i en tid som Ă€r sedan lĂ€nge förbi. Ibland Ă€r det rentav komiskt, som nĂ€r Maurice vaknar mitt i natten och dramatiskt vrĂ„lar “O, min Gud, jag har ingen!”.

MÄnga sÄdana episoder finns, som kÀnns teatraliska och överdrivna, sÀrskilt i dialogen som kan bli lite förvirrande ibland. Vissa saker förstÄr man inte varför huvudpersonerna tar sÄ hÄrt pÄ, eller lÀtt pÄ, och det skapar en distans till dem som kan bli ganska svÄr ibland.

ÄndĂ„ gillar jag den hĂ€r boken. Jag var rĂ€dd att jag skulle behöva tvinga mig igenom det lite trĂ€iga sprĂ„kbruket och den förĂ„ldrade handlingen, men jag tycker att det Ă€r en otroligt intressant bok att lĂ€sa och jag har tagit mig igenom den pĂ„ betydligt kortare tid Ă€n vad jag förvĂ€ntat mig.

Nej, den Àr inte spÀnnande eller nervkittlande, men handlingen har ett driv som för boken och lÀsaren framÄt.

SprÄket Àr tungt, Älderdomligt och ibland svÄrbegripligt, men det Àr ocksÄ vackert, tryggt och slÄende. Jag tycker om att befinna mig i boken, hos karaktÀrerna som Àr komplexa, om Àn ibland överdramatiska, och jag tycker att miljöerna och samhÀllet Àr bÄde skrÀmmande och intressant pÄ grund av hur annorlunda det Àr mot min egen vardag.

Men framför allt tror jag att det som driver den hÀr boken och som gör den till nÄgonting jag tycker om Àr dess kÀnsla.

Den genomsyras av en önskan om en bĂ€ttre vĂ€rld, en lĂ€ngtan efter kĂ€rlek, nĂ€rhet och acceptans, men ocksĂ„ av en sorg och en förbittrad övertygelse om att detta aldrig kommer hĂ€nda. Bokens vemod, Maurices stora ensamhet, bokens intention att ge sina huvudkaraktĂ€rer den lycka som bara fanns att finna i fiktionen – allt detta berör mig och genomsyrar sprĂ„kbruket, handlingen och dialogen.

Maurice pÄminner mig faktiskt om en bok som Àr förlagd till liknande miljöer och samhÀllsklass, om Àn nÄgot senare; nÀmligen En förlorad vÀrld (Brideshead Revisited) av Evelyn Waugh. Men medan det homoerotiska ligger mer som undertoner i Brideshead, sÄÀr det i Maurice vÀldigt framtrÀdande och beskrivet utan att det finns nÄgon som helst tvekan om vad det handlar om.

HĂ€r kan man hitta rena kĂ€rleksscener mellan mĂ€n, och jag kan bara förestĂ€lla mig vilket mod det mĂ„ste ha krĂ€vts för att skriva den, Ă€ven om den inte blev publicerad under författarens livstid. Bokens huvudperson vet inte ens att begreppet homosexualitet existerar, istĂ€llet söker han hjĂ€lp för att han Ă€r en “sedeslös usling av Oscar Wildes sort”.

Hans ensamhet och skrÀck för att bli pÄkommen Àr sÄ pÄtaglig att det Àr plÄgsamt.

Mer Ă€n nĂ„got annat blir jag tacksam nĂ€r jag lĂ€ser Maurice – tacksam över att jag lever i en tid som Ă€r mer accepterande och mer tolerant.

Men samtidigt Ă€r det med stor sorg som jag inser hur mĂ„nga mĂ€nniskor som levt likt Maurice i ensamhet och hemlighet, övertygade om sin egen uselhet och som aldrig fick se hans lyckliga slut – eller ens lĂ€sa om det.

“Maurice”, 1971

InlÀgg senast uppdaterat: 27 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇