Bokrecension: Just Kids av Patti Smith

BerĂ€knad lĂ€stid: 9 minuter ⏳

Jag kan inte pĂ„stĂ„ att jag Ă€r ett fan av Patti Smith – jag har bara hört ett par lĂ„tar av henne och har aldrig intresserat mig sĂ€rskilt mycket för henne som artist eller mĂ€nniska, Ă€ven om jag tyckt hon verkar ganska fascinerande.

DÀrför har jag svÄrt att förklara varför jag ville lÀsa Just Kids. Kanske för att jag fick höra att hon skrev bra. Kanske för att den fick pris. Kanske för att jag bara kÀnde igen hennes namn nÀr jag slog ihjÀl tid pÄ Centralstationens bokhandel och rÄkade lÀsa första raden.

För det Ă€r en första rad som heter duga. ”I was asleep when he died.” SĂ„ börjar Just Kids. Det Ă€r en vĂ€ldigt vacker och lite sorgsen sjĂ€lvbiografisk roman som fokuserar pĂ„ Patti Smiths relation till Robert Mapplethorpe, hennes partner och vĂ€n.

Hon trÀffar Robert nÀr hon som ung och fattig kommer till New York, och de blir genast involverade i en kÀrleksrelation, inte bara med varandra utan ocksÄ med konsten. De har bÄda svurit trohet inför konsten, lovat att leva för den och bli konstnÀrer i ordets rÀtta bemÀrkelse.

Robert och Patti passar varandra, de kompletterar och förstÄr den andra, och de hjÀlper varandra att utveckla sin konst.

Men mot sig har de bristen pÄ pengar. De lever fattigt och har svÄrt att hitta mat för dagen. Dessutom kÀmpar Robert med frÄgor om sin egen sexualitet som gör deras förhÄllande osÀkert.

De omger sig med andra konstnÀrer och udda mÀnniskor, men deras förhÄllande till varandra Àr vad som utgör basen i deras tillvaro.

Det hĂ€r Ă€r vĂ€l egentligen vad jag kan sĂ€ga om vad boken handlar om – det Ă€r alltid svĂ„rt att beskriva livsskildringar eftersom de inte har nĂ„gon egentlig ”handling”. Jag hade frĂ„n början tĂ€nkt lĂ€sa den hĂ€r boken pĂ„ svenska, eftersom jag misstĂ€nkte att Patti Smiths sprĂ„k kunde bli lite mer Ă€n jag kan hantera pĂ„ engelska.

Nu blev det inte sÄ. Jag bestÀllde boken frÄn biblioteket via nÀtet, och eftersom den har samma titel pÄ svenska som pÄ engelska rÄkade jag reservera den engelska utan att inse det. Dock bestÀmde jag mig för att ge den ett försök.

Jag Àr bÄde glad för detta och lite tveksam. Precis som jag misstÀnkt Àr sprÄket i Just Kids svÄrt. Det finns massor med ord som jag inte vet vad de betyder eller inte riktigt förstÄr innebörden av, sÀrskilt beskrivande ord som Àr för mÄnga för att slÄ upp och undersöka nogrannare.

Samtidigt anvÀnder hon det engelska sprÄket pÄ ett sÄ vackert sÀtt att jag Àr glad att jag inte lÀste den pÄ svenska. Det Àr stört omöjligt att en översÀttning skulle kunna fÄ fram allt vad den engelska versionen förmedlar.

ÄndĂ„ kĂ€nns det lite som om jag gĂ„tt miste om en del av innehĂ„llet tack vare att jag lĂ€ste den pĂ„ originalsprĂ„k.

AtmosfÀren i Just Kids Àr vad som gör den till en fantastisk bok. Att lÀsa om sextio- och sjuttiotalets New York Àr fascinerande, lite roande och ganska nostalgiskt, trots att jag aldrig varit i New York och inte ens föddes förrÀn trettio Är senare.

Det finns bara den dÀr kÀnslan av att saker var lite mindre komplicerade, lite mer genuina och lite mer mÀnskliga. Patti och Roberts livsstil kÀnns som nÄgot taget ur en film, nÄgot tidstypiskt och magiskt frÄn en tid dÄ musiken och konsten genomgick historiska förÀndringar.

Det Ă€r en smĂ„tt fantastisk tid dĂ€r ingenting verkar vara omöjligt – Patti kan mycket vĂ€l vĂ€nda sig om inne pĂ„ ett cafĂ© och stĂ„ nĂ€sa mot nĂ€sa med Allen Ginsberg, eller sĂ€tta sig i en trappuppgĂ„ng och bli pĂ„sprungen av Jimi Hendrix.

Hon och Robert lever pÄ bohemiskt vis medan andra konstnÀrsvÀnner och udda personer passerar runt dem, mÄnga av dem vÀldigt kÀnda artister, sÄngare och konstnÀrer.

Just Kids Àr beviset pÄ att det var i New York som allting hÀnde vid den hÀr tidpunkten, staden var rockmusikens, konstens och drogernas pulserande hjÀrta.

Detta bidrar ocksÄ till den namedropping som boken till stor del bestÄr av. Det Àr genom hela romanen extremt mycket namn överallt, namn pÄ personer Patti och Robert kÀnner, bor tillsammans med, inspireras av eller har förhÄllanden med, och det blir ibland vÀldigt svÄrt att hÄlla reda pÄ vem som Àr vem.

NÀr jag mÀrker att jag kÀnner igen en handfull av dem frÄn litteraturvetenskapen eller musikens vÀrld blir jag osÀker pÄ hur mÄnga som Àr eller var kÀnda personer och vad jag missar genom att inte kÀnna till dem.

Det Àr nog svÄrare för mig som Àr född i Sverige pÄ nittiotalet att kÀnna igen dessa namn, Àn för mÀnniskor som har en relation till sextio- och sjuttiotalet, och det gör mig lite ledsen att jag inte kÀnner till sÄ mÄnga.

Det blir ocksÄ svÄrt att hÄlla reda pÄ dem alla och till sist ger jag bara upp och lÀser vidare medan jag försöker att inte haka upp mig sÄ mycket pÄ personerna i periferin.

För frÀmst Àr det ÀndÄ Robert som stÄr i centrum. Det Àr honom boken handlar om, honom och hans konst, genom ögonen pÄ en av de personer som kÀnde honom allra bÀst.

Genom deras svĂ„righeter – de ekonomiska problemen, Roberts sexuella ambivalens, svĂ„righeterna att bli upptĂ€ckt som konstnĂ€r – sĂ„ lutar sig Patti och Robert alltid pĂ„ varandra pĂ„ ett sĂ€tt som skapar en vacker och vemodig vĂ€nskapsberĂ€ttelse. Ibland Ă€r det roligt, ibland Ă€r det tragiskt, men framförallt Ă€r det fascinerande och rörande.

Under litteraturvetenskapen jag studerade diskuterades ofta bilden av författaren, bilden av poeten och konstnÀren och hur vÄr syn förÀndras frÄn tidevarv till tidevarv. I vÄr tid lever vi delvis kvar i ett arv efter romantiken, dÀr man ansÄg att poeten var lite av en övermÀnniska, en person som skulle Àgna sig helt och fullt Ät Konsten med stort K och pÄ sÄ sÀtt komma nÀrmare universum och Gud.

I Just Kids Àr det den romantiska bilden av konstnĂ€ren vĂ€ldigt tydlig – det talas om att konstnĂ€ren hĂ„ller Guds hand, och bilden av Patti och Robert som lever pĂ„ svĂ€ltgrĂ€nsen, som ibland stjĂ€l mat för att slippa gĂ„ hungriga, som tar droger och som svurit konsten sin trohet och lojalitet gĂ„r mer Ă€n vĂ€l ihop med den bohemiska, romantiska bilden av konstnĂ€ren.

De livnÀr sig pÄ poesin, sÄngen, fotograferingen, mÄlandet, och tecknandet mer Àn nÄgonting annat. Det Àr en livsstil man bÄde kan avundas och förfÀras av. Jag personligen undrar om ett sÄdant sÀtt att leva skulle vara möjligt idag, eller om det Àr nÄgot som hör till det förflutna.

Jag frĂ„gar mig om det Ă€r ett korkat sĂ€tt att leva, en flummig, destruktiv livsstil som delvis glorifieras i boken, eller om det Ă€r nĂ„got att strĂ€va efter att uppnĂ„, just detta att leva för ett syfte som “Konsten”.

Hursomhelst Ă€r Just Kids en vacker skildring av kĂ€rlek och vĂ€nskap, samtidigt som den Ă€r en guldgruva för alla som intresserar sig för Patti Smith, Robert Mapplethorpe eller bĂ„da tvĂ„. Men boken Ă€r ocksĂ„ en mer eller mindre fantastisk beskrivning av ett Ă„rtionde som betytt allt för konsten och musiken – berĂ€ttad av nĂ„gon som befann sig i sjĂ€lva hjĂ€rtat av förĂ€ndringen.

”Just Kids”, 2010

InlÀgg senast uppdaterat: 21 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇