Bokrecension: I den innersta kretsen av Viveca Sten

Beräknad lästid: 3 minuter ⏳

Titel: “I den innersta kretsen”
Författare: Viveca Sten
Antal sidor: 318
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: 2010
Serie: Sandhamnsdeckarna #2

Baksidetext

Det är en solig julidag. Förväntan fyller luften och utanför Sandhamn kokar havet av båtar. Alla är där för att beskåda starten på Gotland Runt, norra Europas största havskappsegling.

När startskottet avfyras ligger en stor Swanbåt längst fram, men plötsligt faller den av. Skepparen är skjuten, mitt på öppet hav. Kriminalinspektör Thomas Andreasson, som befinner sig i publiken, inser omedelbart allvaret.

Offret visar sig vara Oscar Juliander, vice ordförande i Kungliga Svenska Segelsällskapet. Han är en känd och etablerad advokat som gärna har synts i medierna. En respekterad familjefar som har hört sig i de högsta samhällskretsarna.

Men snart förstår Thomas och hans kollegor att Julianders tjusiga fasad döljer både hemligheter och lögner och att ingenting är som det verkar på ytan.

Så mördas ytterligare en av segelskällskapets ledamöter…

Mitt omdöme

Jag var inte så värst imponerad av den första boken i Sandhamnserien, men hade hört från vänner och bekanta att de resterande böckerna var desto bättre. Och att den här andra boken är bättre än den första råder det inget tvivel om. MEN jag är fortfarande inte “blown away”.Säga vad man vill om Viveca Stens deckare, men de är enkelt skrivna – på både gott och ont.

Hon har ett målande språk samtidigt som läsarens fantasi får stora friheter, och det gillar jag.

Och jag gillar flytet i språket och bokens korta kapitel som gör historien lättläst. Det som gör att Stens böcker känns “enklare” än andra deckare, tror jag beror på att här finns absolut inget “lull-lull” vid sidan av, utan det är rakt på sakt – kort och koncist.

Det som stör mig mest är att karaktärerna, framförallt Thomas (som ju är en av de två huvudpersonerna), känns lite väl platta. Sällan har det var så svårt att “lära känna” en huvudperson.

Nore Linde, den andra huvudkaraktären, är lite lättare att komma in på livet, och hon känns därför inte lika platt och overklig.Sammanfattningsvis tycker jag att det här är en helt okej deckare med en skaplig intrig, även om jag hade identifierat mördaren redan efter halva boken.

Inlägg senast uppdaterat: 23 februari, 2022