Bokrecension: Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

BerĂ€knad lĂ€stid: 7 minuter ⏳

Nu Ă€r det inte ens en vecka kvar tills BokmĂ€ssan i Göteborg drar igĂ„ng – och gissa vem som ska dit? Jo just det – jag. För första gĂ„ngen. Vem kommer mer dit tror ni? Japp. John Ajvide Lindqvist. Och eftersom jag tĂ€nkte gĂ„ pĂ„ seminariet om den hĂ€r boken ville jag se till att lĂ€sa den och ha den i fĂ€rskt minne. Och dessutom gillar jag ju John Ajvide Lindqvist, sĂ„ jag skulle Ă€ndĂ„ ha lĂ€st den hĂ€r boken sĂ„ smĂ„ningom.

Tio personer som bor pĂ„ samma camping vaknar upp till en helt förĂ€ndrad vĂ€rld. Faktiskt en vĂ€rld som inte ens finns kvar. Eller Ă€r det de sjĂ€lva som inte finns kvar? Det Ă€r de, och deras fyra husvagnar och fyra bilar som stĂ„r pĂ„ en oĂ€ndlig grĂ€smatta under en blĂ„ himmel. Ingenting mer. Den enda teknik som verkar fungera Ă€r radion, som bara spelar gammal svensktoppsmusik. FĂ€ltet de Ă€r pĂ„ har ingen början och inget slut och det Ă€r helt tomt – Ă„tminstone vid första anblicken.

Som man kan förstÄ pÄ handlingen Àr Himmelstrand en absurd bok, kanske en av de allra mÀrkligaste jag lÀst. Till upplÀgget pÄminner den mycket om Under kupolen av Stephen King, ocksÄ den en roman som utgÄr frÄn nÄgonting absurt för att fÄ tillgÄng till karaktÀrernas inre.

I Under kupolen fÄngas en smÄstad under en ogenomtrÀnglig kupol, och sedan tar vad som bÀst kan liknas vid ett Flugornas herre-scenario över. UpplÀgget i Himmelstrand liknar det, fast nÀstan tvÀrtom. IstÀllet för instÀngdhet Àr bokens karaktÀrer fÄngande i en oÀndlig intighet, ett oÀndligt tomrum. Resultatet blir att mÀnniskorna som Àr dÀr mÄste konfrontera sig sjÀlva och sina egna rÀdslor, eftersom ingenting finns kvar som kan dölja eller avleda uppmÀrksamheten frÄn det de helst av allt undviker att tÀnka pÄ.

Himmelstrand Àr en bok som förenar ett ovÀntat lÀskigt skrÀckscenario med djupt existentiella frÄgor. Vem Àr vi som mÀnniskor nÀr ingenting finns kvar av det vi omger oss med? Vart gÄr man nÀr det inte finns nÄgonstans att gÄ? Vad gör man nÀr ingenting finns att göra?

Alla karaktÀrer i boken reagerar olika pÄ situationen som de plötsligt hamnat i, och om det finns nÄgot jag verkligen beundrar med den hÀr romanen sÄ Àr det hur vÀl underbyggda karaktÀrerna i den Àr. HÀr finns Peter och Isabelle, de tvÄ mest framgÄngsrika och vackraste i gruppen, som samtidigt kan vara de som Àr allra olyckligast. Deras dotter Molly Àr en helt annan historia, ocksÄ plÄgsamt bra beskriven.

Bland persongalleriet hittar vi ocksÄ det medelÄlders paret Donald och Majvor, som snabbt blir varandras motsatser i det befÀngda scenariot de hamnat i. Majvor vill styra upp och baka bullar, skapa gemenskap, medan Donald isolerar sig i en snabbt tilltagande galenskap.

SÄ finns den ganska vanliga familjen som bestÄr av Stefan, Carina och deras son Emil. För dem blir fÀltet och tomheten nÄgonting helt annat; prövningen de mÄste ta sig igenom med hjÀlp av varandra. För dem blir frÄgan framför allt hur lÄngt kÀrleken rÀcker.

Och sÄ har vi ju förstÄs Lennart och Olof, som ganska fort blir mina tvÄ favoriter i boken. De Àr tvÄ mjölkbönder som Àr svÄra att fÄ ur balans. Deras orubbligt praktiska lÀggning ger bÄde deras handlingar och deras relation till varandra en humoristisk och samtidigt öm ton.

Och det Àr skönt att man fÄr skratta lite ibland, för bokens utveckling Àr verkligen ingen ljus historia. John Ajvide Lindqvist anvÀnder sig bÄde av ett krypande obehag som gör mig olustig, samtidigt som han ocksÄ begagnar sig av en viss Àckelfaktor som ocksÄ Àr effektfull.

Men framför allt ligger bokens skrÀcktematik i det allmÀnmÀnskliga, den dÀr tomheten, den dÀr rÀdslan som alla i boken mÄste möta och övervinna och som platsen de Àr pÄ verkar framkalla i fysisk gestalt. PÄ mÄnga sÀtt Àr det en bok om sjÀlvförverkligande och en bok om att kontrollera sitt eget öde, se sina egna rÀdslor i vitögat och Àntligen göra upp med saker man valt att inte titta Ät.

Det hjÀlper ocksÄ att John Ajvide Lindqvist Àr en skicklig berÀttare som lyckas beskriva utifrÄn alla karaktÀrernas synpunkter.

SÀrskilt mycket uppskattar jag berÀttarkonsten nÀr det Àr i pojken Emils huvud man befinner sig, eller hunden Benny som ocksÄ följt med till denna helt okÀnda plats. SprÄket pÄminner mig oerhört mycket om Stephen Kings, men handlingen har det dÀr otvetydigt svenska som gör att allt kÀnns sÄ mycket nÀrmare mig sjÀlv.

DÀrmed inte sagt att jag gillar allting i boken. Ibland blir det lite för bra, det absurda dras till en grÀns som jag inte riktigt Àr beredd att följa med till. För det som intresserar mig mest Àr egentligen inte platsen i sig eller de fasor och mÀrkligheter som finns dÀr.

Lockelsen ligger inte ens i att försöka rĂ€kna ut vad allt ska betyda (Är de i helvetet? Är de döda? Är det en parallell verklighet? Vad Ă€r tanken bakom?) utan i mĂ€nniskorna. Det intressanta Ă€r reaktionerna och relationerna och hur de pĂ„verkas.

Himmelstrand Ă€r en konstig bok, inte tu tal om det. Men det Ă€r ocksĂ„ en skrĂ€mmande bok, lĂ€tt att strĂ€cklĂ€sa och svĂ„r att inte engagera sig i. Och Ă€ven om jag kan ha svĂ„rt för precis hur absurd den blir ibland, sĂ„ Ă€r det definitivt en bra och lĂ€svĂ€rd roman som inte liknar nĂ„got annat.

“Himmelstrand”, 2014

InlÀgg senast uppdaterat: 27 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇