Bokrecension: hennes mjukaste röst – bengt ohlsson

Beräknad lästid: 3 minuter ⏳

Jag läste ut Hennes mjukaste röst i badkaret i lördags. Det har tagit lite tid för mig att formulera en vettig åsikt om boken, kanske för att vissa böcker inte är svarta eller vita och kräver en aning eftertanke eller kanske för att min hjärna tycks bestå av löst indraget snor och totalt har mist sin normala kapacitet. I alla fall.

Hennes mjukaste röst, skriven av Bengt Ohlsson, utspelar sig i Nova Scotia, Kanada (vilket i sig är ett stort frågetecken: varför förlägga en upplevelse som ändå måste ses som samma oavsett i vilket land den utspelas i till en plats som författaren själv verkar sakna relation till?) och handlar om Karen, som vaknar upp på ett sjukhus efter en svår bilolycka. Samma dag som olyckan inträffar har hon blivit lämnad av sin partner, och dessa två olyckliga och sammanbundna händelser leder henne till att ta ett drastiskt beslut; inga fler män. Boken följer henne sedan under hennes väg tillbaka från olyckan och uppbrottet.

När jag läser baksidan på boken känner jag mig något tveksam. Det är delvis den översvallande positiva meningen, utdragen ur en recension i Elle Sverige, längst ner på det gråa och rosa omslaget, och delvis hela konceptet, som osökt för tankarna till en feelgood-roman.

Och med facit i hand ska väl det sägas – Ohlsson balanserar precis på en smal gränslinje till just feelgood.

Ibland faller han över. Och då fastnar man i haranger om Karens “mjukaste röst” som hon talar till sig själv med när hon känner sig liten, i långa rader av liknelser som gör texten trögflytande. Det är som att författaren har vägt varje ord innan han skrivit det, som att texten är lite ängslig för att missuppfattas. Det är på så sätt en varsamt skriven bok, med språk som ofta är vackert, men som också ofta blir för mycket. Liknelserna är många och långsökta och ofta skrivna med en viss sarkasm, och kan i enstaka fall kännas som träffsäkra och intelligenta observationer, men blir efterhand tröttsamma och känns tjatiga.

Men ibland hittar Ohlsson helt rätt, och som mest är romanen en vacker skildring av ensamheten och en människas sökande efter sig själv efter att under hela sitt liv ha varit beroende av andra för att forma en egen identitet. Framförallt i andra halvan av boken går det mer åt det hållet. Då är Hennes mjukaste röst en fin roman som lämnar läsaren med en ny framtidstro men också med frågor om vad identitet egentligen är, och vilka saker som egentligen är viktiga i våra liv.

Inlägg senast uppdaterat: 15 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag på 1MiljonBoktips.se 😲
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du måste bekräfta din prenumeration via e-post för att delta i tävlingen. Vi skickar aldrig skräppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda på mer i vår Integritetspolicy.

Har du läst någon bok som är nämnd i inlägget? Lämna din recension nedan 👇