Bokrecension: Hemmet av Mats Strandberg

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Efter att ha gĂ„tt omkring i total pluggĂ„ngest i flera mĂ„nader har jag tĂ€nkt mycket pĂ„ vilken bok jag ville lĂ€sa först sĂ„ fort jag fĂ„tt sommarledigt. Beslutet blev att kickstarta sommaren med Hemmet, som jag varit taggad pĂ„ att lĂ€sa lĂ€nge eftersom jag följer Mats Strandberg pĂ„ sociala medier. Dessutom tyckte jag att jag kunde behöva nĂ„got spĂ€nnande och mer lĂ€ttlĂ€st sĂ„ hĂ€r precis efter alla mina tentor.

Hemmet handlar om Joel, en nykter knarkare med krossade tonĂ„rsdrömmar som mĂ„ste Ă„tervĂ€nda till det lilla samhĂ€lle han kom ifrĂ„n för att ta hand om sin allt mer dementa mamma. Joel, som aldrig riktigt kunnat ta hand om sig sjĂ€lv, sitter plötsligt med ansvaret för sin egen mamma. NĂ€r han sĂ€tter henne pĂ„ demensboendet Tallskuggan tror han att det Ă€r slutet – han kan Ă€ntligen lĂ€mna över ansvaret pĂ„ nĂ„gon annan. Men det dröjer inte lĂ€nge förrĂ€n det börjar hĂ€nda mĂ€rkliga saker pĂ„ Tallskuggan. Feta flĂ€ckar dyker upp pĂ„ vĂ€ggarna. De boende pratar om nĂ„gon som inte borde vara dĂ€r. Och Joels egen mamma Ă€r övertygad om att hon inte Ă€r ensam.

Jag blev ganska tagen av Strandbergs FĂ€rjan för ett par Ă„r sedan, en bok som var betydligt bĂ€ttre Ă€n vad jag hade vĂ€ntat mig och som jag lĂ€ste ut bara pĂ„ ett par dagar. PĂ„ gott och ont Ă€r det svĂ„rt att inte jĂ€mföra Hemmet med FĂ€rjan, trots att de till ytan sett Ă€r ganska olika böcker. BĂ„da böckerna Ă€r starkt knutna till en sĂ€rskild miljö, och som sĂ„ ofta Ă€r det just miljön som blir sĂ„ avgörande för skrĂ€ckromaner. Mig veterligen har det inte skrivits nĂ„gon skrĂ€ckroman tidigare som Ă€ger rum pĂ„ ett demensboende, och sjĂ€lva tanken i sig fĂ„r mig att vilja hoppa högt av förvĂ€ntan. För det kĂ€nns nyskapande, det kĂ€nns roligt och det har sĂ„ mycket potential.

Och visst Ă€r det en rolig bok att lĂ€sa, just för att allting kĂ€nns sĂ„ nytt och annorlunda. ÄndĂ„ gĂ„r stilen och flera teman frĂ„n FĂ€rjan igen i den hĂ€r boken, frĂ„n sĂ€ttet karaktĂ€rerna Ă€r tecknade pĂ„ till humorn och perspektivbytena. Inspirationen frĂ„n Stephen King Ă€r tydlig bĂ„de i skrivsĂ€tt och karaktĂ€rstecknande, Ă€ndĂ„ Ă€r det sĂ„ mycket roligare nĂ€r det Ă€r förlagt till Sverige, sĂ„ mycket nĂ€rmare och dĂ€rmed ocksĂ„ sĂ„ mycket lĂ€ttare att kĂ€nna igen sig i.

Potentialen jag ser Ă€r dock en som jag inte alltid Ă€r sĂ€ker pĂ„ fungerar fullt ut. Det förvĂ„nar mig, för i FĂ€rjan köpte jag nĂ€stan allting rakt av. Av nĂ„gon anledning Ă€r det svĂ„rare i Hemmet. Kanske för att jag vĂ€ldigt tidigt i boken kan rĂ€kna ut mycket av handlingen, vilket tar ifrĂ„n den en hel del spĂ€nning. Det Ă€r sĂ€llan den bjuder pĂ„ nĂ„gra överraskningar. Boken flirtar ocksĂ„ sĂ„ tydligt med klassisk skrĂ€ck att berĂ€ttelsen ibland tar steget frĂ„n roman till att bli en slags diskussion, framför allt med Exorcisten. Det Ă€r visserligen roligt och bra gjort, men ibland kommer jag pĂ„ mig sjĂ€lv med att önska att boken stod stadigare pĂ„ egna ben.

Det som Hemmet verkligen briljerar i Ă€r dock i portrĂ€tten av de gamla boende, och sympatin man utvecklar för dem. Den riktiga skrĂ€cken i boken ligger inte sĂ„ mycket i de övernaturliga elementen, utan i rĂ€dslan att förlora sig sjĂ€lv, rĂ€dslan att inte minnas, inte kĂ€nna igen sig eller bli tagen pĂ„ allvar. Ibland önskar jag att boken utvecklat detta tema Ă€nnu mer, men pĂ„ det stora hela gör den ett bra jobb med att hantera demensskrĂ€ck och koppla samman den med sina övernaturliga inslag.

Jag mÀrker dock att jag Àr betydligt mer berörd av den i början, nÀr fokus ligger pÄ mÀnniskokroppens förfall, hjÀrnans opÄlitlighet och glömskans osÀkerhet. DÄ kryper det i skinnet pÄ mig, mycket mer Àn senare i boken nÀr det Àr meningen att skrÀcken ska eskalera.

Hemmet Ă€r ocksĂ„ pĂ„ flera sĂ€tt en bok om att komma hem och om att konfronteras med barndomen, med att livet inte blev riktigt som man ville och att man mĂ„ste slĂ€ppa det förflutna. Mötena med barndomsminnena och vĂ€nnerna man lĂ€mnat Ă€r ocksĂ„ det en stor del av bokens handling och det gillar jag.

Kort sagt gillar jag Hemmet, men inte lika mycket som FĂ€rjan, men jag inser att det kanske mest Ă€r jag som har för höga förvĂ€ntningar. För vad kan man egentligen mer krĂ€va av en bok Ă€n att man strĂ€cklĂ€ser den, att man ligger vaken lĂ€nge och sidorna flyger fram? Den Ă€r spĂ€nnande, vĂ€lutförd och kĂ€nns unik samtidigt som den flirtar snyggt med skrĂ€ckgenren i stort. Med andra ord en perfekt bok att starta sommaren med!
“Hemmet”, 2017

InlÀgg senast uppdaterat: 15 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇