Bokrecension: Harry Potter and the Order of the Phoenix av J.K. Rowling

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Den femte boken i serien om vĂ„r vĂ€rldsberömde trollkarl Ă€r ocksĂ„ den tjockaste. PĂ„ svenska slĂ„r den pĂ„ inte mindre Ă€n tusen sidor – den engelska pocketversionen ”bara” 960. Men sĂ„ hĂ€nder det ju ocksĂ„ ganska mycket.

Harry Ă€r rasande pĂ„ behandlingen han fĂ„r av Dumbledore under sommaren – han sitter fast pĂ„ Privet Drive, dĂ€r han inte nĂ„s av nĂ„gra nyheter frĂ„n sin egen vĂ€rld, dĂ€r han plĂ„gas av mardrömmar om natten dĂ„ han sĂ„g Voldemort komma tillbaka, och ingen verkar vilja berĂ€tta för honom vad som verkligen hĂ€nder.

Det Àr först nÀr han utsÀtts för dödsfara som nÄgon reagerar och tar honom ifrÄn hans moster och morbror.

Han upptĂ€cker snart att Dumbledore inte legat pĂ„ latsidan – han har under sommaren Ă„tersamlat vad som kallas Fenixorden, en grupp mĂ€nniskor som redan börjat planera hur de bĂ€st ska kunna besegra Voldemort.

SÄ lÄngt Àr allt vÀl, men det riktiga problemet ligger hos ministeriet. Trolldomsministern vÀgrar blankt inse att Voldemort Àr tillbaka och sprider rykten om att Dumbledore Àr senil och Harry sjÀlv Àr galen.

Året pĂ„ Hogwarts blir det vĂ€rsta dittills för Harry, som plötsligt befinner sig i en sits dĂ€r i princip alla elever pĂ„ skolan verkar tro att han Ă€r en farlig galning. Vad vĂ€rre Ă€r – ministeriet har börjat lĂ€gga sig i skolans affĂ€rer och har skickat dit Dolores Umbridge, som snart gör livet till ett helvete inte bara för Harry, utan för alla inom skolans vĂ€ggar.

Harrys försök till att övertyga eleverna om Voldemorts Ă„terkomst möts av yttersta motstĂ„nd frĂ„n alla hĂ„ll och till rĂ„ga pĂ„ allt verkar Dumbledore undvika honom. SvĂ„ra skolprov, mystiska drömmar och kĂ€rlekstrubbel gör inte heller livet enklare


MĂ„nga lĂ€sare verkar ha svĂ„rt för den femte boken pĂ„ grund av flera saker – att den hemska Professor Umbridge Ă€r beskriven sĂ„ att man hatar henne med varje fiber under lĂ€sningen, och att Harry Ă€r pĂ„ stĂ€ndigt dĂ„ligt humör.

Jag har dock alltid sett Order of the Phoenix som en av mina favoriter i serien, fast jag kan för guds skull inte riktigt redogöra för varför. Kanske för att Harry genomgĂ„r en vĂ€ldigt viktig uppvĂ€xtfas i just den hĂ€r boken, eller för att den ytterligare för oss mot den mörkare delen av serien.

För mig vĂ€xer Harry verkligen upp i Order of the Phoenix, och som alltid Ă€r det inte smĂ€rtfritt. Jag tycker om att Rowling gör Harry sĂ„ ytterst mĂ€nsklig, sĂ„ vĂ€ldigt sĂ„rbar och som vilken annan tonĂ„ring som helst mitt bland allt det magiska.

PĂ„ mĂ„nga sĂ€tt Ă€r detta Harry Potter-seriens absoluta styrka – all den mĂ€nsklighet som gör att lĂ€saren fĂ„r lĂ€tt att identifiera sig och se sig sjĂ€lv i detta ganska frĂ€mmande parallella universum.

Order of the Phoenix slĂ„r an tonen för resten av serien pĂ„ ett vĂ€ldigt tydligt sĂ€tt. Precis som de andra böckerna har vi förstĂ„tt nĂ„got viktigt nĂ€r boken Ă€r slut, nĂ„got som förĂ€ndrar bilden av vad Harry mĂ„ste möta. Med Prisoner of Azkaban insĂ„g vi hur suddiga linjerna mellan gott och ont kunde vara och lĂ€rde oss att allt inte Ă€r som det verkar.

Goblet of Fire genomgick vi ett plĂ„gsamt uppvaknande dĂ€r han-som-inte-fĂ„r-nĂ€mnas-vid-namn Ă„tervĂ€nde och vi sĂ„g vem fienden verkligen Ă€r för första gĂ„ngen. Med Order of the Phoenix, dĂ€remot, fĂ„r vi se hur korrupt den hĂ€r vĂ€rldens regering faktiskt Ă€r, vi fĂ„r se maktlystenhet, paranoia och behovet av att kontrollera hela trollkarlssamhĂ€llet.

Och nĂ€r boken Ă€r över har vi fĂ„tt reda pĂ„ mer om Harrys förflutna och framtid – hans öde om man sĂ„ vill.

Som alltid bjuder ocksÄ boken pÄ massor med humor mitt bland det vÀxande mörkret, en av anledningarna till att jag Àlskar den hÀr serien sÄ mycket.

Flera gĂ„nger skrattar jag högt Ă„t dialogen eller nĂ€r jag lĂ€ser vilka bisarra saker studenterna lyckas med under sina lektioner – som nĂ€r Ron av misstag förvandlar en tallrik till en stor svamp under sina slutprov utan en aning om hur det gĂ„tt till, eller lĂ€rarnas tysta medgivande Ă„t att ge Umbridge vad hon förtjĂ€nar.

Femte boken Àr ocksÄ sÄ tjock att en omlÀsning ger mig vÀldigt mycket.

Jag lÀser i regel mina favoritkapitel om och om igen i de hÀr böckerna, men den hÀr boken Àr sÄ tjock att det finns massor med detaljer jag glömt eller inte lagt mÀrke till förr nÀr jag lÀser de kapitel jag inte kan ord för ord. Det Àr uppfriskande och kul.

Det finns faktiskt sĂ„ mycket jag skulle kunna sĂ€ga om Order of the Phoenix att jag med lĂ€tthet skulle kunna spoila hela lĂ€sningen för nĂ„gon som inte haft nöjet att bekanta sig med den hĂ€r boken Ă€n, sĂ„ jag mĂ„ste lĂ€gga band pĂ„ mig och avsluta hĂ€r. LĂ„t mig bara sĂ€ga att Harry Potter aldrig kommer sluta fascinera mig.

InlÀgg senast uppdaterat: 7 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇