Bokrecension: Extremely Loud & Incredibly Close av Jonathan Safran Foer

BerĂ€knad lĂ€stid: 7 minuter ⏳

Det var vÀldigt lÀngesedan som jag lÀste en bok och verkligen inte ville att den skulle ta slut, och det Àr alltid lika plÄgsamt skönt nÀr det hÀnder. SÀrskilt nu, nÀr de flesta böcker jag hittills lÀst i Är varit till skolan och lÀsupplevelserna kantats av en kÀnsla av tvÄng. Den hÀr gÄngen har det varit extra skönt att mÀrka att lÀsglÀdjen lever.

Min lĂ€sning av Extremely Loud & Incredibly Close har varit ganska splittrad just pĂ„ grund av skolarbete. Jag blev tvungen att ta en lĂ„ng paus mitt i den för att lĂ€sa annat, och dĂ€rför Ă€r mitt intryck av boken inte sĂ„ enhetligt som jag skulle önska. ÄndĂ„ har den lĂ€mnat vĂ€ldigt starka spĂ„r hos mig.

Boken handlar om nioÄrige Oskar Schell, som nyligen förlorat sin pappa i elfte september-attackerna. Hela hans liv har fallit i spillror nÀr hans idol och beskyddare plötsligt försvunnit ur hans liv pÄ det mest brutala sÀtt, utan att ens lÀmna en kropp efter sig som gÄr att begrava.

NÀr Oskar ungefÀr ett Är efter sin fars död hittar en mystisk nyckel inuti en vas i pappans garderob blir han som besatt av att hitta lÄset den hör till. Jakten pÄ lÄset i vilket nyckeln passar tar honom pÄ en resa över hela New York och sammanför honom med mÄnga olika mÀnniskor, alla med en egen historia att berÀtta. Och kanske kan sökandet ocksÄ föra honom nÀrmare hans pappa, och ge honom det avslut han sÄ desperat lÀngtar efter.

NÀr jag plockade upp den hÀr boken var jag mer eller mindre övertygad om att det var en ungdomsbok, och blev vÀldigt förvÄnad nÀr jag snabbt insÄg att Oskar inte ens var tio Är gammal. Men jag glömde snart bort det nÀr berÀttelsen och skrivsÀttet grep tag i mig. Oskar Àr extremt intelligent, med en hjÀrna som stÀndigt gÄr pÄ högvarv och aldrig stannar upp.

Han uppfinner stÀndigt saker i huvudet för att hÄlla tankarna sysselsatta, och har egna ord för kÀnslor han inte riktigt kan uttrycka. Eftersom boken Àr skriven i jagform Àr det Oskars eget sprÄk som romanen berÀttas genom, och det resulterar i att Extremely Loud & Incredibly Close Àr en av de mest intressant skrivna böckerna jag lÀst.

I början gjorde bristen pÄ blankrader, sÀrskilt i dialogen, att jag hade svÄrt att lÀsa boken rent visuellt. Dock kommer man snart in i det och det blir en stor del av bokens uttryckssÀtt.

Dessutom har vi det estetiska. Den hÀr boken vilar extremt mycket pÄ sin visuella uppbyggnad, pÄ ett sÀtt som jag aldrig nÄgonsin upplevt förut i en bok. PÄ vissa sidor finns bara ett par ord. Vissa sidor tas helt upp av bilder, andra har text i fÀrg, eller ord inringade i röd penna. PÄ ytterligare andra sidor krymper radavstÄnden sÄ att texten blir tÀtare och tÀtare för att till slut bara bli en olÀslig svart massa.

PĂ„ mĂ„nga sĂ€tt Ă€r Extremely Loud & Incredibly Close inte bara en roman utan dessutom ett konstverk och ett experiment i form och estetik. Det hade kunnat bli för mycket, men stilgreppet – om man kan kalla det ett sĂ„dant – anvĂ€nds sparsamt och pĂ„ ett vĂ€ldigt effektfullt sĂ€tt som gör att boken blir spĂ€nnande och rolig att lĂ€sa, trots att Ă€mnet Ă€r sĂ„ tungt.

Förutom Oskars berÀttelse dÀr han tar sig omkring i New York för att hitta lÄset samtidigt som han försöker förstÄ och acceptera den förlust han upplever, sÄ finns det en ramhistoria som i början Àr sÄ hemlighetsfull att jag tycker den Àr svÄrlÀst och mest vill tillbaka till Oskars kapitel.

Men ju lÀngre in i boken jag kommer och desto mer jag förstÄr kring karaktÀrerna, desto mer engagerad blir jag ocksÄ i den andra berÀttelsen, som kopplar tillbaka till andra vÀrldskrigets Tyskland. Det blir en berÀttelse som Àr storslaget sorgsen, om kÀrlek och skuld och om hur det smÀrtsamma förflutna aldrig riktigt lÀmnar en.

Tillsammans bildar de tvÄ berÀttelserna en helt fantastisk roman som med sitt sprÄk hela tiden tangerar nÄgot melodramatiskt, men som aldrig faller ner i den avgrunden. IstÀllet blir det en ytterst finstÀmd, fruktansvÀrt smÀrtsam bok som med sina formuleringar slÄr mig sÄ hÄrt i bröstkorgen att jag vill kasta den ifrÄn mig och samtidigt aldrig sluta lÀsa den.

Den Àr fullproppad med precisa meningar jag skulle vilja citera i all oÀndlighet, fantastiska formuleringar som sÀtter fingret pÄ kÀnslor man inte trodde kunde uttryckas, och den visar samtidigt upp mÀnskligheten i en smÀrta och livslust som tillsammans blir sÄ stark att jag knappt vet var jag ska ta vÀgen. Detta i kombination med den estetiska lekfullheten gör boken till en helt unik lÀsupplevelse.

Dock tycker jag att slutet pĂ„ boken inte riktigt Ă€r vad jag skulle ha velat ha. NĂ„gon sida till, nĂ„gon mening till, tĂ€nker jag – men kanske Ă€r det bara sĂ„ att jag vill fortsĂ€tta lĂ€sa Extremely Loud & Incredibly Close och inte vill att den ska ta slut alls. Och om det inte Ă€r ett betyg pĂ„ en bra bok sĂ„ vet jag inte vad som Ă€r det.

Jag skulle vilja skriva mycker mer om den hÀr boken. Jag skulle vilja citera och visa foton av sidorna. Men jag tror ÀndÄ att det Àr en bok man gör bÀst i att upptÀcka pÄ egen hand, och dÀrför slutar jag hÀr, men med uppmaningen lÀs den hÀr boken.

”Extremely Loud & Incredibly Close”, 2005

InlÀgg senast uppdaterat: 5 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇