Bokrecension: Dolores Claiborne av Stephen King

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Innan jag sÀger nÄgot om Dolores Claiborne vill jag först och frÀmst tacka Bonniers för att de skickade recensionsexemplaret till mig.

Jag har lÀst den hÀr boken förut, men det var lÀngesedan och jag har velat lÀsa den igen för att se om jag fortfarande tycker lika bra om den. Och vad passar dÄ bÀttre Àn att lÀsa den med ett helt nytt omslag?

Dolores Claiborne, sextiosex Ă„r gammal och mĂ€rkt efter ett hĂ„rt liv – sitter anklagad för mord.

Sedan mĂ„nga Ă„r tillbaka har hon arbetat för den vresiga men förmögna Vera Donovan, och under de sista Ă„ren har hon tagit hand om henne nĂ€r hon blivit allt Ă€ldre, allt mer senil och kanske ocksĂ„ mer galen. Men Dolores vidhĂ„ller att hon inte dödat den gamla kvinnan – men dĂ€remot har hon dödat nĂ„gon annan.

Och i förhörsrummet pĂ„ polisstationen börjar hon berĂ€tta om hur det blev sĂ„ – och det Ă€r en berĂ€ttelse om mod, om livets jĂ€vlighet och om att en kvinna ibland inte har nĂ„got annan val Ă€n att bli en satmara.

Personligen tycker jag att den hÀr romanen Àr en av Stephen Kings mest bortglömda pÀrlor.

Folk yrar om sÀrskilt Pestens tid som hans allra bÀsta roman, men sjÀlv tycker jag att den hÀr boken nÀmns alltför sÀllan som en kandidat. Till skillnad frÄn det mesta som han skrivit Àr det hÀr varken övernaturligt eller överdrivet skrÀckinjagande, vilket fungerar till bokens fördel.

Det Ă€r dessutom inte en sĂ€rskilt lĂ„ng bok – lite mer Ă€n tvĂ„hundra sidor, och den lyckas med mycket mer Ă€n vad man skulle kunna tro pĂ„ de sidorna.

En av anledningarna till att Dolores Claiborne kanske anses som lite svĂ„r Ă€r att den Ă€r skriven pĂ„ ett lite annorlunda vis – den innehĂ„ller nĂ€mligen inte en enda kapitelindelning och inte en enda styckeindelning. Den Ă€r utformad som Dolores talade bekĂ€nnelse frĂ„n början till slut, utan uppehĂ„ll, och Ă€ven om det kan lĂ„ta jobbigt Ă€r det faktiskt inte det.

För boken Àr otroligt fÀngslande, och pÄ sÀtt och vis Àr det bara skönt att den inte gör nÄgra pauser.

En annan grej som kan kĂ€nnas konstig Ă€r att Dolores ibland frĂ„gar och svarar pĂ„ frĂ„gor frĂ„n karaktĂ€rer som inte hörs eller syns, men jag tycker om det eftersom det ger en ledtrĂ„d till vad den hĂ€r boken vill vara – en kvinnas första och kanske enda chans att fĂ„ komma till tals i en vĂ€rld dĂ€r hon alltid varit den som blivit hunsad.

Det Ă€r extra skönt att lĂ€sa en bok av King dĂ€r kvinnorollen Ă€r sĂ„ upplyft. Om det Ă€r nĂ„gonting han fĂ„tt mycket kritik för – pĂ„ goda grunder – sĂ„ Ă€r det hans sĂ€tt att berĂ€tta om kvinnor nĂ€stan uteslutande i rollen som mödrar eller fruar.

Dolores Àr visserligen bÄde och, men hon Àr ocksÄ en egen person som Àr starkare och mer kapabel Àn de flesta. Kanske Àr Dolores Claiborne Stephen Kings mest feministiska roman (iallafall den absolut bÀsta, jÀmfört med till exempel det totala vraket till roman som ska förestÀlla Rasande Rose).

Dolores Claiborne Àr en bok om mÀns vÄld och makt, och om hur en till synes betydelselös kvinna tvingas att handskas med det pÄ ett brutalt vis. Dolores Àr stÀderskan, den som sopar, lagar mat, och som fÄr ta i all skit utan ett enda tack eller nÄgon komplimang.

Hon Àr en fantastisk karaktÀr med sin praktiska lÀggning och sitt enkla sÀtt, utan att för den sakens skull framstÄ som korkad eller dum.

Livet och omstĂ€ndigheter har gjort henne hĂ„rd, men inte humorlös – hennes sprĂ„k Ă€r jordnĂ€ra men ocksĂ„ bitande sarkastiskt pĂ„ ett sĂ€tt som kĂ€nns bĂ„de roligt och verkligt. Relationen mellan Dolores och hennes arbetsgivare Vera Ă€r central, och karaktĂ€rsteckningen av de bĂ„da kvinnorna Ă€r mĂ„nga gĂ„nger fantastiskt gestaltad.

Ett kĂ€nt citat frĂ„n boken, och frĂ„n den faktiskt ganska lyckade filmatiseringen, Ă€r: “Sometimes, Dolores, being a bitch is all a woman has to hang on to.” Det sammanfattar mycket av vad den hĂ€r boken Ă€r, och varför jag tycker sĂ„ mycket om den.

Den Àr smart, den Àr berörande och spÀnnande, och Àr bÄde vÀldigt obehaglig och vÀldigt rolig att lÀsa.

Den Àr ocksÄ lika invecklad som nÄgonsin en deckare, med tillhörande mordgÄta, men pÄ samma gÄng andas den av en enkelhet som King borde utnyttja oftare. NÀr folk frÄgar mig om vilka Kingböcker jag tycker allra bÀst om, sÄ stÄr Dolores Claiborne tveklöst högt pÄ den listan, och jag rekommenderar starkt att lÀsa den.

“Dolores Claiborne”, 1993

InlÀgg senast uppdaterat: 3 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇