Bokrecension: Djungelboken av Rudyard Kipling

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Det Ă€r andra gĂ„ngen jag lĂ€ser Djungelboken, en bok som etsat sig fast hos mig som en av mina favoritböcker sedan jag lĂ€ste den första gĂ„ngen för kanske tio Ă„r sedan. Just den hĂ€r utgĂ„van innehĂ„ller bĂ„de Djungelboken och Andra djungelboken, och jag rekommenderar varmt att lĂ€sa bĂ„da delarna som en och samma, dĂ„ övergĂ„ngen Ă€r knappt mĂ€rkbar och ger boken en helt annan kĂ€nsla av avslut.

Djungelboken Ă€r en novellsamling, uppbyggd av sammanlagt femton berĂ€ttelser med tillhörande dikter, en före och en efter varje novell. Novellerna gĂ„r att lĂ€sa var för sig, men man gör nog bĂ€st i att lĂ€sa dem pĂ„ rad i den ordning de kommer, för att inte gĂ„ miste om den sammanvĂ€vda enhet som de faktiskt utgör.

Åtta av de femton berĂ€ttelserna i boken hör ihop med varandra och handlar om Mowgli, den lilla pojken som jagas av den halta tigern Shere Khan. Han fĂ„r skydd hos vargflocken i den indiska djungeln som tar sig an honom som en av dem, och han vĂ€xer upp dĂ€r under deras beskydd.

Han fÄr lÀra sig djungelns lagar och sprÄk av den kloka björnen Baloo, och han jagar tillsammans med sina vÀnner Bagheera, pantern, och den listige pytonormen Kaa.

Men Djungelboken innehĂ„ller ocksĂ„ andra berĂ€ttelser – nĂ„gra av de mest kĂ€nda Ă€r Rikki-Tikki-Tavi, om den modiga mungons kamp mot tvĂ„ giftkobror, och Toomai vid elefanterna, om elefantskötarens pojke som fĂ„r se elefanterna dansa.

De flesta av bokens berĂ€ttelser utspelar sig i Indien, med djur som krokodiler, schakaler och andra vilda djur i huvudrollerna, men det finns tvĂ„ undantag – Den vita sĂ€len och Quiquern, som bĂ„da utspelar sig pĂ„ betydligt kallare breddgrader.

För mig Àr det bÄde ett kÀrt och intressant Äterseende av Mowgli och de vilda djuren i Indiens djungel.

Första gÄngen jag lÀste boken minns jag hur förvÄnad och nÀstan chockad jag var över hur grym och blodig boken Àr, eftersom jag precis som mÄnga andra bara hade Disneys version i huvudet.

DÄ ansÄg jag boken vara för vuxna, men jag inser allt mer under den hÀr lÀsningen att boken faktiskt inte Àr skriven för en vuxen mÄlgrupp. Barn, eller Ätminstone Àldre ungdomar, verkar vara den grupp som boken vÀnde sig till nÀr den gavs ut i slutet pÄ 1800-talet.

Till stuket Àr nÀmligen Djungelboken ÀndÄ fabler, dÀr djuren har mÀnskliga roller och varje berÀttelse stÄr stadigt pÄ en moralisk grund.

ÄndĂ„ blir det aldrig nĂ„gon trĂ„kig och svĂ„rsmĂ€lt moralkaka – man glömmer ofta bort att leta efter det dolda budskapet bakom sjĂ€lva Ă€ventyret man lĂ€ser om. För trots bokens Ă„lder Ă€r den förvĂ„nansvĂ€rt lĂ€ttlĂ€st och lĂ€ttsmĂ€lt, till brĂ€dden fylld av Ă€ventyrslusta, fantasi och berĂ€ttarglĂ€dje – och dessutom en stor gnutta humor.

Det Àr mycket bokens miljöer och djurkaraktÀrer som gör den sÄ tidlös och lÀtt att lÀsa, dÄ sÀrskilt berÀttelserna om Mowgli som nÀstan alltid utspelar sig helt och hÄllet i en vÀrld orörd av civilisationen och mot grunden av en mÀnsklig lÀngtan efter samma frihet som Mowgli har.

De svĂ„raste novellerna att lĂ€sa Ă€r ocksĂ„ de som Ă„ldrats sĂ€mst – den om lĂ€gerdjuren som diskuterar krigsmetoder eller premiĂ€rministern som blir en helig man, till exempel.

Bokens Älder mÄste ocksÄ tas med i berÀkningen nÀr det kommer till saker som rasism och kvinnosyn.

Som vÀntat Àr det inget att hurra för i en bok skriven av en engelsman under kolonialtiden i Indien. Jag försöker att inte fÀsta mig sÄ mycket vid det nÀr jag lÀser, men det skulle kÀnnas fel att helt förbise det.

Det som slÄr mig mest vid en andra genomlÀsning Àr egentligen Kiplings sprÄk, nÄgot jag var för ung för att uppskatta första gÄngen jag lÀste boken. Visserligen lÀser jag en hyfsat nyöversatt utgÄva, men sjÀlva berÀttarteknikerna, skrivglÀdjen och lÀttsamheten som blandar sig sÄ snyggt med mÀnskliga kÀnslor som skam, heder och lÀngtan Àr briljant utförda.

De skapar nÄgonting sammansvetsat av alla dessa skilda noveller, som trots att de utspelar sig ibland i Indien och ibland pÄ Nordpolen alltid bibehÄller samma ton. PÄ slutet drar Kipling sÄ hÄrt i mina hjÀrtstrÀngar att jag faktiskt fÀller nÄgra tÄrar över sidorna.

Det Ă€r en vacker, rolig och lustfylld novellsamling, full av Ă€ventyr och fabellika sagor, mĂ€sterligt berĂ€ttade. Men det Ă€r ocksĂ„ en blodig och grym bok som inte lĂ€mpar sig för yngre barn, och det bör man komma ihĂ„g. Med de orden kan jag med gott samvete rekommendera den, för Djungelboken Ă€r en fantastiskt bra bok som förtjĂ€nar att bli ihĂ„gkommen – mycket mer Ă€n sin Disneyfierade filmversion.

InlÀgg senast uppdaterat: 1 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇