Bokrecension: Recension: Timmarna av Michael Cunningham

BerĂ€knad lĂ€stid: 5 minuter ⏳

Jag har skjutit pĂ„ att lĂ€sa den hĂ€r boken ett tag, eftersom jag varit lite rĂ€dd för den. Jag har ju upptĂ€ckt Michael Cunningham ganska nyligen, och han Ă€r verkligen fantastiskt bra. Timmarna Ă€r hans mest kĂ€nda roman, belönad med Pulitzerpriset och allmĂ€nt betraktad som hans bĂ€sta bok. DĂ€rför mĂ„ste jag ju lĂ€sa den, men förvĂ€ntningarna pĂ„ den har varit sĂ„ höga, och jag har lĂ€st den med en oro för att den inte ska leva upp till dem.

1923 har Virginia Woolf börjat skriva pĂ„ sin nya roman, Mrs Dalloway, samtidigt som hon lĂ€ngtar tillbaka till livet i London. Men hon har lovat sin man att försöka bli fri frĂ„n rösterna hon hör, och dĂ€rför lever hon isolerat och stilla ute pĂ„ landet. 1949 har den gravida hemmafrun Laura hĂ€nderna fulla med sin mans födelsedag, medan det enda hon vill göra Ă€r att lĂ€sa. LĂ€sa, och kanske försvinna. Och i New York 1990 förbereder Clarissa en fest för sin vĂ€n och före detta Ă€lskare, den svĂ„rt aidssjuke Richard som just vunnit ett prestigefullt litterĂ€rt pris.

Redan innan jag började pĂ„ Timmarna har jag haft mina tvivel, och det beror pĂ„ flera saker. Först och frĂ€mst kunde jag över huvud taget inte ta mig igenom Virginia Woolfs Mrs Dalloway nĂ€r jag skulle lĂ€sa den till skolan för ett par Ă„r sedan. Jag tyckte att den var helt enormt trĂ„kig, och Timmarna vilar mycket pĂ„ paralleller till den boken.

För det andra har jag extremt svĂ„rt för nĂ€r författare plockar verkliga personer som funnits och omskapar dem till fiktiva karaktĂ€rer. Det Ă€r ett grepp som jag alltid haft vĂ€ldigt svĂ„rt för, eftersom det pĂ„ nĂ„got vis sticker hĂ„l pĂ„ den fiktiva bubbla jag befinner mig i nĂ€r jag lĂ€ser. Jag tycker alltid att det kĂ€nns olustigt att lĂ€sa om en person som funnits i verkliga livet, men som en författare liksom gjort ansprĂ„k pĂ„, oavsett hur respektfullt det Ă€r gjort, och tyvĂ€rr Ă€r Timmarna inget undantag.

Boken Àr skriven ur de tre kvinnornas perspektiv, ett stilgrepp som Cunningham redan visat att han Àr vÀldigt bra pÄ, men jag har vÀldigt svÄrt för kapitlen som Àr skrivna ur Virginia Woolfs synpunkt. De andra tvÄ kvinnorna gillar jag bÀttre, och jag tycker om upplÀgget som följer de tre kvinnorna under en dag i deras liv, och hur deras liv sedan vÀvs ihop trots tidsrymden och skillnaderna mellan dem.

SprĂ„ket i boken Ă€r som vanligt Cunninghams största styrka, Ă€ven om jag emellanĂ„t kan ha svĂ„rt för den hĂ€r bokens mĂ„nga parenteser och lite vĂ€l lĂ„nga, virriga meningar som jag antar ska kopplas till Mrs Dalloways stream of consciousness-metod. Men det finns formuleringar som Ă€r att dö för, och Timmarna Ă€r en enormt vĂ€lskriven bok. Jag beundrar sprĂ„kbruket och jag beundrar den hĂ€r bokens upplĂ€gg, men jag kan inte lĂ„ta bli att tycka att romanens struktur ibland verkar bli viktigare Ă€n sjĂ€lva berĂ€ttelsen. Jag kan kĂ€nna att jag skulle vilja veta sĂ„ mycket mer, om de hĂ€r kvinnornas liv, deras förflutna, deras hopp och drömmar, Ă€n vad som fĂ„r plats. Det gör att jag inte tycker att jag lĂ€r kĂ€nna dem, och dĂ€rför berör de mig heller inte lika mycket som karaktĂ€rerna i Ett hem vid vĂ€rldens Ă€nde eller Kött och blod.

PĂ„ det stora hela lĂ€mnar Timmarna mig betydligt mer oberörd Ă€n vad jag hade förvĂ€ntat mig eller hoppats pĂ„. Det beror kanske dels pĂ„ de höga förvĂ€ntningarna jag hade, som den inte kan leva upp till, men ocksĂ„ mycket just pĂ„ att jag inte riktigt kĂ€nner det som om jag kĂ€nner karaktĂ€rerna, eller bryr mig om dem tillrĂ€ckligt mycket för att boken ska kĂ€nnas personlig. Kanske beror det pĂ„ mina svĂ„righeter att lĂ€sa om Virginia Woolf som en fiktiv karaktĂ€r, eller pĂ„ att jag inte tyckte om Mrs Dalloway. Jag vet inte, för samtidigt förstĂ„r jag ju medan jag lĂ€ser att Timmarna inte Ă€r en dĂ„lig bok. Det Ă€r en bra roman – genomtĂ€nkt, vĂ€lskriven, med viktiga teman som döden, livet och ödet och den bjuder pĂ„ ett par överraskningar. Men jag har ocksĂ„ svĂ„rt att se hur Timmarna skulle vara bĂ€ttre Ă€n Cunninghams föregĂ„ende böcker, som Ă„tminstone jag personligen fick ut mer av.

“The Hours”, 1998

InlÀgg senast uppdaterat: 13 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇