Bokrecension: Recension: Frankenstein av Mary Shelley

BerĂ€knad lĂ€stid: 5 minuter ⏳

Frankenstein eller den moderne Prometeus som den egentligen heter, Ă€r en av de dĂ€r böckerna som jag kastade mig över i början av tonĂ„ren men som jag aldrig avslutade för att den var för svĂ„r för mig. I efterhand Ă€r jag ganska glad för det, för det Ă€r en komplicerad roman som jag inte tror att jag hade förstĂ„tt alls som tretton- eller fjortonĂ„ring.

Men den har lĂ€nge funnits med pĂ„ listan över böcker jag vill lĂ€sa – dels för att den Ă€r en skrĂ€ckklassiker, dels för att Mary Shelley sjĂ€lv var otroligt imponerande som skrev vĂ€rldens kanske första science fiction-roman som kvinna vid bara 18 Ă„rs Ă„lder i början av 1800-talet. Men jag lĂ€ser ocksĂ„ boken pĂ„ rekommendation frĂ„n en av mina bĂ€sta vĂ€nner, och det var hennes ord om den som fick mig att Ă€ntligen lĂ„na hem den.

I boken möter man den unge vetenskapsmannen Victor Frankenstein, som blir som besatt av idĂ©n att skapa liv. Med hjĂ€lp av modern teknologi och vetenskap lyckas han med sina föresatser att skapa en levande varelse – men nĂ€r han vĂ€ckt den till liv ryggar han tillbaka frĂ„n sin skapelse. Varelsen sjĂ€lv utvecklar en egen identitet och kan bĂ„de tĂ€nka och kĂ€nna – men Ă€r dömd till utanförskap pĂ„ grund av sitt monstruösa yttre. De tvĂ„ utvecklar en infekterad relation till varandra dĂ€r moral, ansvar och hĂ€mnd dikterar villkoren.

Det har tagit mig ganska lĂ„ng tid att lĂ€sa den hĂ€r boken, trots att jag inte tycker att den Ă€r dĂ„lig pĂ„ nĂ„got sĂ€tt.  Men det Ă„lderdomliga sprĂ„ket och det teatraliska hos karaktĂ€rerna har skapat en distans till mig som lĂ€sare som ibland har varit svĂ„r att överbygga, och jag tycker att det Ă€r vĂ€rt att nĂ€mna för den som vill ge sig pĂ„ boken. Det Ă€r ingen lĂ€ttlĂ€st roman, och har man bara nĂ„gon av alla filmversioner i huvudet kan man nog ocksĂ„ bli besviken pĂ„ bristen pĂ„ regelrĂ€tt skrĂ€ck i den.

För mer Ă€n nĂ„got annat Ă€r Frankenstein inte en skrĂ€ckroman utan en science fiction-roman, och ofta en vĂ€ldigt melankolisk sĂ„dan. Den handlar om vetenskapens möjligheter och dess konsekvenser, det ansvar man har för vad man skapar, och vad som hĂ€nder nĂ€r man frĂ„ngĂ„r det. Visst finns det skrĂ€ckelement, men de kĂ€nns mĂ€nskliga snarare Ă€n övernaturliga och bokens essens landar i naturvetenskapliga resonemang..

Boken Àr skriven ur olika jagperspektiv, dels jaget frÄn en ganska obetydlig ramberÀttelse, dels ur Victor Frankensteins synpunkt och ocksÄ ur varelsens eget perspektiv. Personligen utvecklar jag nÀstan ingen sympati alls för Frankenstein, vetenskapsmannen, utan desto mer för varelsen han skapar, som formas av mÀnniskors avsky och fördomar mot honom. Det sÄ kallade Frankensteins monster Àr inte ont frÄn början, utan blir det nÀr mÀnniskor behandlar honom illa, och hÀr rör romanen vid nÄgonting ytterst mÀnskligt och allmÀngiltigt; att mÀnniskor beter sig sÄ som vi förvÀntar oss att de ska bete sig.

För mig ligger mycket av bokens kÀrna och budskap hÀr, och dÀrför har jag sÄ svÄrt för Victor Frankenstein sjÀlv, som jag ofta upplever som okÀnslig mot det liv han bÀr ansvar för. Ambivalensen jag kÀnner till honom som karaktÀr brÀnner igenom hela den hÀr berÀttelsen, och tillsammans med frÄgor om moral och med vilken rÀtt man som mÀnniska sÀtter sig över naturen, Àr det ofta det som gör boken intressant och fÀngslande att lÀsa för mig, och det som motiverar mig att lÀsa ut romanen trots att jag har svÄrt för det Älderdomliga sprÄkbruket i den. Kanske kan det jag kÀnner illustreras bÀst av ett citat som jag stötte pÄ pÄ tumblr (var annars?) dÀr nÄgon berÀttade det hÀr:

“Idag rĂ€ttade jag nĂ„gon som av misstag sa att monstret hette Frankenstein, och jag sa ‘Frankenstein var forskaren, inte monstret.’ SĂ„ sa min professor: ‘Men var inte Frankenstein egentligen monstret?'”

Den frĂ„gan tĂ€nker jag mycket pĂ„ nĂ€r jag lĂ€ser den hĂ€r boken – som i slutĂ€ndan Ă€ndĂ„ Ă€r en ytterst originell och nytĂ€nkande klassiker inom bĂ„de skrĂ€ck och science fiction, som förtjĂ€nar en plats i litteraturhistorien och som jag Ă€r vĂ€ldigt glad att jag lĂ€st.

“Frankenstein; or, The Modern Prometheus”, 1818

InlÀgg senast uppdaterat: 13 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇